What do you think?
Rate this book
Lyckliga i alla sina dagar: Om pengar och människors värde
"Jag har en dröm", sa Martin Luther King i ett berömt tal. "Har du också en dröm?" frågar Myresjöhus i en samtida annons. Båda vänder sig till människan som en drömmande varelse. En varelse som vill förändring - av livet, världen, det egna jaget. Här rannsakar vi tillsammans med Nina Björk olika samtida drömmar. Vi ser på Disneyfilmer, läser föräldratidningar, analyserar annonser, besöker arbetsförmedlingen, följer riksdagsvalet 2010 och ser kronprinsessan Victoria gifta sig. Varje tid har sin dröm om vad en samhällsduglig människa är. Hur ser vår tids dröm ut och varför?
Lyckliga i alla sina dagar är en diskussion kring de senaste årens politiska och ekonomiska utveckling i Sverige. Det handlar om pengar. Och det handlar om människor. Vilka är deras värden? Vilka deras värderingar? Och vad händer när själva människolivet blir en fråga om förtjänst?
Lyckliga i alla sina dagar är en diskussion kring de senaste årens politiska och ekonomiska utveckling i Sverige. Det handlar om pengar. Och det handlar om människor. Vilka är deras värden? Vilka deras värderingar? Och vad händer när själva människolivet blir en fråga om förtjänst?
191 pages, Paperback
First published September 6, 2012
30 people are currently reading
413 people want to read
About the author
Nina Björk
8 books69 followersNina Björk is a Swedish journalist, author and feminist. She is most well known for Under det rosa täcket (Under the Pink Duvet), a feminist book written in 1996.
She is considered to be a postmodern equity feminist. In 2008 she earned her PhD degree in literary criticism at Gothenburg University with her doctorate thesis Fria själar. She is also well known as a columnist in Dagens Nyheter.
She is considered to be a postmodern equity feminist. In 2008 she earned her PhD degree in literary criticism at Gothenburg University with her doctorate thesis Fria själar. She is also well known as a columnist in Dagens Nyheter.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 41 reviews
February 21, 2016
Att kapitalismen förföljer oss i allt vi gör kanske inte är något nytt, men att vårt ekonomiska system förföljer oss i även vårt undermedvetna och i våra drömmar och synen på relationer är både intressant och skrämmande. Nina Björk reder ut och förklarar fantastiskt bra. Lite deppigt är det ju, men samtidigt inger hon trygghet i förståelsen av varför vi lever som vi gör; och att en annan värld är möjlig.
"Tro inte dem när de säger att utopin om en rättvis värld är farlig. Den är motsatsen. Den är hopp. Den har alltid varit hopp. Vi är många, vi har alltid varit många."
"Tro inte dem när de säger att utopin om en rättvis värld är farlig. Den är motsatsen. Den är hopp. Den har alltid varit hopp. Vi är många, vi har alltid varit många."
Read
March 2, 2025En resonerande text som behandlar masskulturens föreställningar och förhåller sig kritiskt genom en marxistisk och feministisk lins. Jag tycker boken var en underhållande läsning, ibland blev den tjatig då den kändes repetitiv. Det kan vara så att jag ägnade mer tid åt läsningen en den genomsnittliga läsaren vilket kan förklara detta missnöje.
Nina Björk utforskar konceptet utopi och försöker skilja på åsikter som är präglade av systemet vi lever i och de som kommer naturligt till oss. Svårt! I delar av boken använder hon sig av citat från tidningar som hon plockar isär och analyserar. Mycket av det hon kritiserar håller jag med om men ibland har hon svårt att bryta ifrån deras ramverk när hon utvecklar sina egna tankar. Jag tror personligen att om man ska skapa nya föreställningar som är nyttiga måste man rasera gamla tankekedjor, inte negera dem. Detta är ju en större frågeställning som inte denna bok är menad att besvara. Dessutom måste man få med sig folk på sitt tåg innan detta och det enklaste sättet är ju att smutskasta det populära tåget, vilket hon är duktig på!
Där kom det lite halvkeffa formuleringar men utöver min kritik tyckte jag boken var tankesporrande. När hon refererade till de tyngre teoretikerna tyckte jag boken var som bäst!
Nina Björk utforskar konceptet utopi och försöker skilja på åsikter som är präglade av systemet vi lever i och de som kommer naturligt till oss. Svårt! I delar av boken använder hon sig av citat från tidningar som hon plockar isär och analyserar. Mycket av det hon kritiserar håller jag med om men ibland har hon svårt att bryta ifrån deras ramverk när hon utvecklar sina egna tankar. Jag tror personligen att om man ska skapa nya föreställningar som är nyttiga måste man rasera gamla tankekedjor, inte negera dem. Detta är ju en större frågeställning som inte denna bok är menad att besvara. Dessutom måste man få med sig folk på sitt tåg innan detta och det enklaste sättet är ju att smutskasta det populära tåget, vilket hon är duktig på!
Där kom det lite halvkeffa formuleringar men utöver min kritik tyckte jag boken var tankesporrande. När hon refererade till de tyngre teoretikerna tyckte jag boken var som bäst!
August 24, 2020
Boken är författad av marxisten Nina Björk och här bjuder hon på en kritik mot det samhälle kapitalismen har gett oss, med födelsen av ekonomismen. Politik och livsfilosofi handlar centralt om räknandet av pengar, tillgångar och prestationer samtidigt som det ”mänskliga” har kastats ut genom fönstret. Björk riktar en kritik i första delen av boken mot en hjärntvättning i samhället där individuella ”drömmar” uppmanas men kollektivistiska ”utopier” förkastas som orealistiska. ”Drömmarna” har individen, jaget, i fokus i en framgångssaga om att gå från samhällets lägsta till högsta skikt på egen hand. Under de senaste 50-70 åren har man blivit inmatad tidigt mot sådana narrativ, från blandat ”propagandamaskinen” Walt Disney Company där Björk exemplifierar med flertalet filmer. Berättelserna handlar om enskilda individer som överkommer problem och uppfyller sina sagolika individuella drömmar om att gå från sämst till bäst. De handlar aldrig om att ingen ska ha det förjävligt från första början, ur ett kollektivistiskt perspektiv, menar Björk.
