Sänkt sedebetyg är en roman av Vilhelm Moberg utgiven 1935. Det är den första delen i en trilogi om Knut Toring och följdes av Sömnlös (1937) och Giv oss jorden! (1939). Boken handlar om Knuts uppväxt och skolgång som har stora likheter med Mobergs egen. Titeln alluderar på hur stigmatiserande det förr i Sverige kunde vara att få sänkt sedebetyg i skolan.
Vilhelm Moberg was a Swedish journalist, author, playwright, historian, and debater best known for his Emigrant series of novels about Swedish emigrants to America. He also wrote other novels and plays and also participated in public debates about the Swedish monarchy, bureaucracy, and corruption. Among other works are Raskens (1927) and Ride This Night (1941), a historical novel of a 17th-century rebellion in Småland acknowledged for its subliminal but widely recognised criticism against the Hitler regime.
A noted public intellectual and debater in Sweden, he was noted for very vocal criticism of the Swedish monarchy (most notably after the Haijby affair), likening it with a servile government by divine mandate, and publicly supporting its replacement with a Swiss-style confederal republic. He spoke out aggressively against the policies of Nazi Germany, the Greek military junta, and the Soviet Union, and his works were among those destroyed in Nazi book burnings. In 1971, he scolded Prime Minister Olof Palme for refusing to offer the Nobel Prize in Literature to its recipient Alexander Solzhenitsyn – who was refused permission to attend the ceremony in Stockholm – through the Swedish embassy in Moscow.
Sakta men säkert läser jag mig igenom Vilhelm Mobergs bibliografi. Denna gång hade turen kommit till Sänkt Sedebetyg, en skildring av Knut Torings uppväxt i början av 1900-talet. Likt många andra av Mobergs karaktärer växer Knut upp i Småland.
Boken tar dock sin början i ”den stora staden”, Stockholm, där mannen Knut Toring numera bor och arbetar. Beskrivningen av det monotona kontorsarbetet, pendlingen dit, människor som hela tiden är på väg någonstans, även om detta är i mitten av 1930-talet, kan nog många känna igen sig i även idag. Knut filosoferar i om detta var vad han ville som ung och boken handling flyttar till hans barndom i en gård på landet i Småland.
Skildringen är den av ett typiskt barn, i en typisk familj på en typisk plats. Funderingar som barn och tonåringar har genom tiderna, rädslor och oro. I denna tid i Sverige var den stora rädslan kyrkan och religionen, och Moberg filosoferar, genom Knut, om dess roll i samhället och skolan. Knut växer upp som ett annorlunda barn, eftersom han älskar att läsa, något som ses som underligt på den småländska landsbygden. Detta kommer att prägla hela hans liv. Likt många av Mobergs karaktärer letar sig Knut bort och tänker alltid att gräset måste vara grönare på den andra sidan, men samtidigt slås han ofta av insikten att så kanske inte är fallet.
Personerna Knut, och vi, möter i boken gestaltas på ett bra sätt. Alla får vara komplexa människor och även om de ses ur Knuts synvinkel funderar han ibland på varför de beter sig på vissa sätt och inte bara konstaterar att de gör det. Kvinnor får ta plats i historien, även om de är de klassiska karaktärerna; mamma, lärare, kärleksintresse.
Boken ger en fin skildring över livet på landsbygden i början av 1900-talet, och bär en känsla av längtan igenom hela boken, något många nog kan relatera till.
Jag har länge haft som ambition att läsa fler klassiker och nu var det dags! Sänkt sedebetyg skrevs av Vilhelm Moberg 1935 och handlar om unge Knut och hans uppväxt på landet i byn Lidalycke.
Jag hade väntat mig en tyngre läsning men blev direkt glatt överraskad över bokens lätt anslag i sin skildring av Knuts mycket frustrerade vuxna liv inne i staden som manusredaktör. Alla som känt sig bundna av kontorsjobbets ekorrhjul kan lätt känna igen sig i den fyndiga skildringen av stadens maskineri och dynamik. Större delen av boken är dock en tillbakablick till Knuts barndom och uppväxt i Lidalycke, där hans kärlek till litteraturen sticker ut på ett provocerande sätt i det lantbrukssamhälle han växer upp i. Trots detta skildras bygden kärleksfyllt och som läsare möts man av ett antal väl tecknade karaktärer som kommer och går i Knuts liv.
Boken känns väldigt fräsch för att ha 85 år på nacken och den innehåller förvånande lite av sunkiga värderingar eller dålig kvinnosyn som litteratur från den här tiden ofta är fylld med. Synen på konflikten mellan det gamla och nya sättet att leva, och kontrasten mellan stad och land är ständigt närvarande men skildringen är både djup och nyanserad. Dessutom är språket väldigt målande och framför allt är boken väldigt rolig, särskilt liknelserna tilltalar mitt sinne för humor och jag skrattade högt flera gånger under läsningen.
Ibland får man den där känslan att "det här är riktigt bra litteratur" och jag tycker verkligen att den håller måttet även med moderna ögon. Vissa läsare kanske skräms av den ålderdomliga titeln men själva sedebetyget är blott en mindre del i en berättelse som är gripande och fortfarande relevant på många plan.
Först och främst är det viktigt att skilja på vad jag tyckte om boken och kvalitéerna som den har. Boken är inte i min smak men är väldigt bra skriven både rent språkligt och berättarmässigt.
Berättelsen kretsar kring urbaniseringens skärningstid. Och uppgörelsen med det gamla samhället. Jämför man detta med Selma Lagerlöfs skildringar av folk på landsbygden så är Lagerlöfs kvar i det gamla samhället ned vidskepelse och bonderomantik medan Moberg berättar om den första generationen som verkligen kastar av sig det gamla samhället. Även om karaktären man får följa är född in det gamla så tar han sig mot det nya - egna studier, drömmen om staden, kondomer och utomäktenskapligt sex. Men det är inte en berättelse om de nya samhällets succé, utan hur smärtsamt det är att slita bort sina rötter, bryta med sina föräldrar och lämna sitt hem. Och det är inte bara ett vemod utan faktiskt skada. I staden (hans vuxenhet inleder berättelsen) hamnar han i en slö, rotlös rutin och är trots brotten med sina rötter fortfarande en produkt av ett samhälle med en slutenhet av normer, tabun och vaksamhet. Han hör inte hemma på något stället.
Även om berättelsen är fiktion så finns det ändå mycket sanning i den. Och när jag föreställer mig hur man undertryckte sig själv och var sluten med sitt innersta även mot sina närmaste så skulle jag vilja åka tillbaka med en tidsmaskin för att lära i alla fall man och hustru och familjen att kunna prata öppet och ärligt med varandra.
Moberg-sommaren fortsätter. Hans i egen utsago första bestseller.
De egen skriva förordets visdoms ord till alla med med författardrömmar: Inte ska en författare misströsta om läsare efter bara 10 romaner! Han kan få publik redan efter den elfte!
Stor kvalités skillnad från Raskens. Första 80 sidorna var magiska. De andra var bara mycket bra.
⭐️⭐️⭐️⭐️/⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ Trots en otroligt seg och förvirrande start på boken tycker jag att berättelsen blir mycket bättre desto mer man läser. Den är inte chockerande, bra, spännande eller liknande men är intressant då den förefaller att vara väldigt självbiografisk.