Hon anländer till skrivarskolan, någonstans på den skånska landsbygden, med en ambition att lära sig hur kärleken smakar.
Det ser ut att lyckas när hon möter en annan elev på skolan som envetet kallar henne för Lilja Brik. Tillsammans, menar han, ska de resa kors och tvärs över kontinenter, genom tid och rum, som Majakovskij och Brik. Deras kärlek ska vara större än allt. I själva verket blir deras relation trevande, konstig och destruktiv. Men in på arenan kliver då den smaragdögda Anne Bonny, vildhjärta, tjyvfitta, piratdrottning och skolans mest säregna figur.
Allt det där jag sa till dig var sant är en berättelse om berättelser, om hur de söndrar och helar. Om en ung kvinna och hennes kamp för en egen identitet, om hur lätt det är att tappa sig själv och låta andra göra en ont.
Amanda Svensson har skrivit den uppmärksammade Hey Dolly (2008) och Augustprisnominerade Välkommen till den här världen: (2011). Med Allt det där jag sa till dig var sant avslutar hon nu sin trilogi om tre unga kvinnor och deras trotsiga förhållningssätt till omvärlden och den egna identiteten.
Amanda Svensson är bosatt i Malmö. Hon är verksam som kulturjournalist och debuterade med den uppmärksammade Hey Dolly (2008).
Amanda Svensson nominerades till Augustpriset 2011 för Välkommen till den här världen: med motiveringen: ”En oliksidig triangel är inte perfekt, konstaterar författaren till den här romanen, om kärlek, vänskap och en ödesdiger svartsjuka. I 'Välkommen till den här världen:' svingar sig Amanda Svensson suveränt mellan olika språknivåer och skildrar färgsprakande, lekfullt och hektiskt tre unga människor på jakt efter mening i Köpenhamns elektrifierade natt. En nattklubbstragedi, en hela-havet-stormarlek på liv och död. Det är intensivt, det är innovativt och det är alldeles alldeles underbart.”
Many people seem to have a high opinion of this novel, I suppose because it's easy to read and presents a currently popular message. It's kind of Margaret Atwood transposed to the Swedish YA genre and with all the intelligence, wit, humour and ambiguity removed; if you believe unquestioningly in the tenets of third-wave feminism and find Ms Atwood too annoyingly highbrow and obscure, I guess you should check it out.
I'm sorry to be so mean-spirited as not to appreciate the book on its own terms, but I dislike authors who serve you up these prefabricated solutions to problems which in reality are so difficult that no one knows what to do about them. Anyway, if your psycho boyfriend is alternating rape and physical abuse with monologues where he tries to insert you into a narrative in which you're Sylvia Plath or Vivienne Eliot, remember to strike up a life-affirming quasi-lesbian friendship with a free-spirited woman who loves Pirates of the Caribbean and before you know what's happened
The main character is a young woman falling in love with another student at the same school. He calls himself Majakovsky and her Lilya Brik. The relationship is based mostly upon, and soon they almost believe they are, these characters. It's the beginning of a destructive relationship that only turns more desperate, and the young woman runs the risk of losing herself.
Amanda Svensson's third novel is a sharp description of power abuse in an isolated envivonment, as well as a subtle view of influence of thoughts upon daily life. Sometimes it's difficult to interpret what's real and what's fantasy. The real name of the young protagonist is never revealed, and she lives in two worlds. She is the helpless Lilya Brik and the adventurous pirate Mary Read. In one world she is a powerless victim of a psychopath, and in the other, as a counter reaction, she is an active pirat together with her friend Anne Bonny and writing her own story, deciding her own destiny. It's interesting how the environment and different people affect us, making us grow or shrink. The novel is about creating your own world, where you exist. The one you want to belong to.
Svensson is experimenting with a colorful version of identity and the identification process amongst young people that feel they don't fit in. The suffocating daily life and the feeling of being invisible. The abuse of such people. The will to be free. And she does it brilliantly. The reality has never been more subjective and multi-faced. What does the physical reality really tell us about ourselves? When do we not pretend? What is reality? Svensson emphasizes the importance of stories. how they can make us very small, but also very big and strong, conquering everything, like a pirate.
