Vi som satt här var kvinnor som alla var rädda för. Som de helst hade velat hålla instängda i en bur och bara slängt in lite kött till då och då. Och samtidigt var vi som alla andra. Brustna hjärtan, frusna själar, åldrande ansikten och kroppar. Vi var ju inga monster. Vi var mödrar, döttrar, systrar, flickvänner och till och med fruar. Vi hade det gemensamt att vi försökt lösa våra problem genom att misshandla och döda. Allihop hade vi försökt förändra våra yttre världar genom att sätta oss till doms över vem som skulle få leva och inte, men nu skulle vi få lära oss att vända oss inåt i stället.
Karolina Ramqvist är en svensk journalist och författare.
Ramqvist har varit chefredaktör för tidskriften Arena och kritiker i Dagens Nyheter. Hon blev allmänt känd när hon publicerade ett privat brev från Ulf Lundell i antologin Fittstim. Hon har även medverkat i tidskriften Bang. Ramqvist är gift med journalisten Fredrik Virtanen.
Opened up an entirely new world to me: a hopeless love story between two women in a prison.
When the doors of freedom open to one of the protagonists, the life sentence of the other turns into an extra, internal hell beside the external hell of being locked up forever.
Set in the US.
I wondered why first, but then I realised that this kind of story wouldn't occur in Sweden. Prisons have been humanised along with other institutions here.
Jag utläste titeln som mer metaforisk och trodde därmed att berättelsen skulle vara lite annorlunda. Istället syftade kvinnofängelse på något konkret, alltså just ett kvinnofängelse. Anitas och Anas historia - och såklart de övriga kvinnornas - var fin och ledsam, men i det lilla novellformatet är det svårt att komma nära dem tycker jag. Jag såg även framför mig hur det skulle sluta och slutet var ganska mycket av ett sorgligt antiklimax.
Det här var en novell jag hade sett framemot att läsa men jag känner mig rätt besviken nu i efterhand. Förväntade mig som sagt något lite annat och jag hade svårt att ”gripas” av historien även om jag självklart kände med karaktärerna.
i did not enjoy this. the ending was very anticlimactic. the love story could've been interesting if the novel would've been longer. the setting was extremely weird.
En så bra novell! Jag älskar att läsa om fängelset och hur huvudpersonen beskriver saker från sina tankar är fantastiskt! Jag gillar författarens språk och beskrivningarna i boken. Författaren hinner få in mycket på så få sidor. Boken inger hopp och jag känner verkligen besvikelsen hos huvudpersonen. Jag gillar att novellen slutar ganska öppet och det kan egentligen sluta hur som helst. Även om jag har mina aningar. Jag tycker om att läsa böcker om fängelser och hur det kan vara och denna är jättebra ur den aspekten. Jag gillar även hur hon går tillbaka i sitt inre med hjälp av en annan medfånge som håller i aktiviteten. En fantastisk novell!
Inte s��rskilt l��sv��rt och ��nnu ett bevis att det ��r sv��rt att komma in i en text d��r f��rfattaren inte kan s��tta in handlingen i en trov��rdig kontext.
It is one of the signs that a story was well written in my opinion, if it conjures up a clear emotional reaction, whether it's fear, anger, happiness or, in this case, sadness. This is a sad story. A very well-written, sad story.
In Swedish and not at all my thing. It didn’t feel real, right, or even emotionally ‘there’. Also, if you are planning to describe a forest seen by an American poor female murderer, don’t describe a Swedish forest.
Min första bekantskap med Karolina Ramqvist. Kanske vill jag nu läsa en roman av henne. Novellen ger mig klaustrofobi och sorg; jag gillar både språk och story. Bra!
Kvinna i fängelse sitter på en mindfulness-kurs, tankarna vandrar när de mentalt ska gå in i sin "skog". Hon tänker på Ana, som hon haft ett förhållande med i många år som nu har blivit frigiven. Vad som har hänt de senaste dagarna och hur hon ska kunna släppa taget nu när hon inte är kvar längre. Fint på ett sätt, en helt annan miljö och ett slut som jag nog inte riktigt förstår men som ändå var rätt fint på nåt sätt.... Inget för tonåringar, huvudpersonerna är 32 resp 47. Inte romantiskt eller speciellt sexuellt, mera vardag men med värme
Insåg att BookBeat har ett stort utbud av Novellix-noveller, så jag har börjat plöja dom när jag diskar/viker tvätt/städar (dvs alla aktiviteter som får en att vilja sluta vara vuxen). Hett tips!
Vit priviligierad kulturkvinna skriver om amerikanskt kvinnofängelse. What could possibly go wrong? Typ allt. Detta känns bara konstruerat. Skavsåren efter en veckas fjällvandring skaver mindre.
Intressant men jag lyckades inte känna med den fängslande Anita Vilket brott hade hon gjort? Skapade tacksamhet för sin egen frihet när man förstod hennes eviga ångest.
Träffande beskrivningar av känslor. Blev besviken över att upptäcka att fängelset ifråga var amerikanskt. Det har varit mer intressant att porträttera ett svenskt fängelse. Kändes lite väl mycket som Orange is the new black och när overaller nämndes var jag tvungen att backa tillbaka i texten för att se om de beskrevs som orange (ingen färg nämndes), eftersom det var vad som ploppade upp i mitt huvud.
Jag tycker om Ramqvist språk mycket. Allra underbarast hade varit om novellen hade varit längre, om den hade varit en roman. Sättet som Ramqvist beskrev karaktärerna på får mig att fortsätta vilja följa dem. Kan verkligen föreställa mig fängelset.