What do you think?
Rate this book
Själens telegraf
”Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus.”
Somerset, England, 1992. Trettonåriga Iris lever ensam med sin mamma i ett hus som de kanske äger. Samhället präglas av lågkonjunktur, arbetslöshet och oro på gatorna. I Iris värld är orosmolnen mer diffusa. Vilka av sin mammas berättelser om sitt förflutna ska hon tro på? Vem var egentligen hennes pappa? Och vad vill mannen som plötsligt dyker upp under blåregnet och ställer frågor om huset? Det blir en sommar där barndomen tar slut.
Glasgow, Skottland, 1998. Iris är nitton och lever för dagen i kretsarna kring konsthögskolan. På en nyårsfest träffar hon musikern Rupert. De bildar ett band som tar Glasgow med storm, men när behovet av pengar blir akut hotas Iris nyfunna trygghet.
Amanda Svenssons nya roman Själens telegraf är en berättelse om kärlek och ägande, lojalitet och svek. Om hur långt man kan vara beredd att gå för att rädda det man älskar. Om omöjligheten i att nå fram till en annan människa, och det lika omöjliga i att inte åtminstone försöka.
Somerset, England, 1992. Trettonåriga Iris lever ensam med sin mamma i ett hus som de kanske äger. Samhället präglas av lågkonjunktur, arbetslöshet och oro på gatorna. I Iris värld är orosmolnen mer diffusa. Vilka av sin mammas berättelser om sitt förflutna ska hon tro på? Vem var egentligen hennes pappa? Och vad vill mannen som plötsligt dyker upp under blåregnet och ställer frågor om huset? Det blir en sommar där barndomen tar slut.
Glasgow, Skottland, 1998. Iris är nitton och lever för dagen i kretsarna kring konsthögskolan. På en nyårsfest träffar hon musikern Rupert. De bildar ett band som tar Glasgow med storm, men när behovet av pengar blir akut hotas Iris nyfunna trygghet.
Amanda Svenssons nya roman Själens telegraf är en berättelse om kärlek och ägande, lojalitet och svek. Om hur långt man kan vara beredd att gå för att rädda det man älskar. Om omöjligheten i att nå fram till en annan människa, och det lika omöjliga i att inte åtminstone försöka.
255 pages, Hardcover
First published January 1, 2023
75 people are currently reading
1020 people want to read
About the author
Amanda Svensson
35 books120 followersAmanda Svensson är bosatt i Malmö. Hon är verksam som kulturjournalist och debuterade med den uppmärksammade Hey Dolly (2008).
Amanda Svensson nominerades till Augustpriset 2011 för Välkommen till den här världen: med motiveringen:
”En oliksidig triangel är inte perfekt, konstaterar författaren till den här romanen, om kärlek, vänskap och en ödesdiger svartsjuka. I 'Välkommen till den här världen:' svingar sig Amanda Svensson suveränt mellan olika språknivåer och skildrar färgsprakande, lekfullt och hektiskt tre unga människor på jakt efter mening i Köpenhamns elektrifierade natt. En nattklubbstragedi, en hela-havet-stormarlek på liv och död. Det är intensivt, det är innovativt och det är alldeles alldeles underbart.”
Amanda Svensson nominerades till Augustpriset 2011 för Välkommen till den här världen: med motiveringen:
”En oliksidig triangel är inte perfekt, konstaterar författaren till den här romanen, om kärlek, vänskap och en ödesdiger svartsjuka. I 'Välkommen till den här världen:' svingar sig Amanda Svensson suveränt mellan olika språknivåer och skildrar färgsprakande, lekfullt och hektiskt tre unga människor på jakt efter mening i Köpenhamns elektrifierade natt. En nattklubbstragedi, en hela-havet-stormarlek på liv och död. Det är intensivt, det är innovativt och det är alldeles alldeles underbart.”
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 108 reviews
September 30, 2023
Att vara barn och inse att man är en egen person, själv ansvarig för sitt liv och att ens mamma är en annan person som dessutom – om man har tur – kommer att bli gammal och dö, det utlöste en saftig kris hos mig. Jag behövde en vecka hemma från skolan för att gråta mig igenom den. Då var jag tretton år, lika gammal som bokens Iris när vi först möter henne. Vi bli omedelbart indragna i hennes krissituation.
