Badort

by Tove Folkesson, Hanna Folkesson

Det är midsommarafton 1938 och ångbåten Örnen II lägger till i Borgholm. Den sömniga idyllen kämpar för att behålla societeten med skinande nytt varmbadhus, importerad konjak, tung doft av schersmin och kunglig glans. I fören står Stockholmsflickan Ingrid och skriver omsorgsfullt i sin dagbok om den trista sommar hon ser framför sig. Hon skriver om allt utom sin förlovning.


På tåget från sockerbrukets Mörbylånga – där tidernas första semester inletts – sitter Måna med fickan full av smutsiga pengar. Sedan nyss är hon alldeles ensam och fri i världen. Till Borgholm ska hon, det är det enda hon vet.


Under en virvlande festnatt möts Ingrid och Måna till toner av jazz och regnvåt kaprifol. Deras liv vävs samman med en glöd så stark att den öppnar rum som inte kan stängas sedan, inte helt.


Tove Folkesson och Hanna Folkesson dyker i sin första gemensamma roman elegant ner i den svenska badortsepoken och skildrar den ur ett nytt perspektiv: två unga kvinnors kärlek på en plats där gamla traditioner mäts mot det nya. I en osäker omvärld kommer den största utmaningen trots allt inte utifrån.

Genres: Historical Fiction, Queer, Fiction, Swedish Literature, Adult, LGBT, Scandinavian Literature

285 pages, Hardcover

First published July 12, 2023

About the author

Tove Folkesson, född 1981, är författare och musiker. Hon debuterade med Kalmars jägarinnor 2014 och har sedan dess skrivit flera böcker och tilldelats bl a Svenska Dagbladets litteraturpris. Senast utkom Den stora kyrkan (2021). Tove Folkesson lever tillsammans med Hanna Folkesson på Öland. Badort är deras första gemensamma roman.

Reviews

[Clara Dahlgren · Rating 2 out of 5]

Har inte så mycket att säga om den här boken? Lite besviken tbh.
Astrid sa smart att hon tycker att Folkesson inte kan bestämma sig för om hon skriver prosa eller poesi och det tycker jag stämmer här. Hade svårt att följa med i handlingen och tyckte inte att jag lärde känna karaktärerna. Tror för mycket tids har lagts på att researcha Borgholm på 30-talet.

MEN otroligt snygg?? Bok. Teckningarna i gav mig barnboksvibes men det hade något? Fuckar med en schysst kolteckning.

[Astrid · Rating 2 out of 5]

Näe, vet ni va. Som jag tydligen sagt tidigare (enligt Clara) så kan Folkesson inte bestämma sig om hon vill skriva poesi eller prosa. Jag tycker absolut hon kan få blanda, men då hade jag hellre sett att hon sprängde in poesiavsnitt mellan renodlade prosaavsnitt. Denna blandstil hon kör med nu funkar inte, det är rörigt och svårt att följa. Berättartekniskt funkar varken det eller dagboksanteckningarna. Dessutom kände jag ca noll för dessa karaktärer, de lämnar liksom inte sidan utan blir kvar där som rätt platta, förutsägbara och intetsägande. Det är en sån bra idé, en lesbisk berättelse i den här miljön hade kunnat va så bra! Men det blir bara mäh. Trist, hon brukar va bättre än såhär.

[Malin · Rating 5 out of 5]

4,5
Med lätt och varsam hand berättar och målar författarna Folkesson vant upp en bild av svunna tiders Borgholm. Jag kan inte minnas att jag nånsin varit i Borgholm, men genom boken ser jag den lilla staden tydligt framför mig. De två unga kvinnorna, Måna och Ingrid, visar på kvinnors villkor i samhället och i kärleken. Språket är mjukt och spetsigt. Jag gillar särskilt avsnitten om Oskarsson.

[Malin Davidsson · Rating 4 out of 5]

Trevligt! Hade lite svårt att hänga med i början men det tog sig. Somrigt, vackert, lagom sorgligt, lokalt (shoutout Borgholm och Öland), tjejbögigt, en släng av kvinnlig frigörelse och så lite klassperspektiv på det. Allt man behöver med andra ord.