Författaren utvecklar vidare med att säga att världen förändrades aldrig fundamentalt med upplysningens revolutionära idéer, då det hierarkiska samhällssystemet återstod: “Världen är fortfarande en av kungar - och därmed också en värld av tjänare. Positionerna är utbytta, men strukturen är intakt”. Allt som har bytts ut är arvsprincipen (med att kungen byts ut mot sin rätta arvstagare) mot prestationsprincipen (med mannen av folket, individen). Makten fördelas fortfarande orättvist menar hon, då meritokratin är endast en kärleksförklaring till social rörlighet, inte jämlikhet (likt Disneys berättelser om att själv gå från sämst till bäst, än att ingen har det sämst). Drömmarna får medelklassen att blunda för samhällets orättvisor och fungerar samtidigt som ett substitut för (kollektiva) revolutionära idéer. Man vänjer sig med en ny, nedgrävd pool och renoverad veranda på baksidan då det innefattar ens perfekta dröm av sitt hem, som det kapitalistiska konsumtionssamhället (Zygmunt Baumans begrepp) har hjärntvättat oss att bli nöjda och tillfredsställda med. Här blir det tydligt hur Björk lutar sig tillbaka på Marx och Durkheim gällande superorganismen och idén om samhällskroppen. i vårt konsumtionssamhälle, taget från Zygmunt Bauman, blir alla de drömmar vi bär på individuellt styrda av det samhälle vi lever i, menar Nina Björk. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.” Ett konstaterande som motbevisas av varje progressiv höginkomsttagare eller sekulär, liberal ateist inom varje teokrati/ samhällen med starka religiösa inslag, vilket både Haidt och Pinker har varit inne på i sina respektive verk.
I en diskussion om att normbrytande inte kan vara ett mål i sig så kommer Björk från sin infallsvinkel där hon förkastar ekonomismen, där politik och livsfilosofi blir en iskall sifferräkning, där mänskliga värden bortprioriteras. Inom den feministiska diskursen, menar författaren, uppmanas kvinnor ofta till ”rätt” sorts beteende, i form av ett normbrytande mot moders- och könsrollen, att våga prioritera karriären över barnen - att handla ”okvinnligt” och därav ”olydigt”. Man blir stark och agerar feministiskt. Här har feminismen gått rakt in i ekonomismens fälla och detta är ett av många symptom av den kapitalistiska värld och samhälle vi lever. Vi har en feminism som vill att alla, skriver hon, ska prioritera karriären över barnen för att uppnå jämlikhet. ”Att bryta normen blir viktigare än huruvida normen är god eller dålig. Leder inte detta till att feminismen - paradoxalt - blir för intresserad av kön? Att själva värderingen av det som är ”manligt” respektive ”kvinnligt” försvinner till förmån för en önskan om att kvinnor ska bryta mot kvinnlighetens normer (författarens parentes: och män mot manlighetens?). Det blir en felaktigt logik, där jag kommer väl överens med författaren om. Vattendelaren uppstår när det kommer till politiken; lämnas valet fritt åt familjen att välja fördelningen av föräldraledighet och arbetstimmar av diverse faktorer som ekonomiska, vilket Björk förkastar, - eller ska det lagstiftas progressiva policies som tvingar alla in i en ram bara för att hon genuint tror att det är bäst för alla?
Författaren erbjuder en redig krtik av socialdemokraterna under valåret 2010 för att sålt sin själ i mån över att vinna röster från grupper och deras respektive individuella intressen. Man gick från en kvalitativ politik, som var idealistiskt konsekvent och gick till val på politisk övertygelse, till en kvalitativ art där en (hård) pragmatisk hållning föredras där man går till val för att vinna valet till varje pris, även om det innebär att offra sina kärnidéer och driva någon annas politik. Björk sammanfattar det som att “(...) rätt politik blev lika med det som de flesta ville ha och fel politik blev lika med det som de flesta inte ville ha. Mona Sahlin sa (citerar författaren): “Vi kan inte tala till en minoritet av folket - och förvänta oss en majoritet av rösterna!”. Författaren förklarar att detta är ett parti utan ryggrad, då en ryggradslös vänder kappan efter vinden. Ironiskt nog använder hon sig av SD som exempel (skrivet 2012) där de får 50 % av rösterna: är rätt politik då att vara främlingsfientlig (om man antar den premissen idag om SD)? Efter flyktingkrisen så har ju S bedrivit en liknande invandringspolitik i realtid som SD hade sedan länge föreslagit, så boken tjänar in många poäng här efter att sin tillvridna kritik mot S har i viss mån blivit verklighet. Som en kommentar för valet 2010 från författaren som funkar lika bra till valet 2014, decemberöverenskommelsen och januaripartierna så skriver författaren såhär: “väljarna hade ju redan partier att rösta på. Högerpartier. Det var ingen förlust för demokratin att Socialdemokraterna förlorade valet. Det var en förlust för Socialdemokraterna. Den förlusten ville de hantera genom att sluta vara socialdemokrater. Och det är en förlust för demokratin ty i förlängningen av den tanken ligger ju en partistaten”. Ho har inte fel, i nuläget har vi en politisk maffia på Rosenbad där sex riksdagspartier har gått hand i hand de senaste mandatperioderna med endast två oppositionspartier; V och SD. M och S bråkar om vem som får ha makten på pappret, även om det skulle innebära att bedriva andras idéer och politik. Det är förens på senare tid M och KD verkar vilja ta rollen som en konservativ opposition. Frågan är om det är för idealistiska skäl eller om politisk överlevnad då de hamnade utanför rampljuset efter valet 2018.
Kritiken mot författaren och hennes bok ligger främst i en kritiskt felande uppfattning kring förhållandet mellan kapitalism och fattigdom,
där hon missar hela utgångspunkten för att kunna förstå människans historia; att (absolut) fattigdom och lidande är det ursprungliga.