Hon lever isolerat tillsammans med sin karismatiska mamma Grace Watkins på den brittiska landsbygden, utan syskon, vänner och släktingar, hemskolad och med okänd fader. Mamman spår i kort, odlar äpplen och berättar historier. Men ordningen rubbas när hon börjar kasta ut brev genom fönstret och när det kommer en man och frågar efter en Hope Watkins spricker hinnan runt puppan som utgjort Iris trygghet. Hon ramlar ut i den stora, kalla världen som också är en del av verkligheten. Till en början handlar den här romanen om barnets ensamhet som existentiell mognad innebär. Amanda Svenssons gestaltning väcker trettonåringen i mig, det är skönt obehagligt.
”Allt vi äger har vi stulit från varandra.” /Inger Christensen
Omväxlande följer läsaren Iris som trettonåring och nittonåring. Iris barndom tar abrupt slut med en eldsvåda. Hon blir placerad på ungdomshem, hittar senare musiken och kärleken i jesusfiguren Rupert (tror de träffas på Satan´s). Hon inser att det finns en omvärld och i den råder ekonomisk kris. Pundet är lika obundet som mamma Grace är till huset de bor i. Det handlar om att inte få det man vill ha och att kunna behålla det man fått. Jag älskar att Svensson tar pengar och klass på allvar och skriver in det som avgörande i människors liv. Det är mycket realistiskt. Brist på pengar handlar inte bara om att vara hungrig eller inte hungrig – och därför är heller inte lösningen så enkel som havregrynsgröt. Fattigdom tär på själen. Det ska vi ha med oss nu när Sverige går in i en ny kris.
”Ingen blir fattigare utan att en annan blir rikare.”
Amanda Svenssons stil är pigg, otyglad och humoristisk. Lite skruvad som Sara Stridsbergs fast lättsammare och spretigare. Hon fastnar för detaljer som bara ibland väcker något i mig. Jag skulle vilja påstå att hon späder ut sin glasklara prosa med nonsens. Jag som älskar realism och minimalism är inte hela tiden nöjd med Amanda Svenssons sätt att skriva. Men ganska ofta känns det som att hennes prosa går förbi mitt skeptiska intellekt och rakt in i mitt väsen. Som när tändstickan mot ett gammalt plån äntligen fattar eld flammar en epifanisk känsla upp inom mig.
”Det är sanningens paradox: i samma ögonblick som man öppnar käften för att säga den såriga, snåriga sanningen yttrar man troligen den största lögnen i sitt liv.”
S.O.S som i Save Our Souls (eller Save Our Sally?) Med Själens telegraf försöker Amanda Svensson rädda våra själar. För mig är telegrafen en metafor för all kommunikation, som vida översträcker det vi brukar kalla språk. Vi har intuition, magkänsla, minnen, lögner, talande tystnad, arv, andevärlden, kroppsspråk, drömmar, tro, undertryckta trauman, fantasier, ärr, minnen etcetera. Det har kanske inte jättestor betydelse vad folk pratar, lovar, sätter på pränt, skriver under på. Språket är ett trubbigt instrument. Det mitt väsen uppfattar som en sanning är en sanning. Men frågan är om jag helt och fullt kan förmedla den sanningen till någon annan?
”Det finns det som aldrig dör. Åkerfräken, om man så gräver sex fot djupt, försöker plocka varje liten svartrutten rottråd. Fåglarna som följer skördetröskan i skymningen, fåren som följer herden. Systrarna Brontë på heden. Det omöjliga i att verkligen nå fram till en annan människa, och det lika omöjliga i att inte åtminstone försöka. Just det specifikt mänskliga dilemmat dör aldrig.”
Jag är mycket förtjust i mamman med många namn. Jag läser henne som en allegori över en moders komplexitet. En mamma kan vara ens allt, en trygghet, en hora, ett födgeni, en bedragerska, en kameleont. Grace funktion som medium, har sina likheter med terapeutens; de säger de rätta orden som människor vill höra.
