Alltså. Nja.
Detta är en gammal julklappsbok som blivit liggande, den kändes helt enkelt aldrig intressant. Till slut tog jag upp den ändå, men det visar sig att magkänslan hade rätt denna gång.
Vi följer tre norska bröder genom livet. De växer upp fattiga men får fin utbildning till ingenjörer och är redo att ta sig an världen. Men förlåt, vi följer bara två, för yngste brodern kommer ut som homosexuell och denna historia, som rimligen måste vara den mest intressanta, får vi inte följa över huvud taget. Han skrivs ut ur berättelsen. Nu förstår jag att han har hela nästa bok för sig själv, men den kommer jag såklart aldrig orka läsa - och det hade ju varit intressant att kasta in honom, där han sitter i England, som en kontrast mot mellanbrodern Oscars brinnande englandshat.
Men om vi då tar det lite mer från början. Jag minns att jag tyckte om, eller i alla fall respekterade, Ondskan när jag läste den. Den kändes som om den berättade någonting. Och en berättelse från 1900-talets början, komplett med teknik, samhällsordning och förhärskande politiska åsikter borde ju vara superintressant! Problemet är att jag inte har någon direkt anledning att tro att Guillou kan det här. Datumen osv stämmer säkert, men kan han tankegångarna? Människorna? Kan han skildra detta? Jag tvekar, och då bleknar allting.
Dessutom är karaktärerna så ointressanta. Platta, orimligt rationella och sakliga, och perspektivet känns utifrån och känslokallt, inte inifrån och medryckande. Det känns som om vi har två ganska moderna gossar som är instöpta i en gammal värld, men de är överlag alldeles för sympatiska för att kännas trovärdiga. Det enda som är det minsta intressant är väl Oscars inställning till Afrika, hur han själv anser sig vara en bringare av lag och ordning och lycka, när han i själva verket istället plundrar landet och gör sig rik på kontinentens bekostnad. Detta skänker han inte en tanke, och det är väl det som gör det intressant att läsa om, eftersom det inte kastas i ansiktet på läsaren. Det är egentligen bara detta som ger boken 2 stjärnor istället för 1.
Ett extra minus i kanten för kapitlen ur Ingeborgs synvinkel. Det kvinnliga perspektivet känns krystat, extra feminiserat, obekvämt. Ingen lust att läsa någon uppföljare.