High school outsider Maja would never hurt herself on purpose as her dad, teachers, and classmates seem to believe. Can't a person saw off the tip of her thumb without everyone starting to worry? That is, everyone except Maja's mum, who seems to have disappeared from the face of earth.
Crashing a neighbor's party, Maja meets twenty-year-old Justin Case, a super-verbal car mechanic with pink pants, who makes her forget everything about absent mothers and sawn-off thumbs, at least temporarily. But then Maja hacks into her father's e-mail account and reads an e-mail that hurts more than all the electric saws in the world.
In this funny and clever coming-of-age novel, seventeen-year-old Maja describes each moment with such bare-bones honesty that one can't help but be drawn into her world. Wise beyond her years yet still surprisingly naïve, her story is entertaining and enlightening, at turns both hilarious and bittersweet.
Jenny Jägerfeld made her literary debut in 2006 with a hole in my head. Her second novel, Me on the Floor, Bleeding, was in 2010 rewarded with The August Prize for best youth novel in Sweden. It’s her first novel translated to English.
Originally a child psychologist, she now runs her own psychologist practice in Stockholm. She also works for the Swedish national radio, in a radio show about psychological matters.
I read this book in the original Swedish because I figured the text would be simpler. That assumption is correct, and anyone looking for an easy, good read will like this book. It was written for young adults, and the protagonist is sixteen years old. There’s a lot of teen angst that drives the plot, so be prepared. It also won the August Prize in 2010 which is an annual Swedish literary prize.
The plot is that Maja’s parents are divorced, and she spends every other weekend with her mother, Jana. One weekend, her mother goes missing, and what follows is about solving the mystery of what happened to her. Maja is the recipient of numerous physical wounds throughout the book. These are metaphors for her internal turmoil and for growing up with an emotionally detached mother.
Jenny Jägerfelds språk flyter snabbt på samtidigt som hon målar upp känslorna på ett väldigt närgånget sätt. Det gör att Majas ångest och oro kan bli tungt att läsa, vilket för mig var en fördel. Det här är inte bara en bok om en charmig tonårsförälskelse som jag först trott, utan det är en berättelse om trasiga familjerelationer, psykisk ohälsa och en gripande huvudkaraktär. Maja är inte rädd för att vara annorlunda. Det är en berättelse som går rakt in i hjärtat. Förstår helt och hållet varför denna bok vann Augustpriset 2010.
Den här bokens början var så jättemorbid att jag bara ville slå igen den och aldrig mer plocka upp den men skam den som ger sig, för efter de första 100 sidorna eller något blev den bra! Ingen omvälvande läsupplevelse direkt men jag gillade framför allt att en dysfunktionell mammadotter-relation får vara berättelsens största fokus och att övriga delar av historien, såsom huvudkaraktären Majas kärleksliv och hennes val av gymnasium, får hålls sig i bakgrunden. Gillar också att Maja till viss del är en ganska osympatisk karaktär och att hon tillåts vara allt hon är, inklusive alternativt klädd och utanför i skolan, utan att det uttrycks en önskan från hennes sida att ändra på det.
Det enda jag verkligen ogillade var att det inte gjordes något åt det starka shippet mellan Maja och Debby men en kan kanske inte få allt i världen.
I think I responded so well to this because it's so different from much of the YA that I read. Translated from the Swedish, Me on the Floor Bleeding covers a short period in the life of Maja, the sometimes-heroine. Maja's a teenager, and not a terribly happy one. She dyes her hair shoe-polish black and accidentally saws off the end of her thumb in a sculpture class (honestly, the opening scene is not for the faint of stomach) and generally gives very few shits about the world around her. It's not that she's antagonistic or particularly negative—just that she's one of those kids who really needs to be in a different environment, one more accepting of difference.
What works for me is this: Maja makes dumb decisions. Note the sawn-off thumb, for example. It's the result of carelessness, not masochism, and it affects her throughout the book. But it doesn't change her life. She meets a boy, and sleeps with said boy, and doesn't know his name, and that doesn't change her life either.
There's a long sub-plot about Maja's mother, who is missing for much of the book. It might get more emphasis than it really deserves—that is, I suspected early on that , and Maja's response is...dramatic. On the other hand, she's young, and probably knows very little about the subject, so it makes some sense that she wouldn't really have a good sense of what it really means.
I would have gotten along just fine with Maja in school, though I'm not sure she'd have given me the time of day (this is not as contradictory as it sounds). Reading this now, as an adult...I don't think I'd want to spend a whole series with Maja. But I'm very curious about what kind of person she might grow into as an adult, and I devoured this little slice of her life.
