Den borgerliga idyllen har länge haft dåligt rykte. Redan 1932 manade Artur Lundkvist till »revolt mot en civilisation, som hotar leda till sterilisering«. Det primitiva, impulsiva och ursprungliga var det som gällde istället. I Ljusets fiender följer Johan Lundberg hur den civilisationskritiska och västfientliga linjen löper, från Artur Lundkvist och modernismens födelse efter första världskriget, genom kalla kriget och fram till den svenska idédebatten på 2000-talet. Frågan är varför den västerländska självkritik som är den europeiska civilisationens motor så ofta resulterar i stöd för politiska rörelser, ideologier och förtryckarregimer där samma slags självkritik lyser med sin frånvaro. 1936 hävdade Karl Vennberg, sedermera kulturredaktör på Aftonbladet, att friheten »bara leder till trist förfall« och gladdes åt att »Hitler och Mussolini har gett sitt lands ungdom något att leva för«. 2012 ryckte Aftonbladets nuvarande kulturchef ut till försvar för den ryske massmördaren Vladimir Lenin. Ljusets fiender är litteraturhistorikern och kulturskribenten Johan Lundbergs uppgörelse med det kritiska tänkandets skuggsida i den svenska idédebatten.
This is a book that gives you the necessary backdrop to understanding how and why the debate in Sweden is kept on such a high pitched note when it comes to religion and politics... The answer is simply that when someone screams no one will question their reason for screaming. They just want them to stop and agrees to whatever will make them stop.
The book covers all the different totalitarian ideologies like Fascism, Nazism, Communism and neofundamentalistic Islamism. It takes Rossau to the cleaners and the fog that has been laid over our eyes in the most conflict avoiding country in the world dissipates by the page when you read this book. The reason for understanding the nature of the apparent acceptance of antizionism in the west is also very well explained and it leaves a very bad feeling behind.
This is a book that I should have read years ago, as it explains how a small group of extremists, with much help from extreme-left academics, are tearing our society apart. Not only based on belief but mostly just based on the fact that you can make so much money from the Swedish state when you are a monger of hate and fear as long as you make the right connections and have the right friends in high places.
You should read this book to understand the real reason why we have such a deep conflict in Sweden and why we have such an apologetic stance against people who commit atrocities and crimes against humanity. It will give you a feeling of shame and guilt for not fighting this culture of corruption.
Read it and you will never read a single piece in the cultural section of any of the big newspapers in Sweden again without questioning their motives!
Svårt att betygsätta den här boken. Jag har för det första inte läst hela då det bitvis varit alltför detaljerat, smalt och jag saknat förkunskap i området. Mycket rör offentliga debatter och diskussioner som förts från 2007 och framåt, men även långt tidigare. Bokens tes att ”nazism, fascism, kommunism och neofundamentalistisk islamism är syskonideologier” är spännande att följa. Framförallt hur intellektuella medvetet och kanske omedvetet försvarar islam till priset av västliga värderingar som yttrandefrihet eller konst. Oerhört aktuell diskussion och tanke i spåren av koranbränningarna.
Med det forbehold at jeg ikke kjenner Sverige særlig godt og dermed blir nødt til å enten tro på forfatterens fremstilling eller forkaste den... velger jeg å tro på forfatterens fremstilling. Fordi det han sier, bare stemmer så altfor godt med mitt inntrykk fra andre hold. Det er det samme problemet som tas opp i Buruma og Margalits "Occidentalism", Paul Bermans bøker eller Nick Cohens (samt mange andres): viljen til å forsvare de mest menneskefiendtlige og undertrykkende regimer og ideologier står like sterkt som alltid. Det fins folk som åpenbart leser "1984" som utopi (for å låne et uttrykk fra forfatteren), og disse folka er ikke marginale eller målbundet på noe sett og vis.
Boka vasker gulvet med en del kjente og mindre kjente svenske akademikere og meningsdannere, spesielt får Jan Myrdal og Mattias Gardell gjennomgå. Jeg kan ikke se annet enn at det er vel fortjent.
Det går litt fort mot slutten, når en rekke navn og organisasjoner listes opp og forbindelser mellom dem (både ideologiske og personlige eller organisatoriske) gjøres rede for. Jeg antar at det gir litt mer mening når man er bevandret i svensk samfunnsliv enn når man ikke er det, men det forstyrret meg litt i lesningen, og jeg vil anta at for en leser som får denne boken som sitt første møte med denne idétradisjonen kan det oppleves vanskelig å holde styr på alle trådene. Muligens kunne litt strammere redigering løst opp i noe av dette, men jeg tror snarere det kommer av at det er et vell av informasjon som skal inn på plass som tross alt er begrenset.
Om du er overbevist om at "rødt er rett, uansett" vil du antakelig avvise denne boken kategorisk. Om du er mindre overbevist, vil du antakelig få noe å tenke på.
Nödvändig läsning för den som vill förstå retoriken i dagens debatt där extremer på både höger och vänster kastar likadan skit på varandra. Öppnar upp på vid gavel ett fönster in mot extremvänstern där det blir skrämmande tydligt hur statliga medel används för att stödja rörelser som värdesätter yttrandefrihet, demokrati och allas lika värde längst ned på sin trappa i jakten på den utopi som extremister så vanskligt eftersträvar. Radikalvänster och neofundamentalistisk islam visas här ha mer gemensamt än vad man kanske tidigare har velat tro.