Litteratur, TV, tidningar och radio matar oss med berättelser om moderskap, ofrivillig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljsmys.
Här skriver tolv kvinnor som vill något annat. Kvinnor som självmant har valt att sterilisera sig innan 30-årsåldern eller hellre låter sin partner bilda familj med någon annan än att själv bli mamma. Som tycker att klimakteriet är befriande, att vårt förhållande till barn liknar en religiös kult och att det är dags att uppvärdera andra relationer än dem mellan barn och föräldrar.
Evolutionsbiologi, feministiska strategier och idéhistoria blandas med humor, konsumtionskritik och djupt personliga insikter. Medverkar gör Gunilla Kracht, Birgitta Stenberg, Lena Andersson, Katarina Sjögren, Sofie Åberg, Annina Rabe, Jane Magnusson, Natacha López, Faranak Rahimi, Susanne Wigorts Yngvesson, Gabriella Boijsen och Anna Sol Lindqvist.
Jag har väntat länge på den här antologin. Jag visste inte om det, men så är det. Anledningen är att jag är en av de kvinnor som inte är intresserad av att reproducera mig. Jag hyser ingen som helst längtan efter att få höra ljudet av små fötter, känner inte på något vis att mitt liv skulle bli komplett om jag bara fick uppleva "moderskapets välsignelse". Jag känner mig alldeles utmärkt välsignad ändå, tack så mycket. Varför är det då så att omgivningen har så oerhört svårt att förlika sig med mitt val? Varför utgår de allra flesta från att jag kommer att ändra mig, vänta bara, snart kommer den biologiska klockan att börja ticka högt och ihållande...
Kort och gott var det en välsignelse att läsa en bok av kvinnor som av ett eller annat skäl gjort precis samma val som jag. Jag har skrattat högt, tvångsläst högt för maken (som inte heller vill ha barn, tack & lov!), utropat "Yes!" och på det stora hela haft en genomgående exceptionellt hög igenkänningsfaktor. Visst fanns det ett par avsnitt som inte kändes fullt så klockrena, men över lag... I shall spread the word, ladies & gentlemen - och nästa gång någon ifrågasätter mitt livsval, så ska jag (i alla fall på låtsas) slå dem i huvudet med "Ingens Mamma"
"Nobody's mother: twelve women on being childfree". I've had this book for a couple of years, but I had forgotten about it. I found it when cleaning out my bedside table and decided to finally read it. It was certainly comforting to know that there are others like me. Choosing not to have children is going against established social order, an affront to your parents and to billions of years of evolutionary development. No more, my particular combination of genes will not be passed on. Humans alone are free from the tyranny of genes, if they want to be.
I have always been ambivalent about children. When I was 17 years old I said I would never have children (and was naturally scoffed at with "oh, you'll change your mind"). I never saw family or marriage as inevitable or something to strive for. By now I am 38 years old and my husband is sterilized so it's safe to say that "never" is where we are at.
Certainly in my early 20's when I for a short period of time gave in to pressure and tried to live according to norm, I was set to have an ordinary life - husband, children, a house in the suburbs of my passport country. At 23 years old I nearly died, after which I threw societal norms and the wishes of everyone else to the wind and decided to live the life I wanted. After this, there was never a right time to procreate.
When I met my current husband at 32, the proverbial clock was ticking. We had the family planning talk very early and made a joint decision not to have children. The reasons being age, health and lack of commitment to this particular venture in life. Sure I've wavered occasionally, but I wouldn't change my mind now. Ever since I was 23 years old, I have made active decisions. Life hasn't just happened to me, I have held the reins firmly in my own hand.
This book talks about the stigma of being willingly childless. How provoking it for some people. How Sweden condones abortion - chosing to discard some children - but not choosing away all children for all time. The ones who willingly refrain from having children challenge social and ideological norms in a culture where chlidbearing has become contemporary secular religion with the child as god (pg 144).