Jag har läst boken ”Här ligger jag och blöder” skriven av författaren Jenny Jägerfeld. Den sexton åriga Maja Muller lever sitt liv i en liten bubbla. Hennes känslor och tankar är inlåsta, samtidigt som hon försöker att få sina föräldrar att förstå hur hon mår. Hon är en dotter till separerade föräldrar. En pappa som dricker men är fortfarande omtänksam mot Maja, och en mamma som är mer intresserad utav psykologi böcker än av Maja. Att leva ett liv hos en far som dricker, verkar inte beröra Maja särskild mycket. Men när Maja får reda på att hennes far har hemligheter för henne, spricker Majas bubbla. Dock är hennes tankar och känslor fortfarande inlåsta. Efter olyckan där Maja skar av en bit av sin tumme började alla i hennes omgivning tro att hon gjorde det med flit. Berodde det på att Maja var för tillbakadragen och var ointresserad? Eller berodde det på hennes klädstil och hennes kort svart hår? Vad det än var, ändrade detta inte Majas liv. Att vara den intresserade och den snälla tjejen var inget Maja hittade ett intresse för, innan hon ställde ner hennes väska i hennes mammas tomma hus. Mamma hade försvunnit. Ensam tillbringade hon sin helg i mammas tomma hus, och träffade den 20 åriga kille Justin som hon fick omedelbart känslor för. Men tanken vart hade hennes mamma försvunnit hade fastnat hårt i Majas huvud. Var det en till hemlighet som hennes pappa inte ville berätta?
Jag tycker att bokens tema är ensamhet då den har ett stort samhörighet med bokens handling. Trots att Maja har sin far vid hennes sida och hennes bästa vän Enzo, känner hon sig fortfarande ensam med sina tankar. Tankar som ingen annan kan förstå, förutom henne. Hennes ensamhet stärks då Maja får tillbringa hela helgen ensam i hennes mammas hus, då hennes mamma försvann utan att meddela Maja om detta. Ensamhet då Maja får veta sanningen bakom masken både hos sin far och sin mor. Ensamhet då Maja känner sig oälskad och inte värd. Detta uttrycks genom att Maja lever sitt liv i en liten bubbla, pratar knappt med sin far och försöker vara den ointresserade tjejen för att undvika att bli sårad när hon väl hör föräldrarnas känslor. Men även ensamhet, som får andra människor i hennes omgivning att tro, att hon skadade sig med flit. Bokens tema har ganska stor samhörighet med den engelska boken ”Shiver” skriven av Maggie Stiefvater som handlade om en stark kärleks relation mellan en tjej och en vargkille. Under hela boken, kände sig Grace ensam trots att Sam var alltid nära henne. Ensamhet som väcktes till liv då Grace gick till skolan utan Sam. Ensamhet, då Grace fick veta att den tiden hon tillbringade med Sam var den sista tiden, innan Sam skulle återvända till sin vargvärld. Trots att böckernas handling är ganska olika mellan varandra, då ena boken är mer fantasy-bok medan den andra är mer realistisk, är temat ganska lika. Båda huvudpersonerna upplever ensamhet och dock kan inte göra något åt det. Samtidigt uttrycks inte deras känslor om ensamhet då det försvårar deras sätt att leva och hålla sig stark. Utgå från det känner sig båda huvudpersonerna oälskade utav sina föräldrar, då föräldrarna prioriterar mest sina intressen än att ge kärlek till sina döttrar. Deras relation för föräldrarna är svag vilket för med sig besvikelse och aggression om att ingen bryr sig om dem och att vad dem än skulle göra, så skulle detta inte beröra deras föräldrar. Förutom det så kopplar jag även ensamhet till vår värld. I dagens samhälle är det många individer som drabbas av ensamhet av olika skäll. Mobbning, utanförskap, klädstil o.s.v. är bidragande faktor som kan orsaka ensamhet hos individer. Vissa individer njuter av ensamhet då dem är för sig själva och prioriterar den livsstilen, medan de andra drabbas av ensamhet och oftast upplever negativa följder. Därför tror jag också att budskapet av boken är att våga prata, våga ta till och släppa ut sina känslor oavsett om det kommer att kräva tid eller ditt tålamod. Maja som sagt levde sitt liv i en bubbla, och pratade sällan om sina känslor. Detta lede till att hon upplevde ensamhet och förstördes utav det. Ett exempel på det är när hon klippte av sitt långa hår och färgade det till svart. Trots det, berörde inte detta hennes föräldrar, och därför berörde detta inte heller Maja då ingen brydde sig om hennes beslut. Besluten för att fånga uppmärksamheten från hennes föräldrar. Bokens handling ”Här ligger jag och blöder” utspelar sig i nutid då alla beskrivningar på t.ex. material, bilar, hus, skolor samt människornas klädstil har relativ stor samhörighet med dagens samhälle. Talesättet, alltså det sättet dem kommunicerar med varandra i boken, är ganska lik dagens sätt att kommunicera. Karaktärerna i boken använder sig utav ungdomspråket där engelska ord så som, nice, omg, lol, cool används. Detta konstaterar på att boken utspelar sig i nutid, då dagens ungdomar oftast använder sig utav engelska ord i kommunikation samt att ungdomspråket är nu det vanligaste språksociologi bland ungdomar. Sammanfattad så tycker jag att boken är både intressant och psykiskt tung att läsa. Den handlar väldigt mycket om känslor som beskrivs med metaforer väldigt bra att man själv som läsare upplever de känslor som Maja gör. Författaren har lyckats med att få mig som läsaren att bli en del av handlingen där jag känner hur Maja känner. Jag som läsare tycker att det var svårt att läsa boken då det fanns sorgsna delar i boken som påverkade mig psykiskt. Å andra sidan var det ganska bra skrivet och man fick en helt annan perspektiv på hur vissa människor mådde och hur de betedde sig i svåra situationer. Annars så var det både intressant men också psykiskt tungt att läsa boken ”Här ligger jag och blöder”.