[Hanna Törnquist · Rating 3 out of 5]

Otrolig setting med Öland på 30-talet! Men jag hade bitvis svårt att ta till mig historien. Den kändes ibland väldigt poetisk och det var krångligt att hänga med, och i andra stunder var den nästan barnsligt enkel som en saga.

[anna carlson]

en Lisa & Lilly i Margareta Suber-Charlie-tappning. på något sätt finns väl en tidsanda där, men den är lite "vår tid är nu" i bokform. lite smäll-i-dörrar-teater över det hela med alla karaktärer och alla snabba plötsliga förflyttningar och alla slump-infall? jag tyckte rent språkligt att berättelsen fladdrade fram lite väl fort, och jag är heller inte ett fan av företeelsen att skriva många meningar utan predikat. boken försöker spränga in så många trådar samtidigt att det här med den episka kärleksdrabbningen kommer i kläm och blir sekundär. med det sagt, vilket kan tyckas vara en fullkomlig toast, kunde jag också ibland uppskatta de lyriska anspråken och den visuella orienteringen. således: inte en roman för mig helt enkelt.

[Erica Pettersson Juntti · Rating 2 out of 5]

För mycket för fort. Månas pappa, Ingrids mamma och Jonne tar upp så mycket plats. Ändå hinner jag inte lära känna dem nog bra för att det ska kännas värt att läsa om dem? Det jag var intresserad av - Måna & Ingrids kärlekshistoria och Månas sökande/finnande av sin queera identitet - bestod för mycket av hints & fragment och för lite av beskrivande & utforskande.

Två stjärnor för lesbiskt på svenska som jag behöver MER AV snälla.

[Ulrica Kulturladyn · Rating 3 out of 5]

”Hur kan något så förgörande vara så ljust?”

”Badort” är en vacker kärlekshistoria i ett vackert format och med ett vackert poetiskt språk. Det är Tove Folkessons och Hanna Folkssons första gemensamma roman. De skriver om den svenska badortsepoken, men ur ett nytt perspektiv. Vi får följa två kvinnor, Ingrid och Måna, som kommer från två olika världar. De möts i ett hastigt kärleksmöte som förändrar tillvaron för alltid…

Romanen skildrar midsommartid 1938 då man fortfarande var helt omedveten om att andra världskriget skulle bryta ut ett år senare. Det är första sommaren som arbetare fick två veckors semester. Författarna har fångat tidsadan och tar oss med till badortslivet på kurorten Borgholm med badgäster, socitetspark, kungliga visiter av Mr G, amerikansk jazz och det öländska landskapet med kaprifol, rapsfält och fyrar.

Romanen är skriven med ett målande vackert språk och flera gånger under läsningen stannar jag upp och njuter av de fantastiska formuleringarna. Det här är en roman om omöjlig kärlek, längtan, klass, om kvinnors villkor och om en tidsanda som försvann. Här möts sociteten och arbetarklassen med olika förutsättningar. Handlingen växlar perpektiv mellan 1938 och 1972.

Formatet är så fint tillsammans med det vackra omslaget och illustrationerna.

[Amanda · Rating 2 out of 5]

Håller dels med tidigare recensioner om att författaren inte kan bestämma sig för om boken är prosa eller poesi, vilket gör läsningen förvirrande, och att karaktärerna inte känns tredimensionella. Sen tycker jag också att de två huvudkaraktärerna är för lika varann; det var ibland otydligt vems perspektiv ett kapitel utgick ifrån de första meningarna. Medkaraktärerna känns också platta, och deras drivkrafter svåra att känna empati för och därmed förstå. Den poetiska tonen gör att handlingen blir suddig, och jag störde mig på påminnelserna om att hotellet med mera brann ned, för det kändes som att dessa brandbeskrivningar kom med så märkliga mellanrum. Jag störde mig också på hur saker beskrevs som ”dån”, t.ex. ”dånet från fågelkvittret” (hur kan ett ljust ljud också dåna? Hon/de menade väl typ ”larmet”?), tillsammans med andra scener som skulle kännas som att boken slår en i ansiktet av ljud, ljus och färg, men jag tyckte aldrig att det funkade. Fast, med ett undantag: scenen där de två huvudkaraktärerna träffas ordentligt på kungens midsommarfest var faktiskt välskriven och där passade den här stilen. Boken utspelades också på en trevlig plats, men är i övrigt missnöjd.