Mir fällt es gerade schwer dieses Buch zu bewerten. Die Geschichte ist in meinen Augen keine leichte Kost. Und anfangs hatte ich wirklich Schwierigkeiten in die Geschichte reinzukommen, doch plötzlich war ich drin und musste es unbedingt zu Ende lesen. Um was geht es eigentlich in der Geschichte? Auch dies ist schwierig in wenigen Worten zu fassen. Die Protagonistin die verschiedene Namen hat (Lilja, Silvia, Viv und Mary) besucht eine Akademie und ist eher eine stille und ruhige Person, die dennoch Anschluss sucht und sich wünscht geliebt zu werden. Dadurch kommt es beim Leser eine Distanz die bei dieser Thematik auch notwendig ist. Und nein es geht hier sicherlich nicht um eine Romanze. Dann trifft sie ihn und aus den anfänglichen Küssen wird dann noch mehr und die Protagonistin erkennt erst zu spät mit wem sie sich da eingelassen hat, sodass sie ohne Hilfe nicht mehr aus dem Verhältnis von ihm ausbrechen kann. Erst als sie Ilse (ein toller Charakter) kennenlernt, hat sie wieder Hoffnung gefunden. Hier geht um die Unterdrückung der eigenen Persönlichkeit, um psychische Abhängigkeit und um Macht. Ich habe nicht verstanden warum sie einfach nicht gegangen ist, denn er ist mehr Schein als Sein und aufgrund seines wirklich merkwürdigen und unnormalen Verhalten hätte ich längst einen Bogen drum gemacht. Aber genau das ist was auch Thematik ist in diesem Buch, wie man sich von einem Menschen psychisch so abhängig machen kann. Wie schon oben erwähnt, es ist keine leichte Lektüre und das Schicksal der Protagonistin ist mehr als nur schrecklich. Ein Buch was ich definitiv empfehlen kann.
alltså jag fattade typ inte? hatar att inte fatta. sen tyckte jag inte supermycket om språket även om det typ verkar som att det vill vara himla speciellt. kanske därför? så VIDRIG bok (eller historia) på många sätt, men gillar ändå slutet. gillade slutet mest början var bara jobbig typ. dock klart det är bra med sådana böcker och tycker ändå det lyckades kännas relativt verkligt trots att det är rätt skruvat ibland. blev typ gång på gång imponerad av att någon faktiskt hittat PÅ detta??? okej skriver mer i rec på bloggen hejdå.
Jag älskar sättet Amanda Svensson skriver på! Jag älskar alla berättelserna och leken med vad som är sanning och vad som är hittepå. Historien är hemsk, rå, känns osannolik stundvis med ibland också alldeles för äkta bara med en väv av berättelser runtomkring. Det är annorlunda, supermörkt, ångestladdat, komiskt och barnsligt på samma gång.
Det tog mig en stund att komma in i Svenssons drömska berättarstil men sen tycker jag den gör sig mycket bra i denna berättelse. De två personerna som upptar utrymmet i huvudpersonens liv tar båda med henne in i fantasiberättelser. Som att de använder fantasi för att hantera livet, ett hittepå-liv för att det verkliga är för tungt, eller kanske ibland för banalt.
Huvudpersonen lever sitt liv efter andras regler och hamnar i två relationer där hon på sätt och vis inte riktigt får utrymme att vara sig själv med någon av dem. Det är dock stor skillnad på dessa två relationer, en som blir mer och mer destruktiv och en som blir en slags räddning.
Jag upplever denna berättelse som en (mitt i det drömska) mycket verklighetstrogen skildring av gaslighting och långsamt stegrande våld i nära relation. Om att snärjas in i ”kärlek” och uppmärksamhet, fastna i den bubblan och ha svårt att komma loss. Kan det, särskilt som ung, finnas en så stark dragningskraft i att få uppmärksamhet, trots att den är mer negativt än positivt laddad, så att det är att föredra framför att inte uppmärksammas alls?
