En biografi över Dregen är en självklarhet. Han är en rockstjärna i ordets rätta bemärkelse en celebritet, en stilikon, en self-made-man som gav upp alla tankar på ett vanligt liv redan i mellanstadiet. Dregen har aldrig haft en Plan B.
Som originalmedlem i The Hellacopters gjorde han hård och kompromisslös rock hipp igen. Att Hellacopters vann en Grammis med sitt debutalbum Supershitty to the Max (1996) säger en del, att det spelades in på tjugosex timmar säger ännu mer. Två år senare gjorde Dregen om bedriften att vinna en Grammis; denna gång med sitt andra stora band, Backyard Babies, för albumet Total 13.
Dregens liv har allt det man vill ha av en biografi, de tre mytologiska benen sex, droger och rock'n'roll. Men även ett livslångt personligt drama som började när han vid 11 års ålder blev ögonvittne till att hans pappa hängde sig, och 2004 hamnade han och hans fru, artisten Pernilla Andersson Dregen, mitt i tsunamin.
Frälsningsarmén, Säpo, Hells Angels, kronprinsessan Victoria, tampongsvingande punkbrudar från Los Angeles, Guns N' Roses, AC/DC och många fler med dem. Dregen har hängt med dem alla och spelat med och för de flesta.
Berättelsen om Dregens liv är ett bevis för att sanningen överträffar dikten.
Början var bra, slutet var bra och däremellan mest transportsträcka med väldigt mycket musikreferenser. Man behöver nog vara lite mer av en rocker för att uppskatta den delen.
Dregen ei ole ollut mikään suurenmoinen sankari minulle. Toki olen Hellacoptersini kuunnellut, Backyard Babiesista en ole sen kummemmin välittänyt. Livenä ole hemmon nähnyt molempien bändien sekä Michael Monroen kanssa ja selväksi on tullut, että kaveri on varsin mielenkiintoinen persoona.
Dregenin elämäkerta perustuu lähinnä Börjessonin kirjaa varten tekemiin haastatteluihin. Kirja etenee suunnilleen kronologisesti vaikka keskusteluissa tarinat ja vuodet ovat tainneet tulla esiin yhtenä sekamelskana. Kaikki kunnia Börjessonille homman kasassa pitämisestä. Kirja hiihtääkin varsin peruslatuja melkein loppuun asti, jolloin kirjoittaja haastattelee Dregeniä ja hänen vaimoaan yhdessä. Nämä pari lukua toisaalta tuovat aivan uuden näkökulman Dregenin elämään ja sitten taas toisaalta tuntuvat jotenkin Me naiset -lehden jutulta.
Kokonaisuutena aivan kelvollinen yhden miehen show, josta ei seksiä, huumeita ja rock'n'rollia puutu.
Kirjaa voi suositella mielenkiintoisena niille, jotka ovat kuunnelleet kyseisen kitaristin bändejä. Teos sortuu kuitenkin juuri muusikoista kirjoitettujen kehnojen elämäkertojen perisyntiin, eli keskitytään liaaksi todistelemaan sitä kuinka hyvä jätkä tässä nyt on kyseessä, kiusallista luettavaa välillä. No, hauskojakin tarinoita kirjasta tietysti löytyy. Loppukaneettina voidaan todeta, että olisi kannattanut pysytellä Hellacoptersissa.
Gillar konceptet att han har berättat sin historia för Tore, och att boken är Tore som berättarröst med inflikade kommentarer av Dregen. Diggar också att hans närmaste blev intervjuade. Intressant läsning, visste inte mycket om Sveriges största rockstjärna innan.