[Carolina Sörman · Rating 2 out of 5]

Händer absolut ingenting

[Lo Inga]

känns symboliskt att jag läste den under midsommar

[Nina · Rating 2 out of 5]

Lämplig titel och lämpligt tema för årstiden. Och jag som tycker så mycket om Tove Folkessons alla tidigare böcker. Men tyvärr blev inte det här inte någon av sommarens höjdpunkter. Ingen historia som lyfte, inga karaktärer som väckte sympati och inte ens Öland kom till sin rätt.

[Maja · Rating 5 out of 5]

Jättefin bok med väldigt poetiskt språkbruk genom hela berättelsen! Språket tillsammans med illustrationerna gör den så vacker på sitt egna sätt. Den är förtrollande med sin starka skildring av naturen, kärleken och människoporträtten, samtidigt som boken genomgår den sorgliga historien om Ingrid och Månas tid tillsammans i Borgholm under societetsåren.

[Sara Kelemit · Rating 2 out of 5]

Hade höga förväntningar på denna men blev besviken. Tyckte den var pretentiös, både språkligt och innehållsmässigt. Läste bara ut den för att den utspelar sig i Borgholm.

[Natassa · Rating 3 out of 5]

Öland på 30-talet. Ingrid och Måna kommer från helt olika världar, men träffas och blir kära under en festnatt med jazz och sommarvärme. Men Ingrid är förlovad och Måna är på rymmen med smutsiga pengar, vilket bara är början på deras problem.

Det känns som om denna hade så mycket potential för mig, men var för ojämnt skriven så jag kände mig konstant förvirrad. Jag säger inte att en bok ska servera mig allt utan att låta mig tänka, utan det handlar mer om skrivsättet. Det var liksom poetiskt och rörigt och flöt omkring på ett sätt som inte funkade för mig. I vissa scener följer vi Måna, i andra Ingrid, i vissa har vi dagboksanteckningar, i andra är vi typ 40 år i framtiden. Jag kan uppskatta en story där allt vävs samman på kreativa sätt, och tyckte att denna var SÅ intressant. Jag skulle gärna läsa en hel bok om både Ingrid och Måna, separat och tillsammans, men här fick vi liksom följa deras liv separat och ibland tillsammans, men jag förstod aldrig riktigt varför de älskade varandra? Det känns som om det kom plötsligt och nämndes ibland. Men jag tror på det hela taget att det var sättet den var skriven på som gjorde att jag hade svårt att dras in i berättelsen. För trots att jag har åsikter om handlingen tycker jag fortfarande att den var väldigt intressant och kul att få följa - när jag kunde hänga med.

Men ändå en fin bok att läsa på sommaren! Ångrar liksom inte att jag läste den.

[Clara Fröman · Rating 2 out of 5]

”Det finns dagar som passerar likt vatten i en stilla å, ingen kommer minnas dem; vad som sades eller gjordes, helt vanliga dagar som passerar likt vatten under broars valv. Snart minns ingen hur solen gick upp och månen ned, hur det lektes på gatorna och älskades i husen med fönstren på vid gavel.”

Vackert skriven och skisserna bidrog verkligen till liv i berättelsen. Däremot är det något som saknas. Jag saknade djupet, det kändes som att jag skumläste mig igenom berättelsen utan att riktigt få grepp om den. Men, det var roande att läsa om Borgholm, badorten, under 1940-talet. 2.3/5⭐️

[zack · Rating 3 out of 5]

Svaret: att alla kärlekar bor i en. Som byggstenar, ord som formar en mening. Kärlekarna är det som får en att stå upprätt.