Det är inte bara mamman som är komplex. Alla Svenssons karaktärer är. En ungdomsbrottsling som bränt ner ett hus kan också tända en kreativ gnista, tro, hopp och kärlek.
En annan förtjusning är sagan om äpplet. En liten knopp blir en blomma som med rätt förutsättningar blir till ett saftigt väldoftande äpple. Det kan börja ruttna inuti trots att det fortfarande är fast och glansigt på utsidan. Rätt som det är faller det till marken. Ett äpple som släppt sin gren, eller en gren som släppt sitt äpple, har släppt för alltid. Som bekant faller äpplen bara en liten bit från sitt träd.
”..jag visste att ord bara var symboler. De var varken mer eller mindre farliga än de beskrev – de bara var. Som en del av världen och väven. Allt som fanns, fanns redan, vare sig man benämnde det eller inte. Och det som inte fanns, fanns inte, hur mycket man än påstod det.”
Ja, svarar Svensson, vi kan förmedla sanningar till varandra. Genom skönlitterära böcker, konst och musik. Jag vill lägga till; genom att leva med en människa i nära relation under lång tid. I Själens telegraf finns också djuplodande och välformulerade meningar som berör kärlek. Jag känner mig lycklig och lätt när jag slår ihop boken fylld med tillförsikt inför min egen själs telegraf.
Hon lever isolerat tillsammans med sin karismatiska mamma Grace Watkins på den brittiska landsbygden, utan syskon, vänner och släktingar, hemskolad och med okänd fader. Mamman spår i kort, odlar äpplen och berättar historier. Men ordningen rubbas när hon börjar kasta ut brev genom fönstret och när det kommer en man och frågar efter en Hope Watkins spricker hinnan runt puppan som utgjort Iris trygghet. Hon ramlar ut i den stora, kalla världen som också är en del av verkligheten. Till en början handlar den här romanen om barnets ensamhet som existentiell mognad innebär. Amanda Svenssons gestaltning väcker trettonåringen i mig, det är skönt obehagligt.
”Allt vi äger har vi stulit från varandra.” /Inger Christensen
Omväxlande följer läsaren Iris som trettonåring och nittonåring. Iris barndom tar abrupt slut med en eldsvåda. Hon blir placerad på ungdomshem, hittar senare musiken och kärleken i jesusfiguren Rupert (tror de träffas på Satan´s). Hon inser att det finns en omvärld och i den råder ekonomisk kris. Pundet är lika obundet som mamma Grace är till huset de bor i. Det handlar om att inte få det man vill ha och att kunna behålla det man fått. Jag älskar att Svensson tar pengar och klass på allvar och skriver in det som avgörande i människors liv. Det är mycket realistiskt. Brist på pengar handlar inte bara om att vara hungrig eller inte hungrig – och därför är heller inte lösningen så enkel som havregrynsgröt. Fattigdom tär på själen. Det ska vi ha med oss nu när Sverige går in i en ny kris.
”Ingen blir fattigare utan att en annan blir rikare.”
Amanda Svenssons stil är pigg, otyglad och humoristisk. Lite skruvad som Sara Stridsbergs fast lättsammare och spretigare. Hon fastnar för detaljer som bara ibland väcker något i mig. Jag skulle vilja påstå att hon späder ut sin glasklara prosa med nonsens. Jag som älskar realism och minimalism är inte hela tiden nöjd med Amanda Svenssons sätt att skriva. Men ganska ofta känns det som att hennes prosa går förbi mitt skeptiska intellekt och rakt in i mitt väsen. Som när tändstickan mot ett gammalt plån äntligen fattar eld flammar en epifanisk känsla upp inom mig.
”Det är sanningens paradox: i samma ögonblick som man öppnar käften för att säga den såriga, snåriga sanningen yttrar man troligen den största lögnen i sitt liv.”
