Kärleken var alltid där, var jag än gick, tog jag med mig den - Olivia Sundberg
Olivia är 23 år, född och uppvuxen i Stockholm. I mitt rosa rum består av känslofyllda dikter om kärlek, vänskap och svek. I mitt rosa rum är uppföljaren till Olivias succédebut Tiden förändrar.
Jag kan se min sorg i hennes dikter. Jag köpte hennes två böcker samma höst som min pappa blev dödligt sjuk och dog bara tre månader inpå. Det är svårt att läsa dikter om lycka och hopp när man drunknar i bottenlös sorg, men denna bok har en fin blandning av sådant. För ändå trots förlusten av en förälder eller någon som visar vägen, så finns det också trygghet i sorgen och tid att hitta sig själv.
Meh, jag vet inte om det är jag som inte förstod eller om boken hade svårt att göra sig förstådd. Finns absolut guldklimpar, men det var lite svårt att hänga med hur dikterna hängde samman. Var starten och slutet var. Kompositionen störde mig något enormt.
Vissa delar var jättefina medan andra bara blev cheesy. Lyssnade på denna som ljudbok, lite svårt att hänga med när det blev en ny dikt så det förstörde nog också den lite för mig.
Jättefina dikter och blev lugn av hennes röst. Lyssnade därmed på den som ljudbok trots att jag gillade det var det svårt att hänga med när ämne/kapitel byttes, vilket jag tycker förstörde lite.
Den här boken hade många fina dikter, men jag skulle säga att ”Tiden förändrar” har mer dikter som jag verkligen kommer ihåg och tar med mig från boken. I mitt rosa rum är inte dålig och har dikter som är vackra men det är inte något som stannar kvar och påverkar mig som jag hade hoppats. Rekommenderar dock folk att läsa för den är snabbläst och jag älskar verkligen att Olivia la till små skisser på sidorna. Det väckte boken till liv, pluspoäng<3
Jag gillade denna samling av dikter, men vissa var betydligt bättre än andra. Några favoriter var:
"Om samma 99 ord skulle vara ett annat typ av konstverk Typ en tavla Skulle det vara en sån som hänger på världens mest anrika museum Skulle det vara en sån som är 7 gånger 7 meter Skulle det vara en sån som det alltid samlas folk kring
Hur ska jag beskriva dig Du är magnetisk Alla dras till dig
Det känns fånigt att bara ge dig dem orden Men det är som att jag blir nervös Som att jag har svårare att hitta orden När det är dig jag ska beskriva dem med
Den här kärleken som vi låter vara Är så unik Att den kallas
Fridlyst"
"Ja vissa saker är svåra att lära om Men det är faktiskt inte svårt att lära en gammal hund sitta Bara något de lurat oss till att tro"
"Det är svårt att inte tänka på solen när jag tänker på dig ni lyser ju på samma sätt"
Det här är andra gången i mitt liv jag läser en diktsamling. Det väldigt speciell typ av läsning som jag har svårt för att komma in i till en början. Jag kan inte säga att det här är bra eller dåligt skrivet, jag vet inte vad som är bra eller dåligt när det kommer till dikter. I och för sig är ju läsning alltid subjektivt så kanske inte spelar någon roll?
Hur som helst så gick den här diktsamlingen in i hjärtat på mig. Det kändes som att kastas tillbaka till när jag gick i gymnasiet och första tiden på universitetet. Att vara tonåring och ung vuxen är verkligen en sån speciell period. Skulle inte säga att jag och författaren har så mycket gemensamt, varken bakgrund eller uppväxt. Men ändå har vi båda upplevt den där tiden i livet och jag kan känna igen mig så tydligt. Vännerna, sveket, kärleken, smärtan, ångesten, oron, förvirringen. Ah! Blev varm i kroppen, det var fint på ett sorgligt sätt. Sorg utifrån saknad av att man aldrig kommer vara 17 år igen, sorg i hur jävla jobbigt det var att vara 17 år och att jag aldrig vill vara det igen.
Men vissa delar var lite meh, just utifrån att jag inte kunde relatera så mycket till det. Sen visste jag inte riktigt om dikterna skulle läsas som en sammanhängande berättelse eller mer som att varje dikt var en historia.
En blandning av åsikter om de olika dikterna. Vissa älskade jag och andra mindre. Ingen var dålig men kag har svårt med dem som har engelska ord eller slang med sig. Vissa av dem jag älskade fick mig till tårar till och med. Dem om hennes far och morfar var mycket vackra. Samt om att hitta sig själv och vägen ditt.
Jag har läst ”i mitt rosa rum” om och om igen sen juni 2023. Det är dikter jag konstant finner mig vilja gå tillbaka till och läsa igen. Sättet texterna är skrivna på, det vackra och råa, skjuter en rakt in i hjärtat<3
Lyssnade på denna diktsamling som ljudbok. Vissa dikter är 10/10 samtidigt som andra undrar jag vadfan hon snackar om. Kan vara för att jag inte varit i hennes skor, men blir svårt att relatera i sättet hon skriver på.
Pleie kje å lesa dikt så d va kjekt å mixa d opp litt. Mången fine dikt og mången som eg bare leste og gikk videre. Men her e dei som eg likte ekstra godt💕
Rättså mid, det var många väldigt fina delar men kände typ att det blev lite icky när hon blandade in engelska i sina dikter.
Förövrigt var den super fin men vet ej om jag skulle rekommendera den. denna poesibok valde jag att lyssna på till skillnad från de tidigare jag läst, detta föredrar jag då det är lättare att uppfatta dikterna som menat av författaren