Shanghai Foxtrot samlar 8 noveller från de så kallade Shanghaisensualisterna som skrevs mellan 1929 och 1934. Anna Gustafsson Chen har gjort urval, översatt och skrivit ett förord som beskriver periodens litteratur. Ingen av novellerna har tidigare översatts till svenska och de utgör några av den moderna kinesiska litteraturens bortglömda guldkorn.
Boken innehåller:
Vårsol av Shi Zhecun (1929) Leken av Liu Na ou (1930) Svartkonst av Shi Zhecun (1931) Shanghai foxtrot (ett fragment) av Mu Shiying (1932) På biograf le paris av Shi Zhecun (1933) Svart pion av Mu Shiying (1933) En kvinnostaty av vitt guld av Mu Shiying (1934) Mordförsök av Liu Na ou (1934)
Bản Việt là ‘Điệu foxtrot Thượng Hải’. Cuốn này có vài truyện rất hay nhưng cũng có vài truyện kiểu sến như đang xem phim Hongkong kiểu Tân dòng sông li biệt 🤣
Truyện mình thích nhất là ‘Craven A’, miêu tả và ẩn dụ siêu hay, mềm mại mà không sến.
Ett jättebra urval av noveller! Jag fick verkligen en känsla av den här tiden, platsen, och blev genuint förvånad (och sen förvånad över min egna förvåning) över variationen i det som författarna valt att skildra. Och ingen av dem kändes malplacerade, alla av bra kvalitet.
Vårsol (1929) och På Biograf Le Paris (1933), båda av Shi Zhecun, var mina absolute favoriter!! Insåg först inte att det var samma författare, för språk o perspektiv var väldigt väl anpassade till berättelsen o karaktärerna — sen i efterhand fattar jag ju ändå att stilen är liknande. Båda engagerade, bra flyt, super intressanta, och någon slags rytm i texten som är svår att förklara. Enkla men ändå otroligt intensiva beskrivningar. Fnyste till flera gånger, för här fanns också en viss humor!
Jag har något som är kritik men samtidigt inte ? Lite tvetydigt — flera av novellerna hyste (mer eller mindre intensiv) sexism. I vissa fall kändes det som att författaren av novellen kritiserade sexismen, pga perspektivet (bland annat dåliga män och unreliable narrators) och vad storyn var, kontexten. (Dock kan jag ha fel, jag ser ju på det med mitt moderna perspektiv). I andra fall… inte. Men, till viss del ändå förståeligt att sexismen alls fanns där, oavsett hur den skildrades eller varför, det ger en genuin bild av hur det var på denna tiden, och hur vissa av dessa författarna *möjligtvis* faktiskt tänkte och hur det färgade deras skildringar av kvinnor, könsroller, och deras manliga karaktärers uppfattningar av kvinnor. — det är liksom värt att kritisera, och samtidigt analysera, förstå, inte avskärma men lära sig från. Inte föra vidare.
I absolutely loved all of the sensory imagery and the author's experimentation with language and repetition. This is a fascinating and uncomfortable depiction of the dark side of modernity, however at times it did feel slightly disjointed.