S.O.S som i Save Our Souls (eller Save Our Sally?) Med Själens telegraf försöker Amanda Svensson rädda våra själar. För mig är telegrafen en metafor för all kommunikation, som vida översträcker det vi brukar kalla språk. Vi har intuition, magkänsla, minnen, lögner, talande tystnad, arv, andevärlden, kroppsspråk, drömmar, tro, undertryckta trauman, fantasier, ärr, minnen etcetera. Det har kanske inte jättestor betydelse vad folk pratar, lovar, sätter på pränt, skriver under på. Språket är ett trubbigt instrument. Det mitt väsen uppfattar som en sanning är en sanning. Men frågan är om jag helt och fullt kan förmedla den sanningen till någon annan?
”Det finns det som aldrig dör. Åkerfräken, om man så gräver sex fot djupt, försöker plocka varje liten svartrutten rottråd. Fåglarna som följer skördetröskan i skymningen, fåren som följer herden. Systrarna Brontë på heden. Det omöjliga i att verkligen nå fram till en annan människa, och det lika omöjliga i att inte åtminstone försöka. Just det specifikt mänskliga dilemmat dör aldrig.”
Jag är mycket förtjust i mamman med många namn. Jag läser henne som en allegori över en moders komplexitet. En mamma kan vara ens allt, en trygghet, en hora, ett födgeni, en bedragerska, en kameleont. Grace funktion som medium, har sina likheter med terapeutens; de säger de rätta orden som människor vill höra.
Det är inte bara mamman som är komplex. Alla Svenssons karaktärer är. En ungdomsbrottsling som bränt ner ett hus kan också tända en kreativ gnista, tro, hopp och kärlek.
En annan förtjusning är sagan om äpplet. En liten knopp blir en blomma som med rätt förutsättningar blir till ett saftigt väldoftande äpple. Det kan börja ruttna inuti trots att det fortfarande är fast och glansigt på utsidan. Rätt som det är faller det till marken. Ett äpple som släppt sin gren, eller en gren som släppt sitt äpple, har släppt för alltid. Som bekant faller äpplen bara en liten bit från sitt träd.
”..jag visste att ord bara var symboler. De var varken mer eller mindre farliga än de beskrev – de bara var. Som en del av världen och väven. Allt som fanns, fanns redan, vare sig man benämnde det eller inte. Och det som inte fanns, fanns inte, hur mycket man än påstod det.”
Ja, svarar Svensson, vi kan förmedla sanningar till varandra. Genom skönlitterära böcker, konst och musik. Jag vill lägga till; genom att leva med en människa i nära relation under lång tid. I Själens telegraf finns också djuplodande och välformulerade meningar som berör kärlek. Jag känner mig lycklig och lätt när jag slår ihop boken fylld med tillförsikt inför min egen själs telegraf.
October 23, 2023
Aj vad bra. Amanda Svensson skriver med en pricksäkerhet i språket som jag både avundas och njuter av att vara omgiven av. Det är vackert, sorgligt och fullt av brinnande små eldar. En mycket fin skildring av kärlek och pengar, om att äga och att ägas.
August 11, 2025
Lätt bland det bästa jag läst. Är golvad av Amanda Svenssons språk.
September 4, 2025
Det var en språkligt trevlig läsning men slutet drog verkligen ner betyget för mig. Tycker själva handlingen var rätt banal och oengagerande men som sagt så var språket och berättandet vädligt behagligt och välarbetat vilket lyfte den övergripande.
April 5, 2025
Läskigt att ge en bok 5 stjärnor men det här prickade jag precis rätt tidpunkt för att läsa. Faaaaaantastisk.
July 10, 2025
Men så bra. Alltid pirrigt, nästan lite läskigt att ge 5 stjärnor, men bokens teman slog an något i mig där jag är just nu. Dessutom ett otroligt språk och tempo. Mycket läsvärd!