Jag läser inte vanligtvis ungdomsböcker, men den här läste jag med stort intresse. Historien sträcker sig bara över några få dagar, men man lyckas få veta mycket om tonårstjejen Maja och hennes liv och tankar. Tonåren är alltid svår på något sätt för alla, för Maja är den ovanligt svår. Det är någonting som saknas henne, både fysiskt och pyskiskt, och alla förjävliga saker verkar hända just henne.
Språket är flytande, uppkäftigt och kaxigt, vilket tillför mycket humor till boken som samspelar väl med sorgen och det annars ledsamma temat.
Otrolig underhållande, sorglig och en aning morbid berättelse. Älskade huvudkaraktären och relaterade till henne på många sätt. Jag var nära att gråta flera gånger, vissa gånger av skratt och andra av sorg. Läs den!
Hade jag inte behövt läsa denna till universitetet så hade jag nog aldrig plockat upp den. Den är väldigt deprimerande. Gillade den även om den gjorde mig obehaglig med vissa saker.
Här ligger jag och blöder – Jenny Jägerfeld Boken som jag läst handlar om Maja som går första året på gymnasiet. Hon bor tillsammans med sin pappa i Stockholm som är upptagen med att dejta allt för unga kvinnor. Maja har dessutom en väldigt speciell mamma som inte är så närvarande i Majas liv. De brukar ses varann helg i Norrköping, men Maja ser inte henne som en mamma vilket har lett till att hon kallar henne endast för hennes förnamn, Jana. Boken börjar med att beskriva en olyckshändelse som skedde i skolan under en skulpturlektion ”Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen för den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.” (sida 7.) Detta leder till att folk runt omkring henne inklusive hennes pappa tror att Maja sågade av sin tumme med flit för att verbalisera sin ångest. Kommande helg åker maja till Jana, och trots efter att ha lämnat flera meddelanden och ringt får Maja ändå inget svar. Men Maja bestämmer sig för att åka till Norrköping ändå, men när hon väl kommit fram till huset är det tomt. Hennes mamma är spårlöst försvunnen. Hon träffar av misstag några grannar som har fest och blir bekant med grannen Justin som hon blir förälskad i, han är tjugo år och bilmekaniker. Justin hjälper till få Maja på bättre tankar. Men Jakten på mamman slutar inte och samtidigt måste Maja fokusera på sig själv. Hon hamnar i en jobbig period med ångest som hon inte vet hur hon ska ta sig ur. I skolan framstod det som att maja hade en vän som hette Enzo, dessutom blev hon retad ofta men hon verkade inte bry sig om det då hon hade andra bekymmer i livet. Men efter att hon åkte till Norrköping och lärt känna Justin och hans umgänge får hon flera nära vänner som hjälper henne att må bättre. Boken utspelar sig alltså både i Stockholm och i Norrköping och är skriven i nutid. Miljön är väldigt blandad men oftast är det Majas tankar man som läsare får ta del av, annars skolan, och hemmet. Boken huvudtema är ganska svår att sätta fingret på just för att det är så mycket olika saker som händer men jag skulle ändå säga att det största temat är kärlek då det framkommer under hela boken på olika sätt, och underteman är vänskap, relationer, ensamhet och sorg. Jag har valt att koppla den här boken till en annan bok som heter, I taket lyser stjärnorna, därför att deras handlingar är lika och böckerna har samma teman. Jag har valt att sammanfatta den boken snabbt med hjälp av wikipedia. ” Jenna Wilsons liv förändras för alltid när hennes älskade mamma får bröstcancer. Hon borde bara ha vanliga bekymmer, som att oroa sig för att hennes bröst aldrig växer, varför hon inte är lika populär som Ullis-Knullis och hur hon ska få Sakke snyggsnyggsnygg att bli kär i henne eller ens märka att hon finns. Men så enkelt är inte livet för Jenna. Under en svensklektion skriver hon en dikt om sin mamma som har cancer. "Om du dör mamma, då tar jag livet av mig." ” Historian handlar om relationen till en förälder som är sjuk samt om relationen till vänner och om ens första kärlek. Att behöva gå igenom en vanlig vardag när allting är allt annat än vanligt. Som sagt är böckerna väldigt lika men ändå helt olika då de slutar på olika sätt. Jag kan lätt se likheter hos huvudkaraktärerna i böckerna Maja och Jenna. Båda är unga tjejer som blir tvungna att ta på sig allt för mycket ansvar och växa upp fort. De båda har en dålig relation med sin förälder/ föräldrar. Båda tjejerna är ganska tillbakadragna och vågar inte ta för mycket plats utan håller sig mer för sig själva, tills de lär känna nya personer som gör att de vågar lita på andra men framför allt vågar leva trots det som de behöver gå igenom hemma. En till skillnad i böckerna är att i I taket lyser stjärnorna får man reda på nästan direkt att Jennas mamma är sjuk och hur det är att behöva ta hand om sin mamma, men i här ligger jag