Välkommen till Diktoniusskolan, en fusion av ett tidigare självständigt högstadium och ett anrikt, men för nutiden alldeles för litet gymnasium i bortre Tölö, en grön och lummig del av Helsingfors. Möt Tove, ambitiös och stressad språklärare, veteranen Mirri med en speciell begåvning för elakheter och giftiga anmärkningar, Camilla Ramm-Stein som troligen smygsuper, Max Morosoff, skolans populäraste lärare som till och med får eleverna att lyda och Freddu Svanholm, nykomling från näringslivet, som till en början tycker att skolvardagen är absurd, ineffektiv och irriterande. Elever och lärare tillbringar en stor del av sina liv i skolan. Intriger, skvaller, mobbning och gräl om vems tur det är att städa lärarrumskylskåpet hör till vardagen. Följ med på den traditionella lingonplockningsutflykten i regn och rusk. Åk på seminarium med en svensk utbildningskonsult och hela lärarkåren till Tallinn. I snön och kylan i januari blir det författarbesök och Diktoniusfestival och småningom drar det ihop sig till studentskrivningar och Den blomstertid nu kommer. Freddu som börjat sin lärarkarriär med att krossa Toves stortå inser småningom att detta kan vara början på något nytt för både hans och Toves del.
Av okänd anledning har jag inte haft mycket till övers för Luthers ungdomsböcker men den här vuxenromanen föll mig helt i smaken.
Igenkänningsfaktorn är hög, det tror jag både lärare och elev kan hålla med om. Och jag gillade särskilt hur otroligt relaterbart och trovärdigt kaffebordsdiskussionerna löd; hoppande från bedömning av prov till oro över en elevs välmående till planering av friluftsdag - precis som läraryrket är!
Aloin lukemaan tätä odotuksella, että se on mukavaa ja kepeää luettavaa. Kuitenkin tässä käsiteltiin aika rankkojakin juttuja. Kirjassa oli sellanen mukava tempo, mutta joidenkin aiheiden (niiden rankempien juonen käänteiden) pariin olisin ehkä halunnu jäädä pidemmäksi aikaa. Hahmot oli hauskat, vaikka niiden muistamiseen meni alussa aika paljon aikaa. 😌
Tämä oli hyvä lukukokemus! Kirja kietoi mukavasti yhteen monta tarinaa ja juonenkäännettä, mutta sisälsi myös paljon realismia kouluarjesta. Haikea loppua kohti, ja sai myös minut ikävöimään lukioaikojani.
En roman om skolvärden skriven ur insider(lärar)perspektiv. Definitivt hög igenkänningsfaktor för alla som gått i den finlandssvenska skolan (eller kanske skolna över lag).
Det enda jag har att klaga på är att karakteriseringen är något ytlig. För många karaktärer och handlingar och ingen huvudperson. Fast strictly speaking stämmer det inte, för huvudkaraktären är definitivt skolvälden som fenomen, och den är verkligen väl beskriven. Det är därför denhär boken är läsvärd.
Karaktärerna är i och för sig sympatiska, men man hinner helt enkelt inte komma under skinnet på dem, för det finns så många och boken är trots allt rätt kort. Och handlingarna flyter förbi i lika snabb takt som skolåret ibland kan tyckas framskrida. Luther tar upp flera allvarliga och aktuella ämnen. Elevers psykiska illamående, dödfall bland eleverna, skandaldrev mot lärare, kärleksaffär på jobbet. Det blir lite som det ibland blir i förebilden ER (City-Akuten), handlingen framskrider snabbt, tema avlöser tema, alla handlingar slutförs inte och fördjupas definitivt inte. Detta blir särskilt problematiskt vid den 15-åreiga enstöringen Daniel Hirveläs död. Den kom alldeles för plötsligt och berörde mig inte alls. Min reaktion var helt enkelt "ai, jaha, nu dog han, va??". Och sen fortsatte berättelsen snabbt med helt andra saker. Också tyskaläraren Tove Ericssons äktenskapskris är svår att köpa, då det hela slutar med att hon får sin älskade Freddu samtidigt som hon frivilligt låter sin kommande ex-man flytta med barnen till andra ändan av landet. Många saker skulle kräva fördjupning. För att inte tala med skandaldrevsoffret Max vars framtid vi inte får veta något om.
