Dagmar lackar naglarna röda i nya köket medan det rivs nere i centrum. För infödda Södertäljebor är rivningarna en sorg, men inte för Dagmar, hon är ny här, har inte knutit an till det gamla. För henne finns det bara gott i det nya, en vibrerande spänning och fräschör. Hon andas byggdamm med tillförsikt och det är skjuts i steget när hon går ner på stan, det gamla ligger bakom. Barnen är större och Holger är hemma, inte alltid, men oftare. Det var hon som räddade honom.
Att bryta upp från livet som sjömanshustru på västkusten och bli stadsbo var lättare än Dagmar någonsin hade kunnat tro. Hon och familjen bor nu i lägenhet två våningar upp, men aldrig har hon stått stadigare på marken. Rinnande vatten i kranen, en make som kommer hem varje helg och befrielsen i att inte alla hon möter vet hela hennes historia. Men ju mer hon önskar frysa tiden desto snabbare verkar den rusa. Hon skurar handfat medan samhället och världen förändras, hon rullar köttbullar medan barnen påbörjar sin resa ut ur barndomen. Och oron, hennes ständiga följeslagare när allt är som ljusast visar det sig att den hela tiden var befogad.
In mot stenig strand är den tredje och avslutande delen i trilogin om Dagmar från Slite och Holger från Skärhamn och deras resa genom Folkhemssverige. De två tidigare delarna, De kom från öar och Och havet gav igen, har älskats av såväl kritiker som läsare.
Malin Haawind är utöver sitt författande verksam som redaktör, översättare och skrivarkurslärare.
Malin Haawind romandebuterade 2021 med boken De kom från öar som tar sin början strax efter krigsslutet 1945. De kom från öar handlar om vuxenblivande och familj, om systerskap, arbete och längtan. Det är första delen i en romantrilogi som formar berättelsen om en familj i folkhemmet, från små kustsamhällen till nybyggda höghus i industristaden. Andra delen i serien, Och havet gav igen kommer i september 2022, och tredje delen, In mot stenig strand, hösten 2023. Malin Haawind har tidigare skrivit fyra fackböcker om gräl, föräldraskap, mat och smuts. Hon är även verksam som redaktör och skrivarkursledare.
Kanske är det för att jag genom bl.a. författarens podd fått en bild av henne själv som rivig och intelligent som jag läser in såna drag även i de puttriga romanerna. Vanligen tråkas jag ut av det tillrättalagda utan större drama, och även denna trilogi blir ibland långsam. Men jag känner hela tiden med huvudpersonen Dagmar. Förvånande nog tyckte jag att Jag vet att de är äkta, men de har också skrivits äkta.
Särskilt gillade jag Dagmars tankar om hur hon skulle vilja närma sig sin familj i ord och beröring, men hur något nästan alltid håller henne tillbaka. Det fanns något läkande i påminnelsen om att många i de generationerna såklart hade ett känsloliv, men sällan var förmögna att uttrycka det.
Uppskattar havstemat, och tydligheten i att ha en bok per bostadsort. Som ölänning har jag lite förståelse för livet på Gotland, och Tjörn har jag tillbringat en del tid på, så bara Södertälje var anonymt. Och fint att få se tidsperioden från sent 1940-tal och 20 år framåt. Kan dock inte bestämma mig för om jag tycker att sista delen avviker för skarpt.
Jag tror jag skulle ha läst denna boken i stället, vissa ordvändningar kommer tillbaka ofta och jag är känslig för det när jag lyssnar. Hur som, jag tycker mycket om hur författaren skildrar svåra saker som drabbar människor och som kan förändra en familj på djupet. Det är så jäkla svårt att vara människa och att det är så tungt med förluster. Sen gillade jag att läsa om Södertälje, där jag bott och där jag själv fött ett barn 10 år efter en av personerna i boken föder barn. Skriver lite kryptiskt för jag vill inte spoila något. Men var 17 ligger Karlhov? Nu är det 36 år sen jag bodde i stan så har glömt av en del. Får googla!
Jättefin bok och intressant att läsa om Södertälje där jag själv bor nu. Försöka jämföra, hitta platser där Dagmar går och bor. Språket bara flyter på, dock är den full med beskrivningar och är rik. Tyckte om hur författaren skrev om sorgeprocessen, hur den påverkar oss.
En bokserie som jag tyckte mycket om! Läsningen flöt på och jag gillade att följa Dagmars liv och tankar från ung till medelålders. En riktigt härlig serie att dyka in i för den som uppskattar historiska romaner.
En bok om förlust. Det är stundtals ett oerhört vackert poetiskt språk och ibland måste jag lägga ifrån mig boken, för att sedan svälja, och läsa om stycket.
Relationerna är snyggt skildrade och trofastheten i dessa är mycket fint att läsa.
Värdigt avslut på trilogin! Jag grät så att jag halkade flera gånger. Haawind är proffs på att få en att känna med karaktärerna. Jag är så väldigt glad över att ha läst alla tre böckerna.