På randen till den fjärde tidsåldern hotar en exploaterande makt Midgårds skogar och stränder. Mordor och Isengård breder ut sitt herravälde över jorden, skövlar skogar och manipulerar det naturliga livet till oigenkännlighet. Efter de första åldrarnas stora drama finns endast ruiner och bleknande minnesmärken kvar. Men under allting genomsyras världen fortfarande av en särskild närvaro, magi och livsenergi.
I reaktion mot det industriella och avförtrollade modernitetens Europa ville J.R.R. Tolkien med sina böcker om Ringens brödraskap påminna sina läsare om något som gått dem förlorat: en förtrollad värld och en förundran över tingens, naturens och livets gåtfullhet.
I Jordens sång lyfter författaren och kritikern John Sjögren fram de filosofiska motiven av liv och död, tid och minne, människa och maskin som ger berättelserna om Midgård deras särskilda djup och lockelse.
En vacker och välgjord liten bok. Försökte verkligen låta bli att stryka under och anteckna i den, men gav till slut upp.
Man bör nog vara förtjust i Sagan om Ringen för att läsa denna. John Sjögren försöker lyfta de mer djupare, vackrare och mer andliga delarna av Tolkiens verk. Att se på sakerna med andra ögon, och förstå från ett annat håll.
Själv fastnade jag mest i kapitlet om språkets kraft, att det i vissa moment till och med skulle kunna kallas magiskt. Att språket formar och förvandlar, efter att vissa meningar sagt, så är världen förändrad för dig.
Och kapitlet "Inget är allena" fick mig att fundera, om teknologisering och digitaliseringen av våra samhällen, klyvnaden mellan kropp och själ.
Läsning att förlora sig i om Tolkien förfört dig tidigare.
"Samtidigt är det vars och ens kallelse att, likt Sam, försöka finna sig till rätta i världen, bli en hel och sammanhållen människa i en mångfaldig, splittrad och ofullkomlig värld."
Det ska bli spännande att återbesöka Midgård med ytterligare ett nytt perspektiv i åtanke.
Ett måste för varje Tolkien-fan. Ögonöppnande, reflekterande och mycket vackert skriven. Ger ytterligare djup åt Midgårds fantastiska värld och förser läsaren med perspektiv som mycket väl kan ha influerat Professorn i sitt författande. Hatten av för dig, John Sjögren!