Men hur som helst. Hög igenkänningsfaktor. Jag gillade verkligen skolan men saknar den inte alls nu. Inte det minsta. Medan jag läste denna bok skänkte jag nog mina underbara lärare många tankar: Margareta, Babben, Sonja, Lissu, Ulla-Stina. Anna-Stina, Ole, Camilla, B, Tuula, Cati. Vad dom nu hette.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Yllätin itsenikin kun tykkäsin tästä ihan täysillä. Vaikka henkilöitä vilisi, kirja on kirjoitettu niin hyvin, että mukana pysyi koko ajan. Loistavaa ja hauskaa luettavaa. Ja niin karmeen totta.
Det har alltid stört mig att jag inte läst denna så gjorde det nu. Kände dock inte att jag missat mycket alla dessa år då jag haft den framför mig. Hög igenkänningsfaktor men nästan för hög. Underligt upplagd bok. Situationen med Daniel skildrades på ett mycket märkligt sätt.
Kirjan takakannen kuvaus "työelämän ja kouluarjen ristivedon ajankohtainen ja hillittömän hauska aikalaisromaani" on kyllä hyvin harhaanjohtava mainoslause. Hillittömän hauskaa ei ollut missään vaiheessa, vaan pääosin ahdistusta, kyräilyä ja stereotyyppisesti valittuja roolihahmoja. Kokonaisuudessaan perin korni teos aiheesta, josta olisi oikeasti saanut kirjoitettua sen hillittömän hauskankin kertomuksen.
Tyckte väldigt mycket om boken. Den var både riktigt sorlig och rolig, men framförallt var den realistisk. Jag är inte själv lärare, men boken kunde lika bra va varit skriven från min gymnasieskola.
(2013) Kesken jäi, ei jaksanut kiinnostaa. Hahmoja vilisi, kenenkään ei päässyt kunnolla kiinni, ja vaikka mielenkiintoisia kouluelämän juttuja tuli vastaan, oli yleissävy jotenkin ankea.
Ensin ajattelin, et onpas inhorealistinen kuvaus arjesta, työstä, elämästä. Mutta loppujen lopuksi kirja oli hyvä! En ole ollut lyhyttä sijaisuutta lukuunottamatta koulussa kuin oppilaan roolissa, mutta voin hyvin kuvitella muiden työyhteisöjen perusteella opettajainhuoneen ja opettajien väliset suhteet juurikin kirjassa kuvatun kaltaisiksi. Kirjan tapahtumat soljuivat hyvin eteenpäin kuvaten yhden lukuvuoden yläaste- ja lukioikäisten koulunkäynnistä opettajien näkökulmasta. Muutamat kirjoitusvirheet (suomennoskömmähdykset?) häiritsi tämmöistä turhantarkkaa kielipoliisia :) Mutta suosittelen lukemaan! Itse luin kahdessa päivässä eli on nopealukuinen eikä malta lopettaa lukemista.
Ihan viihdyttävä kuvaus nykyaikaisesta suomenruotsalaiskoulusta. Henkilöitä vilisee kuin televisiosarjassa, ja lukujen sisällä näkökulma vaihtuu sen verran sekavasti, että välillä on vaikea pysyä kärryillä (varsinkaan jos ei muista henkilöitä pelkästään heidän etunimiensä perusteella). Jokseenkin helposti samaistuttavia kohtaloita. Sopivaa lomalukemista :)
Helppolukuinen ja sympaattinen kirja koulun arjesta ja opettajien elämästä. Saippuasarjaa muistuttava opus kertoo lukukauden ajan iloista ja suruista töölöläisessä koulussa. Luther kirjoittaa lämpimästi niin opettajista kuin oppilaista ja raottaa ovea mystiseen opettajainhuoneeseen.
Ilmeisesti kaikissa opehuoneissa vietetään ihan samanlaista päivittäistä eloa, sillä tämä olisi voinut olla tarina omastakin työympäristöstäni. Hyvin todentuntuinen,kovasti tykkäsin. Lukekaa, ainakin kaikki opet!
Not a bad read, got more entertaining towards the end. I think this book would've been better read in the original language, it may have lost some of it's charm in the translation (?).
Handlingen utspelar sig främst i en skola och dess lärarrum, och det var väldigt underhållande att läsa om lärares privatliv. Händelserna i boken skedde i rask task och på några ställen blev jag överraskad över hur saker och ting utvecklade sig. En händelse fick mig även att gråta en skvätt. Det som drar ner betyget är att jag inte gillar Luthers sätt att skriva. Stundvis är hennes språk fenomenalt, stundvis otroligt krystat. Men om boken blev en TV-serie skulle jag titta på den!