Det framgår tydligt att Björk, i vissa aspekter, dras mer till Rousseau i den klassiska dikotomin med Hobbes, och antar premissen om att vårt ursprung är romantiskt, säker och tryggande hos den ädle vilden. Nein. Vi kommer springandes ut ur en evig kamp mellan liv och död, där det sistnämnda alltid segrar i slutet och påverkar oss i vår natur djupt (Hobbes). Det finns inget ädelt med vilden i det vilda. All form av civilisation och fred mellan främlingar, som inte delar gener (evolutionära mål) eller socioekonomisk/kulturell bakgrund (sociala mål), är inget annat än ett jävla mirakel (klassisk konservativ hållning, läs: Thomas Sowells “Constrained vision” och i förlängningen något som är mer Hobbes än Rousseau).
Poängen är: kapitalism och marknadsekonomi har lyft ett rekordantal människor under en rekordkort tid (under människans existens) och fortsätter att göra så i modern tid jämför med andra länder, under andra, mer egalitära, samhällssystem under samma tidsperiod. Men här är det fundamentala problemet när det kommer till en (neo?)marxistisk (en relativistisk vänster (som då inte alls är marxistisk för att den klassiska marxismen vilar på strukturalistisk och modernistisk grund)) hållning på makroekonomi, då man har gått från absoluta termer till relativa efter att ha blivit gravt motbevisat på empirisk grund. Exempelvis tappade begreppet ”absolut fattigdom” status och ”relativ fattigdom” blev mer intressant, då det kunde fortsätta en kritik mot kapitalistiska samhällen och undergräva dess framgångar mot fattigdomen (läs: Postmodernismens förklaring, Hicks; Global Rättvisa Är Möjlig, Nordberg; Upplysning NU!, Pinker; Factfulness, Rosling; Equal is Unfair, Watkins & Brooks etc.). Begreppet “relativ fattigdom” dök inte upp ur ett jävla vakuum, helt utan negativa konsekvenser.
Utöver detta driver Björk ett resonemang om rädsla för att bli kallad morsa och därmed bli reducerad till en funktion och hur världen är i tydligt behov av en revolution för att kunna försäkra allas “säkerhet”, i synnerhet sitt egna barn vars existens har gett författaren helt nya perspektiv på världen:
⁃ ”När jag fick barn var det uppenbart hur även hon födde mig. Som mamma förstås, men även som invånare i Sverige, som kulturvarelse. Med ett nytt liv i min famn såg jag så tydligt vad denna värld förväntade sig av henne, av oss alla. (...) Hur hon skulle kläs ut till flicka bara för att snart lära sig att en snäll prinsessa inte klarar sig om hon inte också kan nypas rejält. Hur hon skulle lära sig att tävla att tävla med den hon just börjat se som sin kompis; inga viktiga tillfällen i skolan tillåter samarbete. Hur hon skulle vägas, mätas, bedömas, få siffror på sin presentation - och hela tiden ha rädslan som följeslagare: duger jag, räcker jag - till skolorna, universiteten, jobben? (...) Hur hon skulle jaga bort från solidaritet, från rättvisa. Med ett nytt liv i famnen såg jag hur hotat allt det vackraste i mänskligt liv var. Och jag önskade så förtvivlat att jag hade en annan värld att ge henne”.
⁃ Återigen detta med Thomas Sowells Constrained/Unconstrained (tragic/utopian) vision; satan vilken utopiker Nina Björk är. J. Haidt och en rad andra herrar och damer inom diverse intellektuella karteller skulle starkt motsätta sig denna hållning Björk visar upp.
En av dem absolut svagaste stunderna som boken erbjuder är när Björk lyfter in “psykoanalytikern” Zizek och hans fantastiskt svaga analys av följande anekdot om ett hotellbesök i New York: “Käre gäst! För att du garanterat skall njuta av din vistelse hos oss är detta hotell helt rökfritt. Varje överträdelse av denna regel straffas med en avgift på 200 dollar”. Om man läser denna information bokstavligt, skriver Zizek, står där att du kommer att få böta om du vägrar att njuta av din hotellvistelse. Zizek översätter till psykoanalytisk terminologi: Idag är det inte detet, inte några underifrån kommande dunkla och upproriska begär som säger åt oss att njuta i trots mot överhetens påbud. Det är i stället från det moraliska överjaget som uppmaningen att njuta kommer. Och det handlar inte om att vi bör njuta för att vi har upptäckt att vi faktiskt kan göra det, utan om att vi måste göra det”. Denna, påstått genialiska, framtvingade analys av Zizek påminner starkt om GA:n fyllda med ordbajs. Dock ska man ge cred till slovenen för att det är med finess som han förankrar sin shit show med teori. Men det finns ju ingen poäng här.
Bergochdalbana; från att vara fantastiskt klarsynt ena stunden till att bli tydligt ideologiskt förblindad den andra.
Författaren utvecklar vidare med att säga att världen förändrades aldrig fundamentalt med upplysningens revolutionära idéer, då det hierarkiska samhällssystemet återstod: “Världen är fortfarande en av kungar - och därmed också en värld av tjänare. Positionerna är utbytta, men strukturen är intakt”. Allt som har bytts ut är arvsprincipen (med att kungen byts ut mot sin rätta arvstagare) mot prestationsprincipen (med mannen av folket, individen). Makten fördelas fortfarande orättvist menar hon, då meritokratin är endast en kärleksförklaring till social rörlighet, inte jämlikhet (likt Disneys berättelser om att själv gå från sämst till bäst, än att ingen har det sämst). Drömmarna får medelklassen att blunda för samhällets orättvisor och fungerar samtidigt som ett substitut för (kollektiva) revolutionära idéer. Man vänjer sig med en ny, nedgrävd pool och renoverad veranda på baksidan då det innefattar ens perfekta dröm av sitt hem, som det kapitalistiska konsumtionssamhället (Zygmunt Baumans begrepp) har hjärntvättat oss att bli nöjda och tillfredsställda med. Här blir det tydligt hur Björk lutar sig tillbaka på Marx och Durkheim gällande superorganismen och idén om samhällskroppen. i vårt konsumtionssamhälle, taget från Zygmunt Bauman, blir alla de drömmar vi bär på individuellt styrda av det samhälle vi lever i, menar Nina Björk. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.” Ett konstaterande som motbevisas av varje progressiv höginkomsttagare eller sekulär, liberal ateist inom varje teokrati/ samhällen med starka religiösa inslag, vilket både Haidt och Pinker har varit inne på i sina respektive verk.
