Några månader har gått sedan barnet sade upp sig från dagis. Inga formulär fanns att fylla i, det var bara att öppna grinden och gå hem. Personalen har inte vidtagit åtgärder. Femåringens upphovsmän är spårlöst försvunna, alla rum i lägenheten tillhör barnet nu. Men här och var finns pengar gömda, och chokladkex är mättande. Ledsagad av sin tysktalande leguan ger sig barnet ut på upptäcktsfärd bland höghusen och människorna i kranskommunen.
Främlingsleguanen är en skälmroman om att vara helt ensam i världen och om det vakuum som bildas när sorgens orsak har hunnit driva för långt ut i de gröna vattnen.
Ett underbart språk i en nyskapande bok om Barnet som säger upp sig från förskolan och lever utan sina upphovsmän med sin tysktalande leguan. Men samtidigt en fruktansvärd historia som gör ont i mitt blödiga hjärta.
Verkligen highs and lows i den här. Älskade mycket, blev väldigt berörd, hatade allt efter leguanens sorgesamma bortgång.
Incest verkar vara ett återkommande tema för Montelius att åtminstone slänga in en snabbis och jag är så känslig för den typen av äckel att jag faktiskt la ner en av hennes andra böcker - så är hemskt tacksam att det var minimalt av den varan i Främlingsleguanen (även om även det var för mkt).
I övrigt: det känns genuint NYTTIGT att läsa Montelius språk, avlägsna ord i mitt eget vokabulär rycker till och börjar leva igen. Eller inte. En snabbis iaf :)))
This entire review has been hidden because of spoilers.
Martina Montelius leker med det svenska språket på ett lustfyllt sätt som gör att den här boken är en fröjd att läsa, trots att de flesta karaktärerna vi träffar har det ganska svårt.
Barnperspektivet är en fröjd att läsa för oss som aldrig kände oss särskilt bekväma med att vara barn.
Själv läste jag boken tämligen bokstavligt, men i min bokcirkel hade en person tolkningen att Ammi är psykotisk och att barnet är en av hennes inre röster. Den tolkningen ledde till intressanta diskussioner.
Egentligen får den nog 2.5 i betyg men avrundar uppåt. Har aldrig läst lågor liknande, väldigt speciell historia och jag gillar språket, men vet inte om jag gillar boken så mycket... måste nog låta den sjunka in lite och fundera över den.
Fyndig och stundvis hög igenkänningsfaktor i barnets äckel inför att vara just barn - ofullständig och osjälvständig. Tyckte dock boken blev lite repetitivt efter en stund. Läsvärd, inte för historien men för de finurliga glimtarna i språket och de spårade, ofiltrerade tankegångarna.
Montelius är antingen ett geni eller fullständigt rubbad. Alternativt både och. 3:an i betyg reflekterar mao svängningarna mellan en 5:a och en 1:a. (Hon tappade mig på slutet, fixar inte äckel.)
Svårt att betygsätta denna bok eftersom rent kvalitetsmässigt var den bra: speciellt Montelius språkbruk är fantastiskt. Huvudpersonen är sympatisk. Men samtidigt kändes den svårläst och ibland blev den för konstig. Det var verkligen inte en genre jag brukar hänge mig åt. Så till slut landar det på 2 stjärnor MEN det är ett högst personligt betyg. För någon som fullt kan uppskatta stilen hade den kunnat vara en 4.
A strange book. It's a haphazard retelling of what happened to the child who quit his job at the daycare, and the people that he met. Though he claims there are no consequences from walking away, it seems things aren't actually that simple. The language is superb, a prudish gobble that neatly fits into the story, but I miss a clearer story line to follow.