Det fanns väldigt mycket bra med boken. Jag uppskattade verkligen historiken kring badorten, och jag tyckte att berättelsen var bra. Jag hade önskat att den sista delen var lite längre, för det var lite mycket på lite för få sidor; det var svårt att hänga med, och det hade behövts mer tid och ord för att vara en bra avslutande del. Men jag kommer definitivt läsa deras nästa bok.

[Fanny K · Rating 2 out of 5]

Jag hängde inte riktigt med i berättelsen, det går hastigt fram, det är hoppigt och många karaktärer blir typ viktiga fast man fattar faktiskt inte riktigt hur och varför? Även rätt fånigt att vissa karaktärer kallas "Ekorren ", "Stråhatten, "Hajen", etc, haha. Men visst, fint språk, även om det kunde gjorts ett val huruvida man ska skriva prosa och försöka driva en berättelse framåt eller skriva drömsk vacker poesi, typ.

[Nora · Rating 3 out of 5]

En fin och spännande berättelse. Språket känns bitvis högtravande, men oftast är också det fint och skildrar kärleken, klassamhället och tidsandan på ett effektivt sätt. Illustrationerna gav lite Tove Janssons Sommarboken-känsla.

Jag vet inte riktigt vad som saknades för att jag skulle älska den här romanen, men någonting är det.

[Elin · Rating 2 out of 5]

Språket i den här boken är väldigt vackert och jag ville verkligen gilla den här boken, men tyvärr hade jag väldigt svårt att hänga med i handlingen. Många bikaraktärer och tidshopp att hålla reda på. Skulle säkert uppskatta den mer om jag någon gång läser om den. Vi behöver mer lesbiskt på svenska!

[Systerbettty · Rating 2 out of 5]

Den får två stjärnor ändå för den var inte provocerande dålig, den var bara …meh.

[Frida Lindgärde · Rating 4 out of 5]

Gillade! Kanske lite svår handling att hänga med men jag tyckte nästan att det gjorde boken finare. Och de poetiska inslagen gillar jag också!

[Irma Mattsson · Rating 2 out of 5]

Boken fick mig nog bara inte att känna så värst mycket. Ibland kändes den väldigt fint skriven och ibland lite knepigt.

[Andrea · Rating 5 out of 5]

Jag har läst flera av Tove Folkessons tidigare böcker och inte riktigt älskat dem, men några har varit rätt så bra. Den här tar verkligen priset! Historien, språket och miljöbeskrivningarna är alla top notch och de små illustrationerna bidrar verkligen till att höja helhetsupplevelsen. Ett riktigt genidrag av Folkesson att skriva med hennes partner Hanna. Verkligen urmysig sommarläsning som jag rekommenderar alla, inte bara de som har en förkärlek till Öland 😁

[Sandra · Rating 2 out of 5]

Jag måste sluta låna böcker för att deras omslag är fina.

[Isabelle · Rating 3 out of 5]

Inte min cup of tea då jag kände att jag behövde fokusera så mycket, vet inte om det är sättet den är skriven. Sen är den vacker! Jag har varit på Öland varje sommar sen jag föddes och jag tycker beskrivningarna av ön är klockrena (även om jag självklart inte var där vid den här tiden när boken utspelas).

[Charlotta Hagström · Rating 2 out of 5]

hade höga förväntningar, men jag tycker tyvärr att den var svårläst och alldeles för hoppig.

[Anna-Karin Rosvall · Rating 2 out of 5]

En femtedel in i boken är den unga bruksflickan som jobbar på sockerbruket, precis sett sin far mördas och sen tagit sig in på societetsbal där hon hamnat i tävlingen Fröken Öland - och vunnit den, på väg till kungens fest på Solliden. Det blir liksom lite för mycket redan där? Totalt orealistiska historier som varvas med dåliga försök till poetiskt språk med tydligt nationalromantiska tendenser (stråhattar och havsluft) som gör att jag ibland ens hänger med i vad som händer. Ibland skriven på näsan, ibland fattar man ingenting. Nej tyvärr var detta inte alls bra.

