Drottningens juvelsmycke is a classic Swedish novel by Carl Jonas Love Almquist. It was the first original historical novel to be written in Sweden, and it features one of Swedish literature's most enduringly popular characters, the intersex Tintomara. The novel is set in 1792 and weaves the story of the beautiful but sexless androgyne Tintomara around the assassination of King Gustav III of Sweden, commonly nicknamed 'The Theatre King', on the stage of Stockholm's Royal Swedish Opera at a masked ball in 1792.
Carl Jonas Love (Ludvig) Almqvist was a romantic poet, early feminist, realist, composer, social critic and traveller.
He was the son of the army paymaster Karl Gustav Almqvist (1768–1846). He studied in Uppsala and was then worked as a clerk in Stockholm. In 1823 he gave up his post, and in the autumn of the year after moved to Köla in northern Värmland where he and some friends, inspired by Jean-Jacques Rousseau, intended to live out a rural idyll. It was there that he married and had two children. In 1828 he became a teacher at the experimental New Elementary School, Stockholm, and he was rector at the same from 1829 to 1841. Almqvist was ordained as pastor in 1837, but could not find work, and after publishing Det går an in 1839 gave up that career altogether and supported himself by working for various newspapers (including Aftonbladet and Jönköpingsbladet). He was involved in controversy with August Blanche in the "Det-går-an battle"; Almqvist asserted that Blanche was of illegitimate birth, Blanche challenged Almqvist to a duel and when Almqvist paid no attention, August Blanche spat in his face at a meeting at the Strömparterren.
In June 1851 Almqvist fled Sweden on suspicion of fraud and poisoning attempts against the elderly usurer Johan Jacob von Scheven, to whom he owed 18000 riksdaler. The accusation was based on the testimony of Amanda von Brandt|Amanda Brandt among others. He arrived in the United States at the end of August and travelled widely under the name Lewis Gustawi. In Philadelphia, on the third anniversary of his departure from Stockholm, he bigamy|bigamously married a 69-year-old guest-house proprietress, Emma Nugent. In 1865 Almqvist tried to return to Sweden, but only got as far as Bremen, where he died. Carl Jonas Love Almqvist's younger half-brother, the Director-General Gustavus Fridolf Almquist (1814–1886), was the grandfather of Dag Hammarskjöld.
He wrote many books and poems. Some dealt with his radical views on society and politics; in his novel Drottningens juvelsmycke, his main character, Tintomara, is neither male nor female, and arouses both men and women to fall in love, and in his novel Det går an (It is acceptable), a woman lives with a man without being married to him. These books caused the church and state to condemn him and call him a dangerous revolutionary. However, he still maintained influence with his writings, and he is counted as one of the foremost Swedish social reformers of the 19th century.
I've been trying to read this book for years, first in the beginning of my classics journey and failed misarbly and this time I tried the audiobook but can't say it went any better. I again had a hard time focus on the book as the laungage used somehow just made it terrible boring and tedious for me. Maybe the story just isn't for me, even though the blurb sounds amazing but there something about it that just do not work for me in anyway.
Tempted att ge 5 stjärnor bara för att stir things up. One of these days ska jag sluta underskatta svenska klassiker, vem vet när det händer… Jag är SÅ positivt överraskad!? Det var mystiskt, det var spännande, det var intense, det var komiskt, det var genialiskt, det var påhittigt, det var queer, det var ALLT. Har en känsla av att mycket av genialiteten ligger i receptionen: min hjärna be working overtime för att skapa extra moderna tolkningar. (Jag har dock nuförtiden börjat konvertera ur mitt tidigare behov av att luska ut författarens intentioner som enda värdefulla tolkning. Låt skiten stå för sig själv!)
Dunno what people are on about att den var svårläst. Den nyare utgåvan (litterally den som finns sparad här) var en breeze (eller är jag bara härdad nu?). Genre-hoppandet och de ständiga förväxlingarna tycker jag typ var lite funsies. (Also… the Shakespeare girlies would eat this up)
The original Swedish title is Drottningens juvelsmycke and this has also been translated to English as The Queen's Tiara. It's a 19th century Swedish classic, a historical novel that takes place in the late 18th century, right before, during and after the assasination of the King Gustav III. The reader is treated to an almost heady mix of conspiracies, romantic entanglements, theft, death and danger. The book also has cross dressing and mistaken identities to rival a Shakespeare comedy. In other words, it's hugely entertaining, but likely to irk those who prefer their books to be strictly realistic.
Almqvist's writing is also a mix of styles and genres. He doesn't follow any rules, and can change scenery and tone fast enough to make your head spin. I loved that, but can see why it could get exhausting for other readers.
Otrolig!!! Älskar!!!!! Men väldigt svår att hänga med i helt även för en som är ett fnask för gamla klassiker. Alla som är queer borde (iallafall försöka) läsa denna!!