och blöder så handlar historian mer om hur man går igenom tider när man inte vet varför en person beter sig på ett visst sätt, och man förstår inte varför mamman är på ett så speciellt sätt vilket gör att man som läsare blir så tagen i slutet när allt klargörs. Båda böckerna har kärlek som huvudtema och det märks genom hela boken i olika former, Maja saknar kärleken från sin mamma och mår dåligt över det, och Jenna vill inte ta del av kärleken från sin mamma då det endast får henne att må sämre eftersom hennes mamma är döende. Dessutom finns en kärlekshistoria med i båda böckerna och tjejerna blir förälskade och får uppleva sin första kärlek. Dessutom går de båda igenom svåra perioder i livet och en stor del av det som får de att bli bättre är på grund utav att de tillslut verkligen känner sig älskade och behövda. Budskapet i Här ligger jag och blöder tror jag skiljer sig beroende på målgrupp, men för mig som ungdom anser jag det främsta budskapet att vara att man ska gå sina egna vägar och våga vara sig själv. För trots vad andra personer tycker om dig så är absolut det viktigaste att du själv gillar vem du är och visar det. Jag tycker författaren får fram budskapet bra i boken då Maja var väldigt osäker i början av boken men efter att ha gått igenom massvis av olika saker börjar hon tillslut hitta sig själv vilket gör henne starkare och gladare som person. Boken tycker jag är lätt att koppla till dagens samhälle då jag tror att många kan känna igen sig i flera saker i boken och förstå hur Maja har det. Dessutom visar boken att vuxna och ungdomar tänker på olika sätt och kanske får människor att inse att det inte går att skylla på varandra, ett barn borde inte skylla på sin förälder för ett jobbigt liv när föräldern går igenom något väldigt hårt själv. Maja visste att hennes mamma var annorlunda men hon trodde det berodde på att mamman hatade henne men så var det inte alls vilket visar att det alltid är bättre att ta reda på sanningen först även om det är jobbigt. Många i vår omgivning bär på något som de hellre vill dölja och anledningarna till varför man döljer saker kan vara nästan vad som helst, Majas mamma dolde mycket för henne på grund utav rädsla och en behövlighet att få komma bort vilket jag tror kan va en utav de vanligaste orsakerna då man är helt enkelt rädd för vad andra ska tycka och bara vill ta itu med problemet själv istllet för att få hjälp utav andra. Boken handlade mycket om att hantera ensamhet vilket är något som jag anser inte tas så allvarligt i samhället, men som verkligen är viktigt för oss alla, för att vara ensam kan leda till en mängd dåliga saker och oavsett vad det handlar om borde ensamheten det uppmärksammas mer. Majas mamma levde sitt egna liv och lät inte maja ta del utav det, och både hon och maja var väldigt ensamma. Maja behövde kunna få prata med någon som verkligen lyssnade på vad hon sa så att hon fick chansen att känna sig hörd och märkbar. Hennes pappa fanns där men han verkade aldrig vilja ha ett riktigt ”deeptalk” med Maja, han klagade på att hon hade ångest men gjorde aldrig något åt det, det var först i slutet som allt blev bättre för mamman och maja när de äntligen kunde få berätta om vad de hade på hjärtat. Något man tydligt märkte i boken var att maja tänkte mycket mer än vad hon sa, man fick ta del av hennes tankar gällandes nästan allt där hon även beskrev känslor vilket fick mig att tänka på hur det är i verkligheten. När vi går upp på morgonen och åker till skolan ser vi människor runt omkring överallt, på bussen, på tåget och i skolan, man kanske säger hej till någon som man känner men egentligen har man ingen aning om vad som försiggår i personens hjärna. Om vi skulle haft förmågan att kunna läsa tankar tror jag att man skulle lära känna varann på ett helt annat sätt, på en liksom djupare nivå man skulle inte kunna dölja vad man verkligen känner eller om det är något som har hänt som man inte vågar prata om och på så sätt kommunicera och hjälpa varann mycket mer. Även om det skulle vara häftigt så funkar verkligheten inte så och därför är det viktigt att visa att man bryr sig om sina nära och kära så att de verkligen förstår att du finns där när de behöver dig som mest. I helhet tycker jag boken var välskriven och intressant, i vissa tillfällen kände jag att den var långtråkig men jag kan ändå starkt rekommendera den till andra ungdomar och vuxna då den är skriven på ett sådant sätt att den passar alla. I alla fall så tyckte jag boken hade ett bra slut som gav ännu ett tydligt budskap, att vad som än händer så kommer det bättre tider och att det är värt att kämpa. Man brukar säga att livet är en bergodalbana, och oftast är det precis så, men för att kunna ta sig till toppen måste man först veta hur det känns att vara på botten.