[Soley · Rating 4 out of 5]

3,5!

Jag är faktiskt ganska besviken på att jag inte älskade den här. Hade nog för höga förväntningar för den är verkligen en bra bok. Men den kunde vara svår att ta till sig tyckte jag!

Flera bitar var gåshud-bra och jag tyckte verkligen om huvudhandlingen!! Jättefina formuleringar som kändes som poesi ibland. Måna och Ingrid had my heart hela vägen! Tyckte om slutet, uppskattade illustrationerna, boken är superrrrsnygg. Min favoritdel var festen på Solliden, då tyckte jag boken var bäst. De är jättebra på att gestalta den pirriga käriga känslan, både det ljusaste och mörkaste.

Men, saker gick ibland väldigt fort och om jag inte läste noga kunde vissa grejer missas eftersom de bara beskrevs i förbifarten. Kändes synd när jag mestadels gillade boken starkt, att plötsligt dras ur fantasin och behöva gå tillbaka och läsa samma sida en gång till.

Det jag hade svårast för var mängden karaktärer som för min del bara kändes som ovälkommen distraktion från huvudstoryn. Särskilt JONNE-NIT! Vad är grejen. Var ni tvungna. Kunde han inte vara en mindre del av handlingen. Och namnen på sidokaraktärerna….. hette verkligen alla på 30-talet såna här namn-grej-kombinationer? Det rörde till känslan för mig lite iaf. Gillade dock Hajen och jazzmusikerna.
En grej till jag vill vara en hater om är : den brutna kronologin (?) funkade inte helt bra för mig i denna. Det var mer förvirrande än uppskattat för mig iaf. Men jag är kluven!!! Det hade något men hmmm. Inte säker.

Aja, denna får man verkligen testa och se vad man tycker!! Absolut en läsvärd bok! Uppskattar alltid a lesbian love story och har aldrig läst en bok som utspelar sig på Öland, det var intressant. Gillar verkligen att det är ett musiker+konstnärspar som har skrivit denna tillsammans, det i sig ger pluspoäng. Bra jobbat tjejer.

[Hanna Virdarson · Rating 3 out of 5]

Jag velade mellan en 3:a och en 4:a på den här boken. Den är vackert skriven: poetisk och många gånger som en ’stream of conciousness’. Jag fann mig ofta försvinna in i de drömmande beskrivningarna och imponerades av författarens rika ordförråd och levande språk. Flera gånger i boken rycktes jag dock ur handlingen på grund av att en scen beskrevs på ett sätt, bara för att strax där efter backa några steg och spelas upp igen men i annan variation. Det var som att författaren skrivit ut scenen på två olika sätt för att senare gå tillbaka och bestämma vilken som passade bäst, men att de sedan glömt att radera den ratade. Det gav mig också intrycket av att vem som än korrekturläste boken förvirrade brytningen i flödet med den lyriska kreativitet som annars genomsyrar boken, och därav inte vågade begära en förtydling. Det hade inte förstört poesin. Tvärt om hade sådana korregeringar hjälpt den att lysa starkare istället för att kasta oss ut ur berättelsens flöde. Tidsskildringarna på vissa ställen är också extremt förvirrande eftersom de aldrig skildras till fullo. Är vissa scener nutid? En illusion? En förvirrad blandning på grund av återuppväckta minnen? Jag upplever att tvetydlighet kan vara intressant om den utförs på ett effektivt sätt, och jag velar fortfarande om huruvida vissa delar var effektiva eller inte.
Utöver förvirringar och bristande korrekturläsning är det en vacker, poetisk och ambitiös bok med imponerande språk och ett intimt och berörande tema. Det som gjorde att jag landade på en 3:a istället för 4:a handlar om att jag helt enkelt inte blev så engagerad i handlingen. Jag är trots det glad att jag läst den!