I en diskussion om att normbrytande inte kan vara ett mål i sig så kommer Björk från sin infallsvinkel där hon förkastar ekonomismen, där politik och livsfilosofi blir en iskall sifferräkning, där mänskliga värden bortprioriteras. Inom den feministiska diskursen, menar författaren, uppmanas kvinnor ofta till ”rätt” sorts beteende, i form av ett normbrytande mot moders- och könsrollen, att våga prioritera karriären över barnen - att handla ”okvinnligt” och därav ”olydigt”. Man blir stark och agerar feministiskt. Här har feminismen gått rakt in i ekonomismens fälla och detta är ett av många symptom av den kapitalistiska värld och samhälle vi lever. Vi har en feminism som vill att alla, skriver hon, ska prioritera karriären över barnen för att uppnå jämlikhet. ”Att bryta normen blir viktigare än huruvida normen är god eller dålig. Leder inte detta till att feminismen - paradoxalt - blir för intresserad av kön? Att själva värderingen av det som är ”manligt” respektive ”kvinnligt” försvinner till förmån för en önskan om att kvinnor ska bryta mot kvinnlighetens normer (författarens parentes: och män mot manlighetens?). Det blir en felaktigt logik, där jag kommer väl överens med författaren om. Vattendelaren uppstår när det kommer till politiken; lämnas valet fritt åt familjen att välja fördelningen av föräldraledighet och arbetstimmar av diverse faktorer som ekonomiska, vilket Björk förkastar, - eller ska det lagstiftas progressiva policies som tvingar alla in i en ram bara för att hon genuint tror att det är bäst för alla?
Författaren erbjuder en redig krtik av socialdemokraterna under valåret 2010 för att sålt sin själ i mån över att vinna röster från grupper och deras respektive individuella intressen. Man gick från en kvalitativ politik, som var idealistiskt konsekvent och gick till val på politisk övertygelse, till en kvalitativ art där en (hård) pragmatisk hållning föredras där man går till val för att vinna valet till varje pris, även om det innebär att offra sina kärnidéer och driva någon annas politik. Björk sammanfattar det som att “(...) rätt politik blev lika med det som de flesta ville ha och fel politik blev lika med det som de flesta inte ville ha. Mona Sahlin sa (citerar författaren): “Vi kan inte tala till en minoritet av folket - och förvänta oss en majoritet av rösterna!”. Författaren förklarar att detta är ett parti utan ryggrad, då en ryggradslös vänder kappan efter vinden. Ironiskt nog använder hon sig av SD som exempel (skrivet 2012) där de får 50 % av rösterna: är rätt politik då att vara främlingsfientlig (om man antar den premissen idag om SD)? Efter flyktingkrisen så har ju S bedrivit en liknande invandringspolitik i realtid som SD hade sedan länge föreslagit, så boken tjänar in många poäng här efter att sin tillvridna kritik mot S har i viss mån blivit verklighet. Som en kommentar för valet 2010 från författaren som funkar lika bra till valet 2014, decemberöverenskommelsen och januaripartierna så skriver författaren såhär: “väljarna hade ju redan partier att rösta på. Högerpartier. Det var ingen förlust för demokratin att Socialdemokraterna förlorade valet. Det var en förlust för Socialdemokraterna. Den förlusten ville de hantera genom att sluta vara socialdemokrater. Och det är en förlust för demokratin ty i förlängningen av den tanken ligger ju en partistaten”. Ho har inte fel, i nuläget har vi en politisk maffia på Rosenbad där sex riksdagspartier har gått hand i hand de senaste mandatperioderna med endast två oppositionspartier; V och SD. M och S bråkar om vem som får ha makten på pappret, även om det skulle innebära att bedriva andras idéer och politik. Det är förens på senare tid M och KD verkar vilja ta rollen som en konservativ opposition. Frågan är om det är för idealistiska skäl eller om politisk överlevnad då de hamnade utanför rampljuset efter valet 2018.
Kritiken mot författaren och hennes bok ligger främst i en kritiskt felande uppfattning kring förhållandet mellan kapitalism och fattigdom,
där hon missar hela utgångspunkten för att kunna förstå människans historia; att (absolut) fattigdom och lidande är det ursprungliga.
Det framgår tydligt att Björk, i vissa aspekter, dras mer till Rousseau i den klassiska dikotomin med Hobbes, och antar premissen om att vårt ursprung är romantiskt, säker och tryggande hos den ädle vilden. Nein. Vi kommer springandes ut ur en evig kamp mellan liv och död, där det sistnämnda alltid segrar i slutet och påverkar oss i vår natur djupt (Hobbes). Det finns inget ädelt med vilden i det vilda. All form av civilisation och fred mellan främlingar, som inte delar gener (evolutionära mål) eller socioekonomisk/kulturell bakgrund (sociala mål), är inget annat än ett jävla mirakel (klassisk konservativ hållning, läs: Thomas Sowells “Constrained vision” och i förlängningen något som är mer Hobbes än Rousseau).