The childfree ones are also always the ones to accomodate for people with children. They have no easy excuse against working overtime, they have to cover colleagues at home with sick children. There is probably some jealousy at play too, although most would never admit it. No children means that I can live in a smaller house with little mortgage, and my husband and I can make holiday trips to wherever we like, without making concessions. Endless freedom, an uncharted map.
As for regret, a study by Marsha D Somers published in "Journal of Marriage and Family" show that it is very rare for women who have willingly chosen to refrain from children to regret their decision later in life. It's the thing with choice though, what I actively chose, I do not regret. I will leave it at this. It's my life. Not your business!
Hela min uppväxt har jag känt en stor motvilja inför tanken att jag förväntas göra vissa saker, en slags samhällelig tacksamhetsskuld för mitt medborgarskap, min uppväxt och mina privilegier. Att jag ska klämma ur mig två-tre barn i hyfsat ung ålder. Bli mamma och att det ska bli mitt första och främsta epitet, trots att mitt liv och min person är så mycket mer än bara en biologisk funktion som uppstått utifrån den kön jag råkat födas till,
Det finns många olika skäl till att inte skaffa barn eller bara vänta med det. Jag tror att man själv vet bäst om man bör eller inte bör skaffa barn och att den känslan bör följas. Ingen bör ifrågasätta dessa beslut eller försöka syssla med emotionell utpressning om ånger, ensamhet eller att man inte fattat ett slutgiltigt beslut ännu. Det är att ta bort en persons agens, att förvänta sig att alla fungerar som man själv.
Har ofta upplevt detta ifrågasättande i ett annat normbrytande beteende: min nykterism. Folk försöker övertala en att man ska dricka för att fullborda det onämnda sociala kontraktet där bland annat "supa" ingår. Andra tar det som en personlig förolämpning, ett fördömande eller en moralisk ståndpunkt. Det är märkligt hur provocerande det kan vara att någon inte följer en förväntat utstakad väg. Det är som att folk inte ens inser att det funnits som valmöjlighet att avstå. Som nykterist är det milt irriterande och skrattretande, som barnfri kan jag tänka mig att det är uttröttande och förolämpande.
Har man rätt att göra en sak, ska man även ha rätt att låta bli utan att ifrågasättas eller bortförklaras Rättigheter är inte skyldigheter. Kvinnors kroppar är inte allmängods, varken som barnfria, barnlösa eller barnafödande.
Wow. Fler, om inte alla, som står i begrepp att reproducera sig eller redan har gjort det borde läsa den här. Hur medveten är du om ditt val? (Dessutom, jag är inte ensam om att tänka så här!)
Jag har vetat om att det måste finnas andra som heller inte vill ha barn. Men i dagens samhälle är det ett sådant tabu att dessa människor inte syns i rampljuset. Då är det bra att en sådan här bok existerar. Här tar de olika kvinnorna upp olika skäl till varför de inte vill följa normen. Det är tolv texter som skiljer sig rätt mycket åt stilistiskt men den här boken läser man inte för den goda kvalitén på texten utan för vad som faktiskt sägs i boken och det som sägs är mycket intressant. Som barnfri känner man igen sig på bra många ställen och om man väljer barn så tycker jag att de också bör läsa den här, så att de verkligen gör ett val och inte skaffar barn på slentrian. Om något så kanske de slutar att försöka pressa oss barnfria till att välja något vi inte vill.
Lena Andersson klockren i vanlig ordning. Ett kapitel om Kyrkans syn på barnalstrande var intressant. I övrigt det förväntade västerfeministiska perspektivet med bitter/aktivistisk underton.
Okej, alla texter var ej toppen! Men den fick nu 4/5, trots att den kanske förtjänar lite mindre i sin helhet, bara för att det inte finns mycket berättelser på ämnet barnfrihet.
Mycket intressant och viktigt med att få höra berättelser från denna mytiska kvinna. Eller är hon ens kvinna när hon inte bär på denna moderlighet? Såna fördomar barnfria kvinnor tyvärr behöver stå ut med, vilket behandlas i dessa berättelser.