Trots tungt tema flyter läsandet på bra, jag uppskattar språket och berättandet mycket.
En lättläst roman om att hitta sin identitet.. eller att inse att man fastnat i något man inte vill vara i. Den handlar om vänskap, kulturen och livet på en folkhögskola.
Kul språk i en annars hemsk historia. Man fattar vad som är riktigt och vad som är lek men leken fyller sin funktion. Bra om vänskap och fruktansvärdheter.
>>Er spielt, er wäre Wladimir Majakowski und ich Lilja Brik. So beginnt das Spiel. Wenn etwas kaputtgeht, bin ich schuld. Wenn jemand stirbt – dito.<< „Ich habe dir immer über alles die Wahrheit gesagt“ von Amanda Svensson ist ein sehr spezielles Werk würde ich mal sagen. Allein durch die Tatsache, dass wir die richtigen Namen von Ihr und von Ihm nicht erfahren hielt sich durchweg für mich als Leser eine gewisse Distanz zur Geschichte. Einher ging damit eben auch eine gewisse Kälte, die gerade diese Spielchen die Er nur zu gern mit Ihr spielt für mich persönlich noch bedrückender machten. Begleitet wird diese Geschichte von einem lyrischen Aspekt, den Er ausnutzt um Sie mehr und mehr zu besitzen. Anfangs viel es mir schon etwas schwer in die ganze Geschichte reinzukommen, denn manches muss man als Leser erst durchschauen, ehe man es zuordnen bzw. verstehen kann, zumindest ging es mir so. Letztlich übte dieses Buch einen gewissen Sog aus, so kompliziert es auch teilweise für mich als Leser war und alles in allem war es mal etwas anderes und ein Buch, was mich doch mit vielen Gedanken zurück ließ.
Cover: Ein schönes Cover. Verwirrend, aber authentisch. . Schreibstil/Meinung: Amanda nimmt einen sofort in eine andere Welt mit. Mitreißend, gefährlich, psychisch crazy in jeglicher Hinsicht... Es veranlasst dem Leser wirklich darüber nachzudenken - wow! Ich wusste zuerst gar nicht was ich schreiben sollte. . Wahnsinnig krass ist Amanda's Buch. Eine wirklich schwierige Thematik bringt sie dann auch noch so realistisch aufs Papier. Dennoch wirkt es so distanziert und verwirrend wegen der nicht 'richtig' genannten Protas. Also Vorsicht, dieses Buch ist komplex und keine leichte Kost, denn mit der Hauptprota wird nicht gut verfahren. Ich habe mit ihr mitgelitten, mir gedacht sie würde ihn verlassen, aber nein nein.. - das war einfach so arg krank. . Fazit: Ein krasses Buch über Psycho-Spiele & die Unterdrückung der eigentlichen Persönlichkeit! Lesenwert! . 🌟 4/5 Sternen
Eg visste ikkje heilt kva eg gav meg ut på da eg starta på denne boka. Og eg vart mildt sagt overraska! Eg elskar korleis personane i forteljinga speler ulike karakterar i sine ulike relasjonar. Samtidig er "plottet" spennande, vanskeleg og tankevekkjande. Den unge hovudpersonen er for meg gjenkjennbar, og nokre av problema ho møter i sin vanskelege kjærleiksrelasjon er relaterbare.
Väldigt vackert och lekfullt språk som är väldigt svår att lägga ifrån sig. Både drömmande och läskigt obehaglig och väl värd varenda minut den tog att läsa.
Å gå blindt inn i bøker er noe av det jeg liker best. Litt kontekst er greit for å ikke føle seg stokk dum, men aller helst liker jeg å ikke vite noe særlig om det jeg skal lese. Allt det där jag sa till dig var sant har stått på leselista i en årrekke, før jeg endelig leste den nå. Jeg fikk ganske raskt assosiasjoner til Bunny av Mona Awad, uten at Amanda Svensson drar inn noen magisk realisme, men beggene bøkene har en forteller som man ikke helt vet om man kan stole på (hvorvidt hovedpersonen i Allt det där ... er til å stole på eller ikke blir tydeligere utover i historien, synes jeg). Ikke nødvendigvis vår hovedperson, men flere av karakterene blir man usikker på om faktisk snakker sant (som tittelen jo spiller litt på). Det er en merkelig bok, ganske vond tematisk, men også flott skrevet og på sett og vis rørende. Kommer nok til å tenke på denne en god stund fremover.