November 19, 2023
den här boken fick mig att känna massor trots att den inte har en jättespännande handling (på det bästa sättet). den bara flyter på och är så vackert skriven. boken handlar om sanning och lögn, en dotters relation till sin mamma men också till sig själv. så fin och speciell bok🥲💗
November 3, 2024
Fyra stjärnor om det inte vore för slutet
March 1, 2024
Tyckte väldigt mycket om Själens telegraf! En både spännande och fin berättelse om sanningar, arv, skam, isolering och pengar. Tyckte om hur Svensson balanserade vackra miljöbeskrivningar med filosofiska resonemang, utan att tappa narrativets driv. Tyckte att finanskrisen som ständigt pågick i bakgrunden gav ett intressant perspektiv på relationerna – den ställde allting på sin spets. Fint när det stora, praktiska i livet möter det innersta, mellanmänskliga. En perfekt bokklubbsbok som öppnade för samtal om varför Iris dömer sig själv så hårt, vad bokens (flera) uppbrott egentligen beror på och vad jag-perspektivet gör med läsningen. Och om Love is Blind Sverige.
"När terapeuten pressade mig att formulera mig stal hon samtidigt något från mig. Hon tvingade mig att inordna de ordlösa sanningarna i ett förljuget narrativ – ett narrativ som nästan var sant, men inte helt. Sanningen är ordlös, och att försöka verbalisera den är bara ett uttryck för rädsla. Det var därför mamma snackade så mycket, skulle jag tro. Hon kunde inte sitta med den råa sanningen som jag kan."
"När terapeuten pressade mig att formulera mig stal hon samtidigt något från mig. Hon tvingade mig att inordna de ordlösa sanningarna i ett förljuget narrativ – ett narrativ som nästan var sant, men inte helt. Sanningen är ordlös, och att försöka verbalisera den är bara ett uttryck för rädsla. Det var därför mamma snackade så mycket, skulle jag tro. Hon kunde inte sitta med den råa sanningen som jag kan."
Read
June 25, 2025Baš mlako.
August 7, 2025
Älskade. Det var något speciellt med den, som om den handlade om något ovanligt. Språket var målande men träffsäkert, inte alls för utblommande. Nästan 5/5 stjärnor, det saknades bara en sista liten gnista.
September 4, 2024
Ett litet mästerverk jag önskar jag hade kunnat skriva själv. Allt vi äger har vi stulit från varandra.
January 19, 2024
Ouufffffff vad bra den här var! Om ekonomi, äpplen, lögn och sanning skriven med ett sjuhelsikes språk. Hade önskat mig att den var litelite längre!
Read
December 19, 2024En mycket bra bok.
Han ångrade ingenting. Solen sken så sällan i Aberdeen.
Han ångrade ingenting. Solen sken så sällan i Aberdeen.
August 26, 2024
Jag har alltid varit svag för Amanda Svenssons skrivande - hon lyckas varenda gång trollbinda mig med orden. På vad som känns som hundra olika sätt fångar hon läsaren och det är verkligen från sida ett. Jag älskar hur hon skriver. Med ovanliga beskrivningar som i hennes kontext känns helt naturliga och rimliga. Hennes författarskap har alltid varit så speciellt, karaktärerna så annorlunda och ibland exotiska.
I Själens telegraf följer vi Iris under två speciella år i hennes liv - det då hon är 13 och det då hon är 19. Svensson har lagt handlingen till Storbritannien - Somerset och Glasgow (varför kan man undra, men visst funkar det rätt igenom!!). Iris växer upp med en säregen, drömsk mamma i ett hus fullt av lögner och nerver utanpå. Vi får tidigt veta att Iris någon gång i historien kommer att elda upp det gamla huset och att detta ofrånkomligen påverkar hennes 19-åriga jag som bildar rockband med ett gäng killar.
Jag vill väldigt gärna ge boken en femma, jag vill älsk-älska den, meeen jag blir aldrig helt fäst vid varken Iris eller hennes mamma eller någon av de sorgliga själarna i Glasgow. Svensson får självklart 5/5 i utförande och nästa gång kanske jag älskar storyn.
I Själens telegraf följer vi Iris under två speciella år i hennes liv - det då hon är 13 och det då hon är 19. Svensson har lagt handlingen till Storbritannien - Somerset och Glasgow (varför kan man undra, men visst funkar det rätt igenom!!). Iris växer upp med en säregen, drömsk mamma i ett hus fullt av lögner och nerver utanpå. Vi får tidigt veta att Iris någon gång i historien kommer att elda upp det gamla huset och att detta ofrånkomligen påverkar hennes 19-åriga jag som bildar rockband med ett gäng killar.