Poängen är: kapitalism och marknadsekonomi har lyft ett rekordantal människor under en rekordkort tid (under människans existens) och fortsätter att göra så i modern tid jämför med andra länder, under andra, mer egalitära, samhällssystem under samma tidsperiod. Men här är det fundamentala problemet när det kommer till en (neo?)marxistisk (en relativistisk vänster (som då inte alls är marxistisk för att den klassiska marxismen vilar på strukturalistisk och modernistisk grund)) hållning på makroekonomi, då man har gått från absoluta termer till relativa efter att ha blivit gravt motbevisat på empirisk grund. Exempelvis tappade begreppet ”absolut fattigdom” status och ”relativ fattigdom” blev mer intressant, då det kunde fortsätta en kritik mot kapitalistiska samhällen och undergräva dess framgångar mot fattigdomen (läs: Postmodernismens förklaring, Hicks; Global Rättvisa Är Möjlig, Nordberg; Upplysning NU!, Pinker; Factfulness, Rosling; Equal is Unfair, Watkins & Brooks etc.). Begreppet “relativ fattigdom” dök inte upp ur ett jävla vakuum, helt utan negativa konsekvenser.
Utöver detta driver Björk ett resonemang om rädsla för att bli kallad morsa och därmed bli reducerad till en funktion och hur världen är i tydligt behov av en revolution för att kunna försäkra allas “säkerhet”, i synnerhet sitt egna barn vars existens har gett författaren helt nya perspektiv på världen:
⁃ ”När jag fick barn var det uppenbart hur även hon födde mig. Som mamma förstås, men även som invånare i Sverige, som kulturvarelse. Med ett nytt liv i min famn såg jag så tydligt vad denna värld förväntade sig av henne, av oss alla. (...) Hur hon skulle kläs ut till flicka bara för att snart lära sig att en snäll prinsessa inte klarar sig om hon inte också kan nypas rejält. Hur hon skulle lära sig att tävla att tävla med den hon just börjat se som sin kompis; inga viktiga tillfällen i skolan tillåter samarbete. Hur hon skulle vägas, mätas, bedömas, få siffror på sin presentation - och hela tiden ha rädslan som följeslagare: duger jag, räcker jag - till skolorna, universiteten, jobben? (...) Hur hon skulle jaga bort från solidaritet, från rättvisa. Med ett nytt liv i famnen såg jag hur hotat allt det vackraste i mänskligt liv var. Och jag önskade så förtvivlat att jag hade en annan värld att ge henne”.
⁃ Återigen detta med Thomas Sowells Constrained/Unconstrained (tragic/utopian) vision; satan vilken utopiker Nina Björk är. J. Haidt och en rad andra herrar och damer inom diverse intellektuella karteller skulle starkt motsätta sig denna hållning Björk visar upp.
En av dem absolut svagaste stunderna som boken erbjuder är när Björk lyfter in “psykoanalytikern” Zizek och hans fantastiskt svaga analys av följande anekdot om ett hotellbesök i New York: “Käre gäst! För att du garanterat skall njuta av din vistelse hos oss är detta hotell helt rökfritt. Varje överträdelse av denna regel straffas med en avgift på 200 dollar”. Om man läser denna information bokstavligt, skriver Zizek, står där att du kommer att få böta om du vägrar att njuta av din hotellvistelse. Zizek översätter till psykoanalytisk terminologi: Idag är det inte detet, inte några underifrån kommande dunkla och upproriska begär som säger åt oss att njuta i trots mot överhetens påbud. Det är i stället från det moraliska överjaget som uppmaningen att njuta kommer. Och det handlar inte om att vi bör njuta för att vi har upptäckt att vi faktiskt kan göra det, utan om att vi måste göra det”. Denna, påstått genialiska, framtvingade analys av Zizek påminner starkt om GA:n fyllda med ordbajs. Dock ska man ge cred till slovenen för att det är med finess som han förankrar sin shit show med teori. Men det finns ju ingen poäng här.
Bergochdalbana; från att vara fantastiskt klarsynt ena stunden till att bli tydligt ideologiskt förblindad den andra.
Read
April 29, 2025Träffsäker kapitalismkritik som vanligt!
Några favoritrader följer:
”Jag får drömma om rosa solglasögon, om oemotståndliga sneakers för små barn, om Thailandsresor i juletid, om egentid i badkaret med doftljus på det nyklinkade golvet och om en karriär som pekar lika spikrakt uppåt som den nyinköpta orkidén på soffbordet. Det enda jag inte får drömma om är en annan politisk och ekonomisk ordning. Då blir jag nämligen en pekpinne.”
”Martha McMahon skriver i Engendering Motherhood att det som gör upplevelsen av moderskap så speciell är dess möjlighet att utgöra ett symboliskt alternativ till de idag dominerande sociala relationerna av varufiering, ojämlikhet och utsugning.”
” … väljarna hade ju redan partier att rösta på. Högerpartier. Det var ingen förlust för demokratin att Socialdemokraterna förlorade valet. Det var en förlust för Socialdemokraterna. Den förlusten ville de hantera genom att sluta vara socialdemokrater. Och det är en förlust för demokratin”.
Några favoritrader följer:
”Jag får drömma om rosa solglasögon, om oemotståndliga sneakers för små barn, om Thailandsresor i juletid, om egentid i badkaret med doftljus på det nyklinkade golvet och om en karriär som pekar lika spikrakt uppåt som den nyinköpta orkidén på soffbordet. Det enda jag inte får drömma om är en annan politisk och ekonomisk ordning. Då blir jag nämligen en pekpinne.”
”Martha McMahon skriver i Engendering Motherhood att det som gör upplevelsen av moderskap så speciell är dess möjlighet att utgöra ett symboliskt alternativ till de idag dominerande sociala relationerna av varufiering, ojämlikhet och utsugning.”
” … väljarna hade ju redan partier att rösta på. Högerpartier. Det var ingen förlust för demokratin att Socialdemokraterna förlorade valet. Det var en förlust för Socialdemokraterna. Den förlusten ville de hantera genom att sluta vara socialdemokrater. Och det är en förlust för demokratin”.
Read
April 7, 2022läsvärd o intressant! var en skolbok, men väldigt givande - vill läsa mer av nina björk 💜
August 21, 2017
Betygsättningen av en bok grundar sig förstås mycket i syftet bakom läsningen och preferenser gällande genre och texttyp. Jag läser inte så mycket faktaböcker på fritiden, så jag betygsätter denna på samma sätt som romanerna; hade min läsning haft ett annat syfte än nöjet i sig så kanske betyget hade blivit högre.