Lite stolpigt och gammaldags språk, skulle inte skada med en omarbetning. Men Tintomara som karaktär är fantastisk och alla andra som tvingar på henne sina egna behov och önskningar. Queerteoretikerna har julafton men även vi mer historiematerialistiskt intresserade kan hitta en hel del att spinna loss kring.
En väldigt genomtänkt bok, med mycket att tänka på och intressant form. Jag önskar bara att jag hade haft längre tid på mig att läsa den, för jag kände att det fanns mycket i den som jag ville "dyka djupare" i.
vilken vimsig bok. fick mig att känna mig dum nästan kontinuerligt, men jag skrattade också till här och där när jag väl förstod. osäker på om jag tolkade de allvarliga ögonblicken rätt. kändes som att läsa shakespeare utan annoteringar.
mycket märklig. bra tror jag? vill läsa om någon gång när jag inte läser under tidspress.
Even though I had trouble finishing this novel at all, I'm still giving it three stars because there were things I really liked. I found the character of Tintomara, an androgyne whom nobody can help falling in love with, very attractive, as well as a lot of the relationship messes around her. And the novel had a lot of interesting quirky stuff. But somehow it didn't keep the story very well together and much of the interesting potential in the story was lost and watered down into pointless meandering. Parts of the book were quite gripping and parts were so slow and meaningless I could scarcely bother continuing. I found the parts of the story focused on the Queen's diadem in the title quite superfluous and found the novel would have been much improved by choosing something else as a plot, perhaps just focusing more heavingly on the King's murder on the one hand and Tintomara's charm and strange androgyneousness on the other and forgetting about the stuff with the jewel. The mixtures of different styles (epistolary, novel, play format etc.) can be interesting in moderation but went too far here, making the book very confusing to read at all. Of course, Almqvist was quite an early experimenter in such stuff so perhaps one mustn't be too harsh with him, at least he had the courage to try something unusual.
Over Sweden's capital hovered the foul genius of regicide. Above, its wings were black as a midnight in March; beneath, red as the flames bursting out in a theatre at a masquerade.
Translated from the Swedish by Paul Britten Austin. First line:
'Two things are white, Tintomara. Innocence - and arsenic'.
[image error]
This is a tale of events immediately before, during and after the assassination of King Gustaf III of Sweden in 1792.
It may be that I read this slowly over a long period of time to reflect the amount of time it has spent loitering on my shelves.
--------
Eleven Months Later - I have been reading in snatches as this is too flowery and romantic to settle down to comfortably. Preference must be given to reading a historical prose account of the Masked Ball Murder of Gustav III.
This entire review has been hidden because of spoilers.
This was written almost 200 hundred years ago and is more progressive when it comes to intersex/trans* characters than a lot of contemporary things I have read.
It is by no means perfect and at times it does come across a little phobic in ways, but given it was written almost 200 years ago I'm not going to hold that against the book as I tend to read books and watch films within the context of the time they were made, rather than looking at them, completely, from the eyes of today.
3,5! Jag stress läste denna till skolan. Faktiskt väldigt intressant och spännande i delar. Titomara är en välskriven karaktär och det är kul hur alla interagerar med hen. Samtidigt är den otroligt seg ibland och väldigt förvirrande. Jag skulle vilja bedömma typ varje kapitel/"bok" enkilt. Men kul att ha läst.
Tintomara är en otroligt spännande karaktär, särskilt för tiden då romanen är skriven. Dock är boken otroligt jobbig och tung att ta sig igenom och hade det inte varit en obligatorisk bok under min utbildning hade det blivit en dnf.
Gud är död, tänkte hon, och såg upp på den stora tavlan igen. Men jag är en människa, jag måste leva! Och hon grät allt innerligare bittrare.
2.5
Jag förstår verkligen inte hur första halvan av denna bok kan vara så utomordentligt tråkig, den har - egentligen - en fantastisk handling och en experimentell stil som borde vara tilltalande.... Men den högtravande tonen, det krystade svartsjuke dramat, och det ryckiga upplägget gör den nästan smärtsam att försöka ta sig igenom. Det går inte att skylla på att den skulle vara ett barn av sin tid för det finns samtida verk som har en mycket mer tillgänglig stil.
Andra halvan blir bättre, dialog upplägget tvingar ofta till stor uppmärksamhet för att hänga med i det hastiga tempot och intrigerna verkar äntligen ge lite avkastning. Reuterholm är fantastisk (det finns strålande scener när han dels hållit Tintomara fången, och dels visat henne kopparstick ned tortyr motiv som hot... Sen finns det en stund när han nästan framstår som att han tycker synd on sig själv för att folk tror att han FAKTISKT torterar fångar, när han egentligen bara använder hotet av det som psykologisk tortyr, något över detta fick mig asgarva)
Mot slutet verkar vissa karaktärer, som Amanda och Adolfine mer eller mindre helt glömmas bort, och Tintomara står med fördel i totalt fokus. Det är dock lite underligt och känns lite ogenomtänkt. Amandas roll i boken är dock att svimma, konstant, så desto mindre Amanda desto bättre.