Having stated that, I will try and review the book like any other book.
It focuses on Maja, a young Swedish girl whose relationship with her divorced parents is as fucked-up and therefore as normal as most families. Her inner world is fast-paced, constantly flitting from one subject to another which provides an entertaining, funny and enjoyable time. Not to mention, this book is very easily read; I finished it in less than a day. Back to the book:
During woodwork Maja slices off the top of her left-hand thumb and hits her head on a table on her way to fainting.
She regains consciousness and is quickly joined and jokingly scathed by her best friend, a boy named Enzo. Their relationship is marked by quick interactions, jokes - often on each-other's expense - and their slight alienation from other students, especially two bullies.
Maja tries to get in touch with her mom but fails, even as she goes to her house to spend the weekend there. At nearly the same time, she meets Justin, a boy who tickles her fancy. Both with sharp minds and a keen like for each-other, they hook up and intertwine.
The general dialogue and the inner workings of the main character continues to be the author's forté, visible since her first book, "Hål i huvudet".
The mannerisms and delving into psychology that are littered throughout this book are clear results of the author being a psychologist herself; this is even funnier as Maja's mother is a psychologist. Despite this, the author manages quite well to separate the clinical from the inner thoughts that Maja sprinkles throughout the book.
A few words of criticism, after all, are due. Even though the character is in high school, the dialogue, at times, feels slightly dated, despite mentions of very modern things like Spotify. And I can't help feeling the book is the result of a bunch of good ideas tied together with loose string. Still, it's a person's inner workings we're dealing with in the book, an I-perspective.
Overall: entertaining and enriching the world that is Swedish novels aimed at youths.
Det är skönt att läsa en ungdomsbok vars huvudämne inte är kärlek! Den var rolig, välskriven och kändes väldigt äkta, karaktärerna var genomtänkta och verkliga. Förstod direkt att .
Jag har aldrig tidigare läst en bok som behandlar , det kändes väldigt uppfriskande på något sätt, och viktigt! Hade behövt fler sådana här böcker när jag var tonåring, som handlar om hur skitigt det kan vara att vara ung.
This was an amazing read! I am recomending it to everyone. It is an easy read, I finished it in a couple of hours, and I was both laughing out loud and sobbing like crazy. The character has a great personality and I really love the way her relationships to her family and to the people that she meets are depicted. A great read for both Young Adults as well as well as adults.
It had was good for its genre but I can't say that teenage anxiety is my cup of tea. The text itself on the other hand had a good flow, and many witty and sometimes charming streaks.