Jag gillar poängen, hur kapitalismen krossar allt i sitt samhälle, det är skarptänkt och finurligt (och sant). Ibland tycker jag dock att Björk tappar tråden lite och jag blir stundtals uttråkad. Bästa kapitlet var det om hur Lejonkungen är en berättelse av politisk symbolik, det var mycket inspirerande som blivande samhällslärare.
Jag gillar poängen, hur kapitalismen krossar allt i sitt samhälle, det är skarptänkt och finurligt (och sant). Ibland tycker jag dock att Björk tappar tråden lite och jag blir stundtals uttråkad. Bästa kapitlet var det om hur Lejonkungen är en berättelse av politisk symbolik, det var mycket inspirerande som blivande samhällslärare.
January 25, 2025
Jag älskar Nina Björk för att hon skriver om utopier. Om de djupt mänskliga värden som vi måste påminna oss om är det väl (?) de vill bygga ett samhälle kring: kärlek, solidaritet, omsorg. Tycker också att hennes poänger om familjelivet och relationen mellan ett barn och en förälder är uppfriskande – att hon så konsekvent fokuserar det man skulle kunna kalla mjuka värden men som ju också är det mest fundamentala, även om vår kapitalistiska värld försöker få oss att tro annat. Känner mig frustrerad, klokare och hoppfull och det är det jag vill känna när jag läser den här typen av böcker.
"Egentligen vet vi ju. Vi vet när någonting är värdefullt. Vi vet att det är människor vi vill ha, människor vi vill ha nära, älska, lära oss mera om och av. Jag tror vi vet när vi har blivit rörda. I vårt innersta. Tagna. När våra fundament fungerar. Det är bara det att läget idag är så avskyvärt att en hel kultur arbetar på att vi ska glömma det."
"Egentligen vet vi ju. Vi vet när någonting är värdefullt. Vi vet att det är människor vi vill ha, människor vi vill ha nära, älska, lära oss mera om och av. Jag tror vi vet när vi har blivit rörda. I vårt innersta. Tagna. När våra fundament fungerar. Det är bara det att läget idag är så avskyvärt att en hel kultur arbetar på att vi ska glömma det."
December 29, 2025
Få samtida författare kan frammana en revolutonär lust som Nina Björk. Och med lust menar jag en förväntansfull, rolig, hoppfull känsla av att framtiden öppnar sig och är möjlig att skapa tillsammans. Speciellt bränner det till när Björk skriver om kärlek, både den romantiska kärleken och kärleken mellan förälder och barn. Så vackert väver hon ihop sina egna tankar med citat från andra att jag stannade upp och läste högt/läste om flera gånger. Hon beskriver hur privata upplevelser som kärlek och föräldraskap kan fungera som fönster mot en annan värld och väver sömlöst ihop det med att det politiska kan återerövras som en arena för samhällelig förändring. Lägger ifrån mig boken med en stark känsla av hopp!
July 12, 2017
Alla borde läsa denna bok!
September 16, 2020
Så jävla bra!
January 24, 2024
Orkade ta mig igenom typ hälften, sen kom jag på att mina egna tankar var typ lika intressanta som boken. Den hade några intressanta iakttagelser, men kom dessvärre till korkade slutsatser. En smått intressant bok.
Read
July 14, 2022Lika aktuell som när den skrevs är jag rädd.
September 21, 2025
Svajig? Ibland träffande men oftast såsig
January 4, 2015
En djupgående analys i vad det är som gör det mänskliga i oss, och hur det är just detta som går emot den globala kapitalistiska strukturen som lämnar spår hos alla. Utan att bli alltför populistisk och provokativt vänstervridet (en sorts texter jag personligen har svårt för) så är hon personlig och argumenterar även för en del, traditionellt sett, inte så jättefeministiska synpunkter, t ex. att småbarnsmammor inte ska uppmuntras arbeta mer än vad de gör.
Öppnar ögonen för mänsklighetens potential om samhället bara skulle låta den utvecklas utan rädsla, och att se människorna omkring oss för medmänniskor istället för just konkurrenter.
Öppnar ögonen för mänsklighetens potential om samhället bara skulle låta den utvecklas utan rädsla, och att se människorna omkring oss för medmänniskor istället för just konkurrenter.
August 25, 2014
I've been brushing up on my contemporary Swedish feminism and socialism (heavy on the Marx/Zizek) and I have found both lacking and wanting, only the latter unsurprisingly so.
Å ena sidan är Nina Björk spritt språngande galen (alla borde vara hemmamammor/aldrig skilja sig), å andra sidan var det längesedan jag hade så roligt då jag läste en bok (se föregående exempel). En längre recession följer.
Å ena sidan är Nina Björk spritt språngande galen (alla borde vara hemmamammor/aldrig skilja sig), å andra sidan var det längesedan jag hade så roligt då jag läste en bok (se föregående exempel). En längre recession följer.
May 7, 2022
This is one of the first debate books I ever read and it was suprisingly a nice read. Its about human worth and politics and how we as humans become a product to todays society and consumption but Nina also discuss other topics surrounding human worth. Wouldn’t really read again but it was refreshing and had some revolutionary ideas and maybe if youre ever bored or have some time over I would recommend this book.
August 5, 2020
Bra! Älskar hur Nina Björk vänder på perspektiven och inte är rädd för att vara idealist. Hur hon visar att det vi alla suktar efter är mänsklighet (vilket vinstjagande samhällen förstått och därför låter varor bära just mänskliga egenskaper).
Men jag suktar nog efter något ännu mer konkret, fler svar på hur det samhället Björk skriver om skulle se ut, hur vi kommer dit. Visst ger hon ledtrådar: solidaritet, behovsstyrd produktion baserat på kvalitativa värden, kvinnlighet som föräldraskapsnorm, medborgarlön, mer medborginflytande i ekonomin m.m. Men jag vill ha - jag behöver - fler.
