Hur länge kan man tåla ett förtryck, bara för att det pågår bortom det egna landet gränser?
När en spådom varnar för en ny fiende, samlar prins Eduron krafter till det godas försvar. Han stöter på motstånd hos de misstänksamma upp- rorsledarna i norr och de kärva ryttarna i öst, men även bland de egna jarlarna. När hans far förskjuter honom, riskerar han att förlora allt.
Laurentius Krönika utspelar sig i en medeltids-inspirerad fantasyvärld, med gudar ur den nordiska mytologin. Berättelsen baseras på Sveriges äldsta lajvkampanj där omsjungna värdshus som den Gyllene Hjorten och Tre Kannor känns igen.
En gedigen berättelse som tar läsaren med storm. Språket är tydligt, sakligt och magiskt. Det är inte för inte som tankarna leder till L. E. Modesit’s ”Magic Of Recluce” där författaren pekar ut med tydlig skärpa hur saker sker i rätt ordning. Författaren driver berättelsen framåt som en pil viner genom ett slagfält på väg mot sin antagonist - snabbt, rakt och ruskigt bra! Det här är episk fantastik på hög nivå och jag ser verkligen fram emot att öppna magin i nästa bok!
Med så många karaktärer att hålla reda på kan det bli rörigt på värdshusen men författaren lyckas väl med att hålla isär dem, utveckla dem och låta de blomstra. I en snabb takt introduceras nya karaktärer som vill finnas tillhands inför kommande stordåd i efterföljande delar. Det är verkligen en fantastisk värld och miljö som författaren mästerligt lyckats med att illustrera och ge liv till.
Författaren låter pennan glöda mästerligt genom berättelsen och får med många olika varelser, sagor, sägner, magier och annorlunda ting som annars ses frånskilda varandra. Ett mäktigt arbete som givit löning i en stark och drivande bok där läsaren har svårt att släppa den ifrån sig.
Detta är författarens debutbok och den första delen i en trilogi som går under namnet Laurentius krönika. Det är en fantasyserie som riktar sig till vuxna.
När man pratar om fantasy och världen som berättelsen utspelar sig i så kan det skilja sig en hel del. Här har vi den mera klassiska fantasyvärlden och med det så talar man då om en medeltida värld med riddare och allt som tillhör den tiden.
När det kommer till djur och även mytologiska, som till exempel drakar, så befinner sig denna värld trogen vår egen. Av vad man ser här så finns inte de mytologiska varelserna i denna värld. När det kommer till folkslag så kan jag säga att det inte bara är människor som befolkar denna värld, man kommer att känna igen de övriga klassiska folkslagen.
Nivån på magin ligger rätt så låg, det springer inte runt en massa magiker och trollkarlar som skjuter eldklot. Magin finns där absolut men den håller sig mera passivt och pyr i bakgrunden.
Själva världens uppbyggnad och även delar av handlingen är, om jag inte missförstått det, baserad på en lajvspel som tydligen skall vara Sveriges äldsta då författaren är involverad i detta lajv. Vad denna är baserad på i sin tur, om det är helt grunden eller om det utgår från något tidigare existerande vet jag inte.
Världen är även starkt influerad av den nordiska mytologin så i stället för en vanlig medeltida värld så är mera en mix av vikingatiden och riddare som vi möter här, som om den anglosaxiska biten hade tagit till sig den fornnordiska tron.
När det kommer till handlingen så fann jag den intressant, den är samtidigt mustig som den är lättsam att ta till sig då den inte krånglar till det allt för mycket när det kommer till det politiska spelet i denna värld. Ibland så slår episka berättelser som denna knut på sig själv om den går in allt för mycket i dessa bitar av världen, det kräver en hel del av författare att lyfta fram en helt ny värld politiska intriger på ett trovärdigt sätt. Här håller sig författaren på en nivå som gör att det inte blir tungt eller tråkigt att läsa, han håller sig för det mesta borta från det politiska spelet och fokuserar på karaktärerna i stället.
När det kommer till språket så är den likt handlingen också mustig på ett sätt samtidig som det är bra flyt i det som gör att det blir målande när man läser. Denna stil på språket har lite drag av gammaldags vilket passar perfekt till en berättelse som denna, jag misstänker att detta är något som har växt fram hos författaren när den har levt sig in i lajv-spelet som boken är baserad på.
Slutsumman blir en välkomponerad handling som känns riktigt bra uppbyggd när det kommer till världen och de centrala karaktärerna som vi möter här. Denna första bok i serien är en slags uppbyggnad och presentation om vad som komma skall i de andra delarna. Den klarar precis med det som man kan förvänta sig, att den skall måla upp världen för en, hur situationen är, fånga ens intresse och ge en mersmak som gör att man vill fortsätta läsa de kommande delarna, vilket den verkligen gjorde för mig för jag ser fram emot att läsa nästa del.
Rekommenderar denna till alla som vill ha en genomarbetat och välskriven fantasyberättelse som målar upp en klassisk fantasyvärld samtidigt som den inte känns som en kopia av tidigare verk.
Otroligt välskriven episk fantasy. Första delen av tre och så här långt ger den intryck av att vara en klassisk historia med kampen mellan gott och ont i centrum. Boken har alla ingredienser: Episka resor mellan olika folk och kulturer, en hövisk, ädel hjälte, den gemytliga, visa mentorn och tveksamhet hos etablissemanget. Det är bra skrivet och historien har historien sin egen ton trots alla klassiska beståndsdelar.
Boken var lättläst och språket blev aldrig för högtravande vilket jag tycker ofta händer när fantasy av denna modellen skrivs med ett så kallat ålderdomligt språk. Det är snyggt gjort och en njutning att läsa.
Jag tyckte mycket om världsbygget med kopplingar till fornnordisk religion. Det gav ett gediget intryck.
En av huvudpersonerna, prins Eduron, balanserade emellanåt farligt nära min gräns för hur hövisk, ädel och rättrådig en karaktär kan vara innan jag tröttnar. Dessutom är han mycket duktig på i stort sett allt han tar sig för. Efter att ha varit tveksam till honom första halvan av boken vann han över mig tillslut. Karaktären passar i historien som ju har den här höviskt, klassiska tonen på bästa Sagan om ringen maner. Dock är jag mycket nyfiken på om nästan perfekta Eduron råkar ut för några riktiga svårigheter i de följande böckerna. Jag hoppas faktiskt det.
Jag rekommenderar verkligen den här trevliga boken!
Det här är en riktigt klassisk fantasy: en profetia om ett mörkt hot, bortglömda dvärgriken, länder som måste samla sig för att möta det onda. För ovanlighetens skull är det inte den minsta och mest oansenliga som blir utvald att klara av hotet mot det onda - det är en prins från ett av de viktigaste rikena och han utser sig själv, mot pappa kungens vilja, att samla de goda krafterna. En bladvändare som bygger på Sveriges äldsta rollspel, men det går bra att följa handlingen även om man aldrig deltagit i det. Jag hade velat ha mer av den lärde Laurentius och prästen Ar, så jag hoppas det blir så i del två. Den viktigaste kritiken mot boken är att prins Eduron är alltför perfekt, han har inga fel alls och det är så att jag hoppas att han gör något riktigt svinigt i del två.