Här ligger jag och blöder Sammanfattning Boken handlar om 17-åriga Maja som har skilda föräldrar. Hon bor hos hennes pappa men åker varannan helg till sin mamma som bor i Norrköping. Eftersom Maja går en estetlinje på gymnasiet så har hon skulpturlektioner. En vanlig skulpturlektion när Maja jobbar på sin hylla så råkar hon skära av en liten del av den yttersta biten av hennes tumme med en elektrisk sticksåg. Hennes pappa blir väldigt orolig då han börjar misstänksamma att hon gjorde det med flit vilket Maja inte alls tycker om och blir förbannad på honom. När helgen kom så åkte Maja normalt till Norrköping för att träffa sin mamma som vanligtvis möter henne vid tågstationen men hon var inte där. Maja tyckte att det är konstigt av henne då hon inte heller var hemma eller svarade på telefon. Eftersom hon blev så orolig så gick hon över till grannarna där hon träffade Justin som egentligen hette Jens. De träffades på en fest och Justin Case, eller Jens, som var en tjugo år gammal bilmekaniker med rosa byxor. De blev snabbt mer än bara vänner. Ett sätt för Maja att ha koll på sin pappa är att regelbundet kolla hans mejl och där såg hon ett mejl från hennes mamma där det stod att hon inte kunde ta hand om Maja den helgen men det måste hennes pappa då missat. Hon åkte hem som vanligt och berättade hur hon hade varit själv hela helgen för sin pappa och att hennes mamma var försvunnen. Några dagar gick och Maja kollade igenom hennes pappas mejl igen där hon hittar ett annat mejl från hennes mamma där det stod att hon har varit på psyket och fått diagnosen Aspbergers syndrom vilket gör Maja helt förkrossad. Hon kunde inte förstå att hennes egen mamma hade fått en diagnos. En tid framåt går då Maja stannade hemma för att hon var ”sjuk” men hon gick i alla fall på skolavslutningen. Till hennes förvåning så hade hennes mamma skrivits ut ur psyket och var där på skolavslutningen för att ge henne den bästa kramen hon någonsin kunde få. Tema Bokens huvudtema är sökande då Maja måste först söka efter sin försvunna mamma men sedan söka efter sin egen identitet. Då Maja bara är 17 år så kan det vara svårt för henne att hitta sin egna väg i livet. ”Jag önskade att jag hade en strömbrytare kopplad till min hjärna. Så att det äntligen kunde bli mörkt och tyst. Inga tankar att tänka. Ingen längtan att längta.” I detta citatexempel så är Maja förvirrad av sina egna tankar och känslor. Hon känner att hon hellre inte vill tänka eller känna någonting alls då de tankar och känslor hon har gör henne olycklig. Några underteman i boken är kärlek då hon har en relation med Justin och en förbättrad relation med sin mamma mot slutet men även sorg och ilska. Boken i sig är skriven på ett väldigt deprimerande sätt då Maja blir upprörd över inte allt för allvarliga händelser som t.ex. när hon läser sin pappas mejl och märker att han har en relation med någon annan kvinna. Koppling Boken kan kopplas till ”I taket lyser stjärnorna” då båda huvudkaraktärerna har en sjuk mamma och ett jobbigt liv. Båda böckerna slutar även med skolavslutning där allting blir bättre för dem båda (även fast Jennas mamma dog i slutet.) Till verkligheten Boken är ett exempel på hur en vanlig ungdoms liv kan se ut, att det alltid finns hinder och kullar som hindrar personen att inte känna sig lycklig. Maja hade en jobbig tid i hennes liv med många blandade känslor och tankar. Den reflekterar den nutida ungdomens kamp med sinnet men boken visar även att relationer med föräldrar inte alltid kan vara lätta att uppehålla då ingen är perfekt.
Avslutning Vad jag tyckte om boken Jag tyckte inte om boken alls då det kändes överdrivet med all sorg Maja hade. ”Åh stackars mig min mamma har Aspbergers syndrom.” Det känns som ett eländigt gnällande genom hela boken då hon själv inte gjorde någonting för att göra situationen bättre. Hon kunde t.ex. pratat mer med hennes föräldrar om hon inte mådde bra eller inte regelbundet kolla igenom hennes pappas privata mejl då det ger ett intryck av att hon inte litar på sin egen pappa. 3/10 Rekommendation Skulle rekommendera den här boken till dem som verkligen är insatt i de generiska svenska ungdomsböckerna som oftast är skrivna på likadant sätt. Oftast någon som är halvt deprimerad men en ”trasig” familj eller har det svårt i skolan. Samma gråa dystra känsla med en huvudkaraktär som inte riktigt ”passar in”. Det är dock något som många kan igenkänna sig i vilket gör böckerna väldigt passande för ungdomen. Sammanfattning av min bokanalys Avslutningsvis så har jag sammanfattat bokens handling samt nämnt de viktigaste karaktärer och sedan pekat ut huvudtemat i boken men även några underteman. Jag jämförde boken med en annan bok jag läst som även är en film och kopplade boken till verkligheten, specifikt dagens ungdom. Till sist gav jag min egna åsikt och rekommendation till kommande läsare!
”Här ligger jag och blöder” handlar om Maja Müller, en sextonårig tjej som går det estetiska programmet på St. Eriks Gymnasium i Stockholm, och vars föräldrar är separerade sedan Maja var liten. En dag har Maja lektion i skulptur och ska såga till en hylla, men råkar istället såga av den yttersta biten av sin tumme. Men detta är inte Majas enda problem; hon har en spänd relation med sin pappa, alla runt henne tror att hon sågat av tummen med flit och på det har hon även en ansträngd relation till sin mamma. Bokens huvudkonflikt drar dock inte igång förrän hon åker hem till sin mamma i Norrköping över helgen men snart inser att hon är försvunnen, vilket leder till en mängd avslöjanden som bara gör hennes mammas försvinnande mer mystiskt med varje ny ledtråd hon hittar.
