David och Larissa dras under hot in i en hemlig sekt som frenetiskt försöker frälsa världen. Medlemmarna verkar redo att plundra historiska monument, ja till och med gå över lik, för att föra ut sin uppdaterade version av kristendomen, 2.0. Men inte får väl högstämda mål helga vilka medel som helst?
David och Larissa har hängt med sin gamle vän Melkior till Rom där nya heta arkeologiska fynd ska presenteras: stora marmorblock som hör till Roms antika stadskarta. Fynden drar inte bara till sig forskare och väldspressen, även en fanatisk, religiös sekt dyker upp. Med hjälp av de nya kartfragmenten hoppas de hitta Caesars sommarvilla och framför allt de enorma mängder guld som Kleopatra påstås ha grävt ner i trädgården. Annars kullkastas deras storstilade planer: att med hjälp av guldet utjämna orättvisorna i världen.
Sektmedlemmarna planerar att använda Melkior och hans två "assistenter" som gisslan för att nå målet. De luras snabbt ner i Roms katakomber av en guide. Den vindlande färden visar sig resultera i ett möte med sektens besatta ledare - bakom låsta dörrar ...
Massor av intrikata detaljer och oväntade vändningar skapar en hisnande intrig i denna sjätte del i den populära bokserien om David och Larissa.
Asså vad var det här?? (Da Vinci koden för barn?) Och de lät de onda vinna på slutet? Den kristna sekten som kidnappade och mordhotade dem?!? Det tycker jag ändå är rätt sjukt. I alla andra böcker har David och Larissa kämpat för att undanröja skurken på slutet, men antingen är det något jag inte fattar eller så var Widmark inte tydlig nog i att förklara varför vi skulle sympatisera med sekten. Är jag för ateist?
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det här känns ofärdigt. De bara låter kulten göra som de vill? Eller ska det räknas som en vinst att de kom därifrån levande för att de *kan* berätta för andra? Är det en sån där exercise left for the reader Widmark skrev om i nån av de tidigare böckerna? Antingen det eller så har Widmark nån egen kult som han vill self-insert:a att det går bra för. Och vad var syftet med att lägga brevet i forskarens väska? Då blir det ju typ omöjligt för henne att publicera att hon hittat det i det funna rummet. Och det måste ju typ bli skandal när det upptäcks att folk redan har varit där... Jag gillade att Larissa fick en till scen där hon mind-game:ar de onda som i första boken, även om det var en bluff den här gången också med tanke på att det gick att gissa de resterande koderna efter att ha fått reda på första. Och det nämns aldrig vilket språk de talar! Hur ska läsaren veta att inte vem som helst hade kunnat gissa det om det inte framgår att inte alla talar svenska? Det känns också tydligt att den här boken utspelar sig långt senare än de tidigare, i ungefär samma förhållande som tiden mellan utgivningar. De tidigare var ganska före 2010-iga, men här känns det som att det är minst 2013, med hur mycket de pratar om mobilkameror och surfplattor. Och även med denna teknologiska utveckling har de fel på hur bluetooth fungerar. Något som faktiskt fungerar är att Julias tid i Sverige och hennes antagna ålder stämmer precis överens med hur länge Bolibompa funnits, förutsatt att det faktiskt utspelar sig 2013. Svagaste delen i serien, känns inte som att den var ordentligt genomtänkt.
This entire review has been hidden because of spoilers.
2.5⭐ Niby wszystko super jeśli chodzi o pomysł, styl i akcje. Ale ja się pytam co jest z tymi bohaterami! Książka +9 a ci bohaterowie raz się zachowują na 7-latków, żeby za chwilę mieć myśli 17-nastolatków.
Jak zwykle Martin Widmark zaskakuje pozytywnie. Książki idealne na zastój czytelniczy, zawsze dużo można z nich wyciągnąć, a przy tym mieć ubawu co nie miara!
Det var mycket som kändes för enkelt och lite för otroligt i denna jämfört med dem andra. Slutet tycker jag inte heller är så bra, då det enbart hintar om framtida problem och saker som inte har lösts än. Det hade varit okej om det funnits, fler böcker efter som kunde trassla upp de trådarna, men detta är avslutet på serien och jag är besviken.
To chyba moja ulubiona seria i trudno ocenić ją niżej. Niestety uważam że historia jest niedokończona... albo źle zakończona? Mimo wszystko wątek historyczny był bardzo ciekawy. Nie mogę uwierzyć że to juz koniec przygód Dawida i Larissy