Döden är ett genomgående temat, precis som titeln angiver.
Även tristessen och kanske menlösheten i vårt liv.
Här går vi på jorden, och vad ska det tjäna till. Vissa försöker kliva på karriärens stegpinnar. Men vi hamnar ändå till slut i jordens lera.
Kan döden komma som befriare?
Dikterna är skrivna på vers men är lättläst.
De flesta har nog samma grubblerier som N Ferlin ibland. Tror nog att de flesta kan känna igen sig i dikterna.
Några citat från dikter som jag tycker är bra:
”Livet är så trist
fastän solen i purpur går opp”.
”I livets villervalla så nära vi gå – men så fjärran från varandra ändå”.
”Herre jag ber dej ju blott: lär mig älska ditt rike, och bära de dagar jag fått”.
”På vägarna vi gånga
och sparka och slå,
ty vägarna är trånga
och krångliga att gå:
På vägarna, de vrånga
En människa blir så
Som djävlar äro många
Som änglar äro få …
Slå själv om du inte vill bli slagen!
Krist sörjer för den yttersta dagen.”
”Man kan inte räkna den alla
Sägner och sånt man hör ….
Det sägs att en stjärna ska falla
Var gång en människa dör …..
..... -Stjärnorna kvittar det lika
Om någon är född eller död.