Så underbart att få höra andra perspektiv utanför det normala, att känna samhörighet och styrka över mitt val. Jag har inte heller känt det minsta ryckningar i äggstockarna. Jag är så glad att jag har ett val, att min väg inte är förbjuden i Sverige.
Jag läste den nya boken Kvinnor utan barn för en tid sedan och tyckte den var innehållsrik, men seg. Någon tyckte: "Läs Ingens mamma istället!" så nu har jag gjort det.
Tolv olika kvinnor skriver, utifrån sig själva, om att vara "barnfria". Viktigt distinktion eftersom det alltså är personer som valt bort barn (till skillnad från Kvinnor utan barn som handlar om allt från historia, religion och IVF). Jag kände igen namn som Lena Andersson och Birgitta Stenberg och de flesta medverkande jobbar inom kultursektorn (journalister, samtidskonstnär, genusvetare).
Precis som i Kvinnor utan barn finns en ton av försvar i flera av essäerna (min tolkning). Att välja bort barn kräver en förklaring och en eftertanke och kvinnorna i den här boken har sina åsikter klara. Jag, precis som i genomläsningen av Kvinnor utan barn, känner stor förvåning. Jag är gift 45+ i en heterosexuell relation, men ingen har någonsin frågat/ifrågasatt att jag och min man inte har barn. Jag funderar (igen) över hur jag själv alltid varit helt befriad från omvärldens fördömande (eller så har den varit lätt nog för mig att inte märka av den) och tänker mer och mer på vilken tur jag haft! Med tanke på att kvinna efter kvinna vittnar om ifrågasättande och stigma kring något som egentligen är en fråga för individen (och möjligen hens partner). Att det, i det privata, kan skapa svårigheter om en person vill bli förälder och den andra absolut vill slippa, det fattar jag. Men igen, det är inte en fråga för andra än de som ska (eller inte ska) bli föräldrar.
Nåväl, trots att jag själv tydligen inte kan känna igen mig i de barnlösa/barnfrias berättelser kan alldeles säkert andra göra det och så vitt jag vet skrivs det inte mängder av böcker på ämnet så Ingens mamma fyller sin funktion.
Jag landar hur som i tacksamhet över att leva i en tid och i en del av världen där jag får göra hur jag vill. Det värsta som kan hända är att folk tycker saker. Och det är ju ändå inte så farligt.
Tycker att det är SÅ viktigt att lyfta olika perspektiv och ett ämne som det verkligen pratas och skrivs för lite om är barnfrihet. Kanske för att det är ett av de mest tabubelagda ämnena som finns. Jag är glad att jag har både barnfria vänner och vänner med barn för det påminner mig varje dag om att jag har ett val. Även om barn och familjenormen är superstark i vårt samhälle så är det faktiskt inte något jag eller någon annan måste välja. För min egen del kan jag komma på tusen andra roligare och viktigare grejer att göra än att försöka bli gravid och ta hand om ett barn i 20 år framåt. Men priset att betala för att välja bort det är mindre roligt. Trots att det oftast är genomtänkta, medvetna beslut så är människor fan inte snälla mot oss frivilligt barnfria men den diskussionen kan vi ta en annan dag. Den här boken tar upp flera olika personliga historier och reflektioner och är till för både er som valt eller planerar barn och för oss som väljer bort det. Swipe höger för smakprov. Jag ger boken 4 av 5 barnfria medmänniskor
I…. don’t know why it took me so long to finish this. I mean, it’s a collection of articles written by women that do not want children.
And it’s really interesting! Really! A friend of mine even wrote one of the articles!
But the articles are very… Well, there’s a lot of highs and lows. And one of the articles in the middle was just not very good, so I put the book away after reading that for months. Until I finished it now, so… Yeah. Interesting subject, most of the articles are good, but as a whole… Not that good.
Detta är riktigt bra! Äntligen en bok som är uppriktigt normkritisk och okonventionell i fenomenet barnalstrande som mer regel än undantag. Alla i fruktsam ålder borde läsa och ta sig en funderare kring ens egna längtan och val.