Den sista scenen skulle jag säga, mer eller mindre, gör det värt mödan att ha läst denne, för där briljerar Almqvist och det är simultant helt tillfredställande men också otillfredsställande.
Men överlag... Alla ingredienser är helt rätt, men mycket av utförandet är trögt, stelt, eller rent av tråkigt. En moderniserad version skulle sitta fint!
Författaren är mer fascinerande än verket, bokens tillkortakommanden till trots är jag definitivt intresserad av att läsa mer av Almqvist.
Två saker äro vita : oskuld och arsenik
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det var en läsning om en androgyn person utan att jag insåg att det var en läsning om en androgyn person. Jag kunde identifiera mig med Tintomara ✨🎭Azouras lazuli la Tournerose 🎭✨(inte hela tiden, inte då hon hellre ville bli slagen än bli ”älskad” av den där ryslige Reuterholm) Hon var rädd för att bli älskad helt enkelt för att hon någonstans visste att det bara ledde till tragik, sorg och död. Trots att hon trotsar kärleken kommer den ikapp henne—hennes icensatta arkebusering blir fullbordad och samtidigt ofullbordad då herr Ferdinand (typ Don Juan) hämnas henne med ett skott, pang! Med det slipper hon sluta upp som en leksak till Reuterholm, tillika maktfullkomliga personer (…Virgina Woolfs ”Orlando” 📖?) och återvänder istället till sin mor i himmelen som för övrigt var ett mysterium (hade hon ihop det med kungens (?) som gjorde Tintomara till halvbror med kungagossen? och vem var Emmanuel/Manuel hennes son?). Hade det inte varit för Tintomaras ✨fängslande✨ gestalt hade nog inte kungen uppsökt henne på maskeraden och hade heller inte skjutits 💀 av herr Ankarström 🦆 Roligt hur Clas Hinrik plötsligt heter Clas Henrik, att romanen börjar i brev, övergår till berättelse och slutar i pjäs.
Oh mon dieu! Milles Adiex!!! / Adolfine
This entire review has been hidden because of spoilers.
honestly for these past 3 days i’ve only had 20 pages left but i only got around to it now . so. yay. idk why it says 27th it’s 00:19 the 28th but who cares.
this was great. hard to get into, definitely requires a second read from me if i currently had the time - which i don’t. but i would like to read this again. my lecturer said that had this been written in a more accessible language like french or english it would have been made part of the western canon for the romantic period. i agree.
enticing plot, intriguing characters. i think there’s a significant amount of academic research into the non-binary/trans side of this which i am wanting to read.
yeah, first intro to almqvist but i liked it.
biggest negative for me is probably the sheer amount of characters and that it takes like 50% of the book to really get into it . but no it’s pretty good otherwise . i still have a lot of questions which is why i need to reread
i felt A LOT for azouras lazuli tintomara at the execution like they’re SEVENTEEN. evil
This entire review has been hidden because of spoilers.
🇩🇪English below. Ein König wird auf einem Maskenball ermordet. Ein Komplott hat sich gegen den König Schwedens zusammengetan, um diesen von Thron zu stürzen. Eine Geschichte, die mich so gar nicht begeistern konnte. Ich liebe zwar historische Romane, jedoch scheint mir dieser wie ein Kaugummi ohne jeglichen spannenden Inhalt in die Länge gezogen zu sein.
🇺🇸 The gift of the queen A king is murdered on a masquerade ball. A plot has come together against the king of Sweden to overthrow him from the throne. A story that couldn't inspire me at all. I love historical novels, but it seems like a chewing gum without any exciting content.
Den blev helt otrolig. Älskar denna bok. Älskar de olika berättarstilarna, vinklarna och Tinotmara som karaktär. Så coola aspekter, tematik.
Illusion/Verklighet Natur/Kultur Mise-en-abyme Djur/Ängeln Begär/Icke-begär Kristna/Hedniska och såklart Kvinna/Man
hur är det ens möjligt att få ihop det här.. otroligt romantiken-typiskt verk, och än en gång lyftes författaren fram främst. Verkligen välförtjänt titeln Klassiker. Kanske mest av alla jag läst.
Men än en gång. EXTREMT tung början, men 80 sidor in löses det upp.
Blandningen mellan epik och dramatik var lite svår att vänja sig vid, jag tyckte tonen och tempot ändrades för mycket och för att det skulle bli flytande. Men slutet var bättre konstruerat än jag förväntade mig så den var ändå helt klart läsvärd!
This turned out to be better than I at first expected it to be. The first 100 pages where almost unbearably boring but it got a lot better once Tintomara appeared.
Väldigt spännande som jag kommer ihåg från 2005 när jag läste den. Speciellt det historiska i och med Gustav III. Jag kommer ihåg att namnet Bredberg nämndes.