Citat:
- "Så vad efterträdde Gud som förklaringsmodell för ojämlika förhållanden vad gäller rikedom, makt, möjligheter att påverka och att tillfredsställa sina behov? Individen. Individens driftighet, kunskap och förmåga." (s. 17)
- "En vara har två kännetecken. Den är resultatet av mänskligt arbete. Och den är skapad i syfte att generera vinst." (s. 40)
- "[...] varufiering (på engelska commodification): att förflytta saker, handlingar och aktiviteter som tidigare inte har ingått i ett köp- och säljsystem till detta system." (s. 47)
-"Skillnaden i värderingen [mellan Marx och moderaterna] har att göra med just fenomenet instrumentalitet, med frågan om huruvida det är bra eller dåligt att en handling inte är mål i sig utan enbart ett medel för att nå ett mål som ligger bortom själva handlingen." (s. 120)
-"Vi vet vad det icke-instrumentella är. De där vackra stunderna av liv. Vi har dem. Vi sparar dem. Vi sparar dem som privata erfarenheter. Men vi skulle också kunna spara dem som politiska erfarenheter; som platser för utopi, som platser för riktningar." (s. 123)
-"Att leva tiden inte för att få den att gå, utan för att dröja den. Att inte ha något syfte med den använda tiden; att låta den vara sitt eget syfte." (s. 129)
- solidaritet: "kärleksrelationers politiska och sociala form" (definition av Kathleen lynch, s. 171)
- "Därför tror jag att följande kan vara en riktning för politiskt tänkande: Om det som är gott på ett individuellt plan blir förödande om det upphöjs till ett gemensamt plan - om du med Immanuel kants ord inte kan upphöja ditt eget handlande till allmän lag - så föreligger ett systemfel. Och tvärtom: om det som är ont på ett individuellt plan blir gott om det upphöja till ett gemensamt plan så föreligger ett systemfel. Vi lever med just sådana fel." (s. 178-179)
Men jag suktar nog efter något ännu mer konkret, fler svar på hur det samhället Björk skriver om skulle se ut, hur vi kommer dit. Visst ger hon ledtrådar: solidaritet, behovsstyrd produktion baserat på kvalitativa värden, kvinnlighet som föräldraskapsnorm, medborgarlön, mer medborginflytande i ekonomin m.m. Men jag vill ha - jag behöver - fler.
Citat:
- "Så vad efterträdde Gud som förklaringsmodell för ojämlika förhållanden vad gäller rikedom, makt, möjligheter att påverka och att tillfredsställa sina behov? Individen. Individens driftighet, kunskap och förmåga." (s. 17)
- "En vara har två kännetecken. Den är resultatet av mänskligt arbete. Och den är skapad i syfte att generera vinst." (s. 40)
- "[...] varufiering (på engelska commodification): att förflytta saker, handlingar och aktiviteter som tidigare inte har ingått i ett köp- och säljsystem till detta system." (s. 47)
-"Skillnaden i värderingen [mellan Marx och moderaterna] har att göra med just fenomenet instrumentalitet, med frågan om huruvida det är bra eller dåligt att en handling inte är mål i sig utan enbart ett medel för att nå ett mål som ligger bortom själva handlingen." (s. 120)
-"Vi vet vad det icke-instrumentella är. De där vackra stunderna av liv. Vi har dem. Vi sparar dem. Vi sparar dem som privata erfarenheter. Men vi skulle också kunna spara dem som politiska erfarenheter; som platser för utopi, som platser för riktningar." (s. 123)
-"Att leva tiden inte för att få den att gå, utan för att dröja den. Att inte ha något syfte med den använda tiden; att låta den vara sitt eget syfte." (s. 129)
- solidaritet: "kärleksrelationers politiska och sociala form" (definition av Kathleen lynch, s. 171)
- "Därför tror jag att följande kan vara en riktning för politiskt tänkande: Om det som är gott på ett individuellt plan blir förödande om det upphöjs till ett gemensamt plan - om du med Immanuel kants ord inte kan upphöja ditt eget handlande till allmän lag - så föreligger ett systemfel. Och tvärtom: om det som är ont på ett individuellt plan blir gott om det upphöja till ett gemensamt plan så föreligger ett systemfel. Vi lever med just sådana fel." (s. 178-179)
July 6, 2020
Från beskrivningen: "Det handlar om föräldraskap, om kapitalism och arbete, om politik och kärlek." Exemplena om föräldraskap gör hennes tes onytta. Jag och Nina Björk håller inte med varandra om kapitalism och marknader så redan från början var det med ett kritiskt öga jag läste Lyckliga i alla sina dagar. Hon gör dock en slående analys av arbete och politik.
Politiken, som ska handla om vilka mål vi har för vårt samhällsbygge, handlar, enligt Nina Björk, numera om vilken politik som kan ge viktiga väljargrupper mer pengar i plånboken. Detta exemplifieras av ett citat från Mona Sahlins avskedstal:
"Jag vill aldrig mer uppleva en valrörelse där vi knackar dörr och människor lite uppgivet säger: "ja, jag ska rösta på er – trots att jag bor i villa, jobbar och tjänar bra.""
I vårt kapitalistiska (marknadsekonomiska) samhälle så säljer vi vår mänsklighet i form av emotionell energi och tid som kunde spenderats med kära för att med lönen köpa tillbaka tillgång till mänsklighet, eller egentligen varor som marknadsförts med mänsklighet. Ett stort slöseri med vad som egentligen är viktigt. Tesen är att vårt kapitalistiska (marknadsekonomiska) samhällssystem upprätthåller sig självt genom att det påverkar människor att bete sig så här. Jag accepterar tesen och önskar att människor inte lurades att slösa bort det som är viktigt (även om jag i ett rent egoistiskt synsätt gynnas mycket av att dessa människor får de ekonomiska hjulen att snurra medans jag är sparsam med min mänsklighet, dvs jobbar och konsumerar minimalt).