Det känns lite som att alla som skriver triggervarning litteratur i en mer poetisk anda har gått samma litterturkurser. Vem är den här Majakovskij som det refereras till åt vänster och ... vänster. Högern skriver traditionellt inte om misshandlade kvinnor. Det privata är privat. Jag får kolla upp gubben. Det är det som stör mitt läsande. Referenser som jag är beKant med men inte känner tillräckligt för att kunna hänga med i post-teoretiska abstrakta illustrationer. Jag har alltid känt mig relativt beläst men känner mig mest dum. Om man väljer att bortse från det är det en historia som vävar mycket, med som det utlovas "berättelser i berättelser" och det är en fruktansvärt skickligt berättande. Psykopatiskt, triggande, ångestladdande samt stort och litet på samma gång. Ett berättande av organiserat kaos. Fruktansvärt naket och ärligt mellan rader av lögner. Absolut att jag tycker att den är läsvärd.
Det här är en hård roman. Jag kom till den nästan direkt ut ur en poets första roman och var fortfarande välvilligt inställd till den sorts verk som inte är formad direkt efter vanliga grepp, flöt drömskt in i Svensson's professionella språkgång och föll lika pladask för hennes tonfall som protagonisten för de andra tu som boken nu handlar om.
Jag vill sätta ALLT DET DÄR JAG SA TILL DIG VAR SANT i händerna på alla. Från tretton till sjuttiofem, till vem som helst som ger sig in i en relation med någon, som en varningens finger men samtidigt också ett frö till insikt eller en värja till försvar. Att våga inte bara se upp, men kanske också att börja våga se på var en befinner sig, att kanske våga se att det inte är så bra. Relationer är svåra; den här romanen handlar om en av de svåraste sorterna, och Svensson skall ha all respect och cred för att hon hanterat det otroligt skickligt.
Språket är som vanligt fantastiskt, men jag undrar om Amanda Svensson någonsin skrivit något svartare tidigare. En kärleksrelation utvecklas till ett destruktivt förhållande, samtidigt som den kvinnliga huvudpersonen finner tröst på annat håll, som också visar sig bära ett mörker. Samtidigt gör berättandet och det otydliga förhållningssättet mellan fantasi och verklighet att man ändå ler en hel del. Bäst 2014?
Amanda talar till mig med ett språk jag förstår, älskar och alltid velat skriva på. Hon är en av mina absoluta favoriter och denna bok gör mig inte besviken. Jag skrattar högt och gråter tyst, hon plockar fram ett stort känsloregister ur mig. Jag längtar längtar tills jag får läsa något av henne igen!
Es ist ein sehr anspruchsvolles Buch. Die Idee ist gut aber der Schreibstil und die ganzen Namen haben mir es echt acgwe gemacht der Geschichte zu folgen. Ich kann auch gar nicht sagen was genau passiert ist, einfch weil ich verwirrt bin. Ich bin mir aber sicher wenn ich es mehrmals lese wird mir die Geschichte immer klarer.
Jag har aldrig läst något liknande. Berättelsen vill säga. Att läsa om en ung person i ett väldig destruktivt förhållande känns nytt, men väldigt viktigt. Språket är i vanlig ordning bra, klassiskt Amanda Svensson-språk.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det jag föll mest för i denna bok var igenkänningsfaktorn då jag själv studerar på folkhögskola. Det går verkligen att relatera till instängdheten, att leva i en bubbla! Upplägget och språket var otroligt bra och systerskapstemat kändes väldigt genuint.
Klar utveckling från första och andra romanen med tydligare fokus, känsla, idé. Väl uppbyggd, fint fokus på känslan av att vara ung och osäker i världen.