What do you think?
Rate this book
Kabi
自然主義文学の担い手の一人として明治初期から昭和初期まで活躍した作家、徳田秋声の長編小説。初出は「東京朝日新聞」［1911（明治44）年］。笹村というかけだしの若い作家と雇い婆さんの娘お銀との爛れた愛欲生活を描いた小説。生まれて来た子供や家、世間の問題を孕みながら、暗鬱な気分が作品全体を覆っている。作家秋声の名を高めた自然主義の代表作。
202 pages, Kindle Edition
First published September 27, 2012
22 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 2 of 2 reviews
April 27, 2024
En bok – ett mysterium.
Shūsei Tokuda (1872-1943) föddes några år efter den japanska feodalismens fall in i det som varit en överklassfamilj. Översättaren Hans-Göran Ankarcrona hävdar att huvudpersonen Sasamura i Mögel (1911) är författaren själv och att han i den här första boken (av tre) berättar om det fattiga livet tillsammans med hustrun.
”Sasamura var född som tredje sonen till hustru nummer två i de utarmade huset. Hade vuxit upp i en anda av förfall och hade därför ganska dimmiga begrepp om saker som hushåll och familj. Överlevde han så fick han vara nöjd, hade han tänkt och fortsatt sina tafatta ansträngningar som författare.”
Men livet som Sasamura och hans fru o-Gin lever i början av nittonhundratalet framstår inte på något sätt som materialistiskt fattigt, åtminstone inte jämfört med obemedlade svenskar i samma tidsperiod. De sitter runt fyrfatet i sexmattorsrummet, spelar blomsterkort och delar sakekrus, äter hyvlad bonito (fisk) och mandariner, röker pipa gjord av hortensiarot. Sasamuras madrass är smutsig och o-Gin tycker att de ska köpa en ny i silke. De köper leksaker och presenter, syr upp kläder i eleganta tyger, har tillgång till smink, abortpiller, mentolcigarretter, tandläkare och sjukhusvård. Sasamura hankar sig fram som författare. Här finns inte ett ord om hårt kroppsarbete.
Jag lyssnar på den här boken som är uppläst av översättaren på ett väldigt originellt snarast märkligt sätt. Allt känns tveksamt inledningsvis men jag fortsätter lyssna för att jag intresserar mig för miljön. Jag stör mig på det här att Sasamura ska vara fattig, jag menar han har till och med personal som passar upp på honom. Det är så han möter o-Gin, som blir gravid och därför bestämmer de sig för att gifta sig (efter att Sasamura övertalats av en vän).
Så småningom förstår jag att det är känslomässig fattigdom som råder i detta naturalistiska verk. Jag börjar uppskatta den osentimentala, strama prosan som från början känns något osammanhängande och tråkig. Snart klarnar också bilden av karaktärerna. Författaren känns ärlig när han självkritiskt beskriver Sasamura som oengagerad, otrevlig, lynnig och trögtänkt. Han släpper fram sina mindervärdeskomplex, skriver ner sig själv utan att försvara eller moralisera. När o-Gin blir gravid tänker Sasamura att det är som när ens egen hund biter en i handen och han försöker skylla ifrån sig, att det inte är hans barn.
”Det värsta var emellertid att gå och tänka på att det skulle komma ett barn till världen som kanske skulle bli mer degenererat än han själv. O-Gin hade också för jämnan oroat sig för hur det skulle gå för barnet.
– Hur dant kommer barnet att bli tror du? Jag vill inte ha ett elakt barn.
– Ja med mina anlag lär det inte bli något märkvärdigt.”
Han lyckas trots inte dölja sin påfallande mjukhet vilken står i kontrast med O-Gins starka person. Det visar sig att vi har med en feminist att göra och det här är en bok om mjuka värden. Jag tycker det är högst anmärkningsvärt att det i ett sådant patriarkalt samhälle som Japans och dessutom för över ett sekel sedan fanns en man så intresserad av att vara med barnen, att kela med, bada, oroa sig för, berätta sagor för, byta på dem etcetera. Dessutom beskriver han sin hustrus graviditet, förlossning, kropp, brösten exempelvis helt utan att sexualisera. Han intresserar sig för amning! Han berättar också på ett bra sätt om hustruns tidigare man som misshandlade henne. Shūsei Tokudas skriver feministiskt och där i ligger hans storhet, menar jag. Märkligt nog nämns inget av detta i recensioner eller i Ankarcronas hyllningar.
Varför heter den här boken som handlar om hustrun Mögel (är det Sasamuras madrass som avses)? Bland annat det vill jag ta reda på. Jag är mycket nyfiken på att läsa fortsättningen.
Shūsei Tokuda (1872-1943) föddes några år efter den japanska feodalismens fall in i det som varit en överklassfamilj. Översättaren Hans-Göran Ankarcrona hävdar att huvudpersonen Sasamura i Mögel (1911) är författaren själv och att han i den här första boken (av tre) berättar om det fattiga livet tillsammans med hustrun.