Politiken, som ska handla om vilka mål vi har för vårt samhällsbygge, handlar, enligt Nina Björk, numera om vilken politik som kan ge viktiga väljargrupper mer pengar i plånboken. Detta exemplifieras av ett citat från Mona Sahlins avskedstal:
"Jag vill aldrig mer uppleva en valrörelse där vi knackar dörr och människor lite uppgivet säger: "ja, jag ska rösta på er – trots att jag bor i villa, jobbar och tjänar bra.""
I vårt kapitalistiska (marknadsekonomiska) samhälle så säljer vi vår mänsklighet i form av emotionell energi och tid som kunde spenderats med kära för att med lönen köpa tillbaka tillgång till mänsklighet, eller egentligen varor som marknadsförts med mänsklighet. Ett stort slöseri med vad som egentligen är viktigt. Tesen är att vårt kapitalistiska (marknadsekonomiska) samhällssystem upprätthåller sig självt genom att det påverkar människor att bete sig så här. Jag accepterar tesen och önskar att människor inte lurades att slösa bort det som är viktigt (även om jag i ett rent egoistiskt synsätt gynnas mycket av att dessa människor får de ekonomiska hjulen att snurra medans jag är sparsam med min mänsklighet, dvs jobbar och konsumerar minimalt).
December 26, 2019
Jag läste den här boken för flera år sedan, men lämnade några sidor på slutet som jag bestämde mig för att läsa klart nu. Och jag minns varför jag kom av mig. Början av boken är en kritik av tillväxtsamhället och våra ”skitdrömmar” som att renovera kök m.m. medan lyckan egentligen står att finna någon annanstans. Det är också en kritik mot reklam och affärsidéer så som att vaxa små barn som enligt reklamen kan bli av med sin generande hårväxt permanent (ett amerikanskt exempel om jag minns rätt). Exemplen är upprörande och är en del av en systemkritik, men som jag minns det kommer Björk inte med så många alternativ eller lösningar (lagstiftning tex), men ett ifrågasättande kan i och för sig också väcka viktiga tankar. Men i slutet av boken presenterar Björk till slut en lösning som består i att vara lite mer mammor, nosa lite mer på bebisar, ägna mer tid åt barn och parrelation och då kommer vi förstå vad som är viktigt. Här någonstans kom jag av mig i min läsning. Visst är barn värda massor av tid, men om Björks systemkritik ska leda någonstans behövs någon annan lösning också. Björk kritiserar i och för sig också idén om att skapa jobb för att öka sysselsättningsgraden, utan istället ska vi fråga oss hur vi vill leva och vilket arbete som då behöver uträttas. Intressant som tankeövning - men jag är inte alls säker på att alla landar i samma bild som Björk. Samhället är ju trots allt en kompromiss mellan massor av olika viljor.
July 17, 2017
Det här är en bok om drömmar och utopier. En bok som beskriver en verklighet där individuella drömmar går att konsumera sig till, medan samhälleliga drömmar - utopier - är på förhand sedda som omöjliga. Det är vår verklighet, vårt samhälle där kapitalismen segrat och ej får ifrågasättas - man får ej vara "orealistisk". Nina Björk har en förmåga att få mig närmast stridslysten, hon får mig att vilja utbrista "Ja, så är det!" vid flera tillfällen. Men efter denna bok vill jag framförallt sätta värde på det, som av kapitalismen ses som värdelöst. För drömmar om ett bättre samhälle kan aldrig uppnås genom det system vi har idag.
March 2, 2020
En ganska enkel och pedagogisk introduktion till en kritik av den rådande samhällandan, där drömmar alltid är personliga och syftar till ökad konsumtion, och utopin - det politiska drömmandet - inte får plats eller anses legitimt. Jag tycker om Nina Björks tillgänglighet; du behöver inte vara bevandrad i politisk teori, eller påläst om marxism för att ta till sig hennes samhällskritik. Men jag kan därmed inte ge den högre betyg - eftersom den inte gav mig några större nya insikter. Men när jag har vänner som är ovana vid att läsa politisk teori - och som sådan är denna bok utmärkt!
December 25, 2018
En underbar bok! Nina Björk argumenterar så vackert och ödmjukt att logiken blir självklar. Det finns så många utsökta och slående formuleringar att jag ibland sitter och suger på samma sida i många minuters kontemplation ovillig att lämna tanken. Hennes intellekt är av sällan skådat slag och en av vår tids skarpaste hjärnor. Denna bok borde läsas av hela svenska folket.
April 5, 2022
Femte kapitlet får närmare 4 stjärnor. Intressant tagning på att kanske är det inte mamman som skall sträva efter pappans roll i en familj.
''När beteenden förändras till följd av nya ekonomiska mönster medan föreställningar knutna till en äldre ekonomi lever kvar blir resultatet ett slags >>Kulturell jetlag<<, med ett begrepp myntat av William Ogburn'' (153).
''När beteenden förändras till följd av nya ekonomiska mönster medan föreställningar knutna till en äldre ekonomi lever kvar blir resultatet ett slags >>Kulturell jetlag<<, med ett begrepp myntat av William Ogburn'' (153).
Read
March 12, 2023Tack för att du delar med dig av denna information. Väldigt nyfiken på att veta mer om detta. Fast nu har jag fler prioriterade intressen. Och denna källa visade sig vara en verklig upptäckt i denna fråga https://boostcasino.com/fi Jag kan fatta beslut och välja vad jag vill spela.
July 18, 2017
En bra bok om över konsumering och dess destruktivitet! Rekomenderas!
March 10, 2019
BRILJANT
February 3, 2020
Önskar att alla kunde reflektera lite oftare över ämnena som tas upp i denna bok. Så läsvärd.
January 23, 2021
Intressant, men så seg!
April 24, 2021
Så mysigt och spännande! Recommended recommend. Gillar Hur den är skriven och typ blandar väldigt lätta analyser med svårare grejer :D
Displaying 1 - 30 of 41 reviews