I boken finns en mängd karaktärer: Maja, hennes tafatta pappa, hennes frånvarande mamma hennes bästa vän Enzo och karaktärer hon möter under handlingen, som hennes kärleksintresse Justin, som hon inte vet någonting om, inte ens hans riktiga namn. Boken utspelar sig främst i huvudpersonens skola och hem i Stockholm, och hennes mammas hus i Norrköping. Boken är en ungdomsroman och riktar sig alltså främst till tjejer i tonårsåldern. Bokens huvudkaraktär är alltså skapad för att vara relaterbar till tonårsflickor och berättandet reflekterar huvudpersonens tankar med många beskrivningar och metaforer.
Eftersom att boken är en ungdomsbok går den lätt att jämföra med andra ungdomsböcker. Den är exempelvis lik boken ”Tusen gånger starkare”, från 2006 av Christina Herrström, i att huvudpersonen delar med sig mycket av vad hon tycker och tänker till läsaren. Detta är ett koncept som återfinns i de flesta svenska ungdomsböcker och det går att hitta fler exempel som är jämförbara med ”Här ligger jag och blöder”. Ett till exempel är ”Cirkeln”-böckerna som handlar om en grupp tonårstjejer som också måste lösa ett mysterium samtidigt som deras vanliga liv ofta kommer emellan. Dessa böcker har förstås väldigt olika handling men konceptet är detsamma: ung missförstådd tjej i en miljö som verkar jobba helt emot huvudpersonen.
Vad som gör att den här boken står ut från andra böcker från sin kategori är att huvudpersonen använder sig av en mängd metaforer i hur hon uttrycker sina känslor. Hon reagerar även mycket starkt på vad som händer runtom henne, något som kan ses som överdrivet men som troligtvis är ett försök att på ett effektivt sätt nå ut till läsaren. Det blir nästan teater när huvudpersonen skriver ”Jag kan verbalisera min ångest!” med en spritpenna över sin lärares blodiga T-shirt (hennes blod, kan jag tillägga).
Jag tror att berättelsen kan vara relaterbar för många olika människor, då den behandlar ämnen som att vara annorlunda, att inte passa in, att ha en jobbig relation till sina föräldrar och kanske också att skära av sig en kroppsdel. Det som boken rör vid hastigt, men inte riktigt går in på, är hur människor kan känna sig som att deras hela liv definieras endast av deras diagnos, något som återspeglas i Majas mammas hantering av sin diagnos som avslöjas nära slutet av boken. Det är något som är relevant för vad som händer i samhället idag där förståendet för funktionsnedsättningar varierar, men säkert också för de ungdomar som läser den här boken och som själva har en diagnos. Tyvärr lämnar boken det spåret men slutet är i alla fall relevant på andra sätt då Maja till sist återförenas med och förlåter sin mamma, något som är ett värdigt slut på boken och som, även om det lämnar en del lösa trådar, binder ihop berättelsen på ett fint sätt.
”Här ligger jag och blöder” är en intressant ungdomsbok som tar upp en del ämnen som är relevanta för många unga och som antagligen uppskattas mest av ungdomar i tolv- till femtonårsåldern.
To begin with this felt like any other YA coming of age story, no different for not being set in the UK, USA or Canada. Maja is a 17 year old girl trying to work out who she is against the back drop of her parent's separation, friendships, burgeoning sexuality etc etc. The usual fare. Even the disappearance of her mum was just, meh. We don't know anything about her so we can't even guess at why she's gone. And the we start to understand why. Through Maja hacking her dad's email and Facebook, we get more facts. Maja's mum, Jana, has been diagnosed with Asperger's Syndrome. And for some reason, not really explained, this results in her being held in a psychiatric unit, and also sends Maja into a tailspin. Oh, the horror! The author is a psychologist who has worked with young people in psychiatric settings, so what on earth is she thinking, describing AS in these terms: she has Jana suddenly questioning everything about her identity, fearful for her future and Maja's behaviour is more for someone who's been diagnosed as a psychopath not a neurological condition.