”Sasamura var född som tredje sonen till hustru nummer två i de utarmade huset. Hade vuxit upp i en anda av förfall och hade därför ganska dimmiga begrepp om saker som hushåll och familj. Överlevde han så fick han vara nöjd, hade han tänkt och fortsatt sina tafatta ansträngningar som författare.”
Men livet som Sasamura och hans fru o-Gin lever i början av nittonhundratalet framstår inte på något sätt som materialistiskt fattigt, åtminstone inte jämfört med obemedlade svenskar i samma tidsperiod. De sitter runt fyrfatet i sexmattorsrummet, spelar blomsterkort och delar sakekrus, äter hyvlad bonito (fisk) och mandariner, röker pipa gjord av hortensiarot. Sasamuras madrass är smutsig och o-Gin tycker att de ska köpa en ny i silke. De köper leksaker och presenter, syr upp kläder i eleganta tyger, har tillgång till smink, abortpiller, mentolcigarretter, tandläkare och sjukhusvård. Sasamura hankar sig fram som författare. Här finns inte ett ord om hårt kroppsarbete.
Jag lyssnar på den här boken som är uppläst av översättaren på ett väldigt originellt snarast märkligt sätt. Allt känns tveksamt inledningsvis men jag fortsätter lyssna för att jag intresserar mig för miljön. Jag stör mig på det här att Sasamura ska vara fattig, jag menar han har till och med personal som passar upp på honom. Det är så han möter o-Gin, som blir gravid och därför bestämmer de sig för att gifta sig (efter att Sasamura övertalats av en vän).
Så småningom förstår jag att det är känslomässig fattigdom som råder i detta naturalistiska verk. Jag börjar uppskatta den osentimentala, strama prosan som från början känns något osammanhängande och tråkig. Snart klarnar också bilden av karaktärerna. Författaren känns ärlig när han självkritiskt beskriver Sasamura som oengagerad, otrevlig, lynnig och trögtänkt. Han släpper fram sina mindervärdeskomplex, skriver ner sig själv utan att försvara eller moralisera. När o-Gin blir gravid tänker Sasamura att det är som när ens egen hund biter en i handen och han försöker skylla ifrån sig, att det inte är hans barn.
”Det värsta var emellertid att gå och tänka på att det skulle komma ett barn till världen som kanske skulle bli mer degenererat än han själv. O-Gin hade också för jämnan oroat sig för hur det skulle gå för barnet.
– Hur dant kommer barnet att bli tror du? Jag vill inte ha ett elakt barn.
– Ja med mina anlag lär det inte bli något märkvärdigt.”
Han lyckas trots inte dölja sin påfallande mjukhet vilken står i kontrast med O-Gins starka person. Det visar sig att vi har med en feminist att göra och det här är en bok om mjuka värden. Jag tycker det är högst anmärkningsvärt att det i ett sådant patriarkalt samhälle som Japans och dessutom för över ett sekel sedan fanns en man så intresserad av att vara med barnen, att kela med, bada, oroa sig för, berätta sagor för, byta på dem etcetera. Dessutom beskriver han sin hustrus graviditet, förlossning, kropp, brösten exempelvis helt utan att sexualisera. Han intresserar sig för amning! Han berättar också på ett bra sätt om hustruns tidigare man som misshandlade henne. Shūsei Tokudas skriver feministiskt och där i ligger hans storhet, menar jag. Märkligt nog nämns inget av detta i recensioner eller i Ankarcronas hyllningar.
Varför heter den här boken som handlar om hustrun Mögel (är det Sasamuras madrass som avses)? Bland annat det vill jag ta reda på. Jag är mycket nyfiken på att läsa fortsättningen.
June 5, 2020
Ganska tråkig, jag tappade tråden många gånger. Men samtidigt intressant, att få ta del av oförskönat "familjeliv" i Japan vid förra sekelskiftet. Hur gnabbig relationen är, kunde varit tagen från en relation idag. Litegrann om skrivande, men bara ytligt. Inte så litterärt imponerande, men tänker som sagt att det imponerande snarare ligger i att den skrevs när den skrevs, på det utelämnande sättet etc.
Beskrivning från bokhandeln:
"Den första romanen i en trilogi: Mögel (hustrun), Förklädd (älskarinnan), Mikrokosmos (geishan). Tokyo ca 1902. Den berömde författaren Tokuda är ännu ung och okänd. Hans första år som gift med hustrun Hama. Svårigheter att bli publicerad och få råd med hyra och mat. Ovillig i allt. Ingenting går som han tänkt sig ... men livet går vidare ändå och han får finna sig."
Beskrivning från bokhandeln:
"Den första romanen i en trilogi: Mögel (hustrun), Förklädd (älskarinnan), Mikrokosmos (geishan). Tokyo ca 1902. Den berömde författaren Tokuda är ännu ung och okänd. Hans första år som gift med hustrun Hama. Svårigheter att bli publicerad och få råd med hyra och mat. Ovillig i allt. Ingenting går som han tänkt sig ... men livet går vidare ändå och han får finna sig."
Displaying 1 - 2 of 2 reviews