När man sparkar på en hund

by Ida Linde

Jag vill tro att det kommer en vår efter de vintermånader jag ska berätta om. Min historia kommer oundvikligen att sluta med en gammal man övergiven i en snödriva, så det jag menar är att jag trots allt vill tro, att det finns en mening med att tala om det varav hjärtat är fullt."
Det finns en by som bara består av två hus. I det ena bor Eskil, som just gjort någonting han ångrar djupt. Det andra är Saras, hon som vill rädda sin son från byns historia, men det är svårt när man sitter i fängelse.
Eskils försök att rätta till sitt misstag sätter igång ett dramatiskt förlopp av försvinnanden och återvändanden, till en plats där både livet, döden och gruvbolagens rovdrift farit hårt fram med människorna. En av dem sörjer sin döde son, en annan sin förlorade kärlek, en tredje sin obegripliga mor. Hon som kallar sig Vintergeneralen sörjer ingenting. Det är hennes galenskap och hennes styrka.

303 pages, Hardcover

Published August 24, 2023

Reviews

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Som jag väntar mig, faller man snabbt in i Lindes språk, det är en speciell ton som både kommer sig av en fin känsla för språkets rytm, val av ord och berättarpositionen. Jaget, berättaren, är författaren och har både liksom makt över berättelsen och är "bara" mediet som förmedlar den, jag får känslan av att författaren vecklar ut berättelsen allteftersom och vet vad som egentligen försiggår lika lite som läsaren förrän det händer - samtidigt som jag litar på författaren fullständigt. Det låter kanske märkligt, en motsättning, men så upplevde jag det. Det är det här perspektivet som gör berättelsen så jäkla bra, det är distanserat på ett sätt men samtidigt omsorgsfullt och ömsint. Människorna i den är kärva och svåra och jävliga mot varandra, men det finns också ögonblick av omtanke, kärlek. Det finns scener där jag tänker att berättaren glider över det hela lite för enkelt, inte tar med läsaren hela vägen och att det beror på lättja mer än något annat. För att det skulle vara lite för smutsigt, lite för verkligt kanske? Jag tycker iaf att det är trist att berättaren bara kör en panoramasvepning förbi scenen, istället för att stanna i den.
Jag läste den på en dag, dess trehundra sidor till trots är texten ganska stor och har mycket luft, och även ganska lättläst i sitt berättande. Här finns massor med litterära referenser, vilket känns naturligt med tanke på att Ida Linde också är skrivlärare på Biskops Arnö och säkerligen superbeläst.
Men förutom att vara en berättelse om att åka ifrån och komma tillbaka till en ort i Västerbotten och snåriga föräldra-barn-relationer, så handlar det också om gruvorna, och ganska explicit politiskt upplysande om vad människorna som bor på dessa platser blir utsatta för genom gruvindustrins vårdslösa intrång. Detta är både kärnan i berättelsen och något som läggs fram i berättarens/författarens röst som fakta, med hänvisningar till vidare läsning. Det gör den också intressant, som ett skönlitterärt inlägg i debatterna om de nya exploateringarna av Norrland.

[Annie Croona · Rating 4 out of 5]

”Känner man till någons ömma punkt får man aldrig trycka där, det är ett av kärlekens löften.” <3

Jag älskade språket i den här boken. Jag kände igen mig i känslorna och jag gillade de komplexa, lite mörka karaktärerna. Kanske får Linde inte riktigt ihop storyn men i övrigt var det här en riktigt fin läsupplevelse. Älskar att hon smugit in lärdomar och reflektioner om gruvnäringen, klimatomställningen och så vidare. Gillar när jag får lära mig saker, bara sådär. Och som sagt: språket! Underbart.

[Elin · Rating 2 out of 5]

Detta var inte riktigt en bok för mig. Det är en i mängden av glesbygdsskildringar där familjerna är brustna, lever i galenskap, ensamhet och misär. Jag vet att det är en verklighet för många på landsbygden men jag längtar efter böcker som skildrar Västerbotten eller vilken annan landsbygd som helst som inte har de där nu tröttsamma stereotyperna.

Jag inspirerades inte riktigt heller av den queera representationen i den här. Kändes också stereotypt… Och till råga på att blir en hund sparkad på. Näe 🙁 som sagt. Inte min typ av bok!

Men smaken är väldigt olika! Vet att andra tycker mycket om den här. Så ge den en chans och läs själv! Det är i alla fall väldigt positivt med queer representation så det gör mig glad! 🌈

[Lina · Rating 3 out of 5]

3.5

[Johan · Rating 5 out of 5]

Liksom "Norrut åker man för att dö" (2014) och "Mördarens mamma" (2018) språkligt, formmässigt och innehållsligt fulländad.