I'm not really sure what story the author was trying to tell: Maja doesn't grow, she accepts a sexual relationship but doesn't seem to take part in it, more just lets it happen and is angry when it doesn't go her way. We don't see enough of Jana to understand her viewpoint, only seeing her through other people's perspective which focus on her deficits rather than her full personality. I just wouldn't ever want anyone to read this thinking it gives any kind of healthy view of an autistic adult.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Давно не читала реалистической подростковой литературы (в основном под руку попадался подростковый ромфант, не кидайте помидорами, пожалуйста, возраст и пол накладывают на меня неумолимую длань). Не скажу, что эта книга меня сразила, но вполне себе качественные метания юности она представляет. Девушка-подросток живет с отцом, остро переживает отсутствие и холодность матери (описания поведения маменьки в раннем детстве ГГ и в самом деле неадекватны), ищет свое место и любовь (или теплоту) у мужчин или в компании сверстников, конфликтует со школьными знаменитостями. Есть интрига (пропажа матери), есть кульминация (отторжение близким человеком), но есть и надежда, потому что герои осознали свои проблемы, хотят жить дальше и понимают, что неизбежно принятие ситуации, которую не можешь изменить, и нужно меняться там, где можно этим помочь. Поэтому книга понравилась, она грустная, но не про тлен . Очень позабавило, что мама ГГ – психолог, при том, что у нее самой психологических проблем немеряно, и до среднего возраста она о них только подозревала, а подтвердив у посторонних специалистов – впала в шок. Серьезно, у скандинавов это так и работает? Напоминает старый анекдот про заявление любовника мужу о холодности его жены, на что тот прокомментировал, что она и при жизни была не очень горяча. Но главная героиня - девушка искренняя, честно старается разобраться, понять, принять в конечном итоге, а это не то, что подросткам, взрослым нечасто удается. Поэтому у меня Майя вызвала симпатию, она молодец
The story of a 17 year old Stockholm based high school girl Maja who deals with mental and physical health stuff while her mum has disappeared. The story deals with the people coming into Maja’s life and all of her thoughts.
Although I like the pop culture references, like Madonna songs and social media like Facebook and Spotify, I have to say that the language and names of mental health diagnosis seem dated, even for 2010 when this book first was published. I understand that autism in this book it called Asperger’s syndrome, since it was renamed in the DSM-5 three years later in 2013, but to call bipolar disorder manic depression??? Even though it was briefly during a line from one of the characters??? Too dated, even for 2010.
The characters seem a little bleak but Maja always shines. The talk of how she is feeling and her going against her mental health struggles to be the life of the party among other things happening to her is truly great.
If you want a late 00s/early 2010s drama to read? Read this book!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Nuorten kirja, tämä oli jännä, sillä sivusi aihepiiriä joka mua eritoten kiinnostaa. Kirja alkaa kun Maja sahaa irti peukalonsa pään. Se on kuvattu niin hyvin, että mua vihloi, ja lujaa. Maja matkustaa äitinsä luo toiseen kaupunkiin, hän käy siellä joka toinen viikonloppu. Äiti ei ole kotona, Maja yrittää miettiä missä äiti voi olla, hän ei vastaa puhelimeen eikä ole laittanut minkäänlaista viestiä. Äiti on kadonnut. Maja kuitenkin yöpyy äitinsä luona, menee naapuriin bileisiin, jossa tapaa mielenkiintoisen tyypin. Maja ei kerro isälleen että äiti on kadonnut, eikä itsekään oikein tiedä miksi ei. Kirja on tosi hyvin kirjoitettu ja osaa sujuvasti sukeltaa yläkouluikäisen sielunmaisemaan. Löytyykö äiti vai onko hän kadonnut kokonaan? Lue, niin saat sen selville.
Börjar intressant och spännande, men snart störs jag av Majas obenägenhet att säga till någon att hennes mamma är försvunnen. Jag blir även väldigt trött på att Maja verkar tycka väldigt synd om sig själv. Helt normalt tonårsbeteende visserligen, men jag får sådan lust att skaka om henne och be henne tänka på någon annan än sig själv någon gång!
Jag har lyssnat på boken i uppläsning av Julia Marko Nord och inget ont om henne, men jag är rätt säker på att jag hade uppskattat boken mer om jag läst den "som vanligt". Nu irriterar jag mig på detaljrikedomen och på att det går lite för långsamt.
Jag mår både illa och får extremt ont i tummen av att läsa det här. Åtminstone till en början.
Huvudkaraktären Maja är en säregen ung tjej som tar läsaren med på en vandring genom ungdomens turbulens, ensamhet och rädslan för att bli avvisad. Smärtan som följer när det sker. Även om alla kanske inte kan relatera till Maja som person så tror jag ändå att de flesta kan relatera till vad Maja går igenom. Det blir ett bevis på hur utsidan må skilja oss åt, men insidan är mer lik än vad många tror.
En roman som kombinerar tungt allvar med rå humor.
Så bra bra. Rörande, ärlig och fin liten historia. Om Maja, hennes oengagerade pappa, bästa vän Enzo och den där killen hon blir kär i som hette Justin . Eller hette han Jens? Och en spårlöst försvunnen mamma. Och så massa känslor, tankar och en liten vettig 17årings tankar om patriarkat, normer och att höra någon till. Långa starka meningar. Jag-form. Kärlek. Målade karaktärer. Vardagliga ”problem” och inte så väldans dramatiskt. Precis i min smak. Så glad för den här läsningen.