Jag vill väldigt gärna ge boken en femma, jag vill älsk-älska den, meeen jag blir aldrig helt fäst vid varken Iris eller hennes mamma eller någon av de sorgliga själarna i Glasgow. Svensson får självklart 5/5 i utförande och nästa gång kanske jag älskar storyn.
April 11, 2024
Språket är egensinnigt och har en avundsvärd precision. I viss dialog låter formuleringarna ibland som om de översatts från engelska till svenska, men så pratar de flesta som bott i UK en tid, inklusive moi.
Ang. handlingen tänker jag att jag läst lite för många skildringar av det här slaget. Gun Love, Little Fires Everywhere, Eileen kanske, så nu får det bli uppehåll med det. Däremot det tidiga 90-talets lågkonjunktur ur ett brittiskt perspektiv tror jag bara förekommit förut i ett enda litterärt verk i min kollektion.
Ang. handlingen tänker jag att jag läst lite för många skildringar av det här slaget. Gun Love, Little Fires Everywhere, Eileen kanske, så nu får det bli uppehåll med det. Däremot det tidiga 90-talets lågkonjunktur ur ett brittiskt perspektiv tror jag bara förekommit förut i ett enda litterärt verk i min kollektion.
August 16, 2024
Ännu ett litet mästerverk av Amanda Svensson, denna gång utspelade sig handlingen i Sommerset och Glasgow. Intressanta karaktärer och en historia som växte med läsningen. Hade svårt att sluta läsa mot slutet. Extra plus för alla referenser till populärkultur under slutet av nittiotalet som jag kunde relatera till.
September 29, 2025
Oj vilken annorlunda berättelse och så intressant. Den går fram och tillbaka i tiden, men inte på ett oklart eller rörigt sätt utan tydligt och gör att det bit för bit klarnar för en hur allt hänger ihop. Det är så mycket saker som håller intresset uppe i berättelsen och jag kunde inte sluta lyssna.
January 26, 2024
Det är den första boken av Amanda Svensson jag läser och det var verkligen en läsupplevelse. Jag gillar verkligen hennes språk och de miljöer hon skildrar. Att ha varannat kapitel i olika tider är ofta en utmaning men det här är ett strålande exempel på när det funkar. Det finns ett lugn i berättelsen som samtidigt mixas upp med temperament.
June 8, 2024
En roman om att äga och att ägas, att ha pengar och förlora dem, om det vi ärver och ger vidare.
Amanda Svenssons språk är indie på samma sätt som Bruno K. Öijers dikter, det svingar sig iväg till det fantastiska på ett sätt som stör mig och samtidigt får mig på fall.
Amanda Svenssons språk är indie på samma sätt som Bruno K. Öijers dikter, det svingar sig iväg till det fantastiska på ett sätt som stör mig och samtidigt får mig på fall.
August 3, 2025
En bok som var riktigt svår att komma in i. Om äpplen, en svår uppväxt, om England och Skottland. Var tyvärr inte särskilt bra förrän sista tredjedelen. Men då var den ändå bra. Påminner lite om en bok av Celeste Ng.
September 29, 2023
En roman-roman, som de ska vara.
October 21, 2023
Tre med råge, men fråga mig om en vecka och jag har nog glömt den. (Jo, det kan ju handla mer om mig men sånt är stjärnsystemet här)
December 11, 2023
Nästan en femma!
January 9, 2024
Första jag läser av Amanda Svensson, ändå var mina förväntningar höga och ÄNDÅ blev jag inte besviken
June 7, 2024
Nästan 4
September 6, 2024
Vackert språk! Och fantastisk intrig! Gillade väldigt mycket! Inga banala quick fix i denna roman.
October 13, 2024
MIN NYA FAVORITBOK GAHH DEN ÄR SÅ BRA OCH VACKER OCH MELANKOLISK OCH MÄNSKLIG. Älskar den!
Displaying 1 - 30 of 108 reviews