Det var Haldis fel att hennes lillebror försvann i urskogen. Familjen splittrades, men trots att det är över trettio år sedan kan hennes dominerande far inte lägga det förgångna bakom sig. Haldis har i alla år strävat efter botgöring, och när fadern äntligen flyttar till ett äldreboende hoppas hon på att få en nystart i livet. Hon drömmer om att få flytta in i barndomshemmet som nu står tomt, fastän skogen utanför skrämmer henne.
Hon uppehåller sig i huset mot sin fars vilja, och snart gör hon upptäckter som skakar henne in i märgen. Det verkar inte som om hon fått veta hela sanningen om sin mamma, och när hon börjar gräva kryper minnena närmare än någonsin. Kanske är det inte bara Haldis som borde vara rädd för skogen?
Rotfast är andra boken i en serie fristående spänningsromaner om arv och familjehemligheter. En suggestiv berättelse förlagd till det svenska inlandet, där höstmörkret är på väg att ta över och de uråldriga träden kastar en olycksbådande skugga över Haldis och hennes barndomshem.
Likt Malin Sanglerts succédebut Det andra arvet, som nominerades till Crimetime Award Årets deckardebut och sålt i över 25 000 exemplar, handlar Rotfast om de spår vi lämnar efter oss.
MALIN SANGLERT är uppvuxen i Bohuslän, och bor nu på ett småbruk i Norge. Hon är utbildad arkeolog, har arbetat med samlingar på museum och dessutom renoverat flera gamla hus.
En väldigt märkligt bok,obehaglig spännande men ändå händer det inget känns det som. Trots det vill man inte sluta utan man måste läsa vidare för att försöka förstå hur saker hänger ihop.
Detta är den andra delen i Arvserien. Första boken heter Det andra arvet.
Böckerna är fristående så man kan läsa i vilken ordning man vill. Det är inga återkommande karaktärer eller någon handling som hänger med i andra böcker. Det är ungefär som Anders de la Mottes årskvartetten där det är mera ett tema som håller ihop böckerna. I denna serie är det arv och familjehemligheter som är den centrala kärnan, annars så skiljer sig böckerna ifrån varandra.
I denna andra bok så byter Malin Sanglert lite stilen på genren, eller rättare sagt så lägger hon till vissa element. Den första var en mer eller mindre ren spänningsroman. Det är saker i denna bok som hintar eller härleder till en annan genre, vill inte säga vilket för det är lite av en del av läsupplevelsen. Det är i alla fall en genre som jag gillar.
Att inte skriva om återkommande karaktärer kan vara sin fördel, som i detta fall att man enklare kan byta undergenre och kanske till och med stil. Detta blir svårare när har återkommande karaktärer, för då förväntar man sig en liknande stil i uppföljarna.
Precis som i första boken så är det ett närgående och ingående karaktärsporträtt på personen som står i handlingens centrum. Vi får uppleva hennes känslor och ser det mesta ur hennes synvinkel. Det är spännande att följa med henne när hon börjar rota i de gamla minnena från hennes barndom och även hennes fars hus hemligheter. Det är lite av en psykologisk thriller alternativt relationsdrama med fokus på spänning.
Språket är målande och lätt att ta till sig, det är en intrig som trollbinder en och man är aldrig helt säker på hur det verkligen ligger till. Tycker även att författaren fångar närheten till naturen på ett bra sätt. När det kommer till relationsdelen mellan de centrala karaktärerna så är det något som griper tag i en. Det är långt ifrån en smärtfri relation och orsakerna till detta är något som både står klart för läsaren men kanske ändå inte.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spänningsroman som bjuder på mystik och mörka hemligheter, samt svåra relationer med djupa sår.
Grundstoryn är rätt kul men det känns lite väl oavslutat. Visst, författaren vill lämna åt läsaren att själv fundera på vad som hänt och det funkar många gånger, men här blir det lite för många lösa trådar. Haldis som karaktär är, för mig, inte så intressant. Hon har ingenting som gör att jag fäster mig vid henne. Visst, hon är snäll, hon har det svårt, hon är inte genomsnäll... men det finns ingenting som känns verkligt fascinerande med henne. Då känns hennes far som en mer intressant karaktär men honom får jag inte veta så mycket om annat än ur Haldis synvinkel. Jag har ingenting emot tomtar och troll-storys, jag kan verkligen falla för sådana, men den här trollbinder mig inte. Jag skulle vilja tycka mer om den än jag gör.
Spännande bok som utspelar sig på gränsen mellan saga, skräck och obehagligt mänskligt. Historien berör den ständigt svåra frågan om var gränsen mellan fantasi och verklighet går.
Lagom spännande för att man ska vilja läsa vidare, trots att det inte händer så mycket. Slutet kändes lite genomhastat, hade nog önskat en djupare story i slutändan.