Den som vill tukta och beskära sitt äppelträd måste börja redan i språket: Säg inte tukta och beskära, säg att du ska öppna trädet, ge det ljus och rymd så att själva solnedgången kan kittla de innersta grenarna och få det att skratta i kvällen.
I volymen Poems har författaren och poeten Göran Greider samlat femton utvalda dikter som alla inspirerats av naturen. I det nyskrivna förordet beskriver han känslan av djup samhörighet med "en liten plätt på detta jordklot" och hur svårt livet blev när den plötsligt togs ifrån honom. De personliga dikterna, vissa publicerade här för första gången, har kommit till under många år. En samling om ljusa vårnätter, om varför varje trädgård är en minneslund och om hur du egentligen ska beskära ett äppelträd.
Precis som med haikus som fokuserar på naturens under, så är det svårt att inte gilla dikterna i denna bok. Dikter om naturens underbara färger, som är så viktigt för den psykiska hälsan, är automatiskt något de flesta kan uppskatta utan någon speciell bakgrund.
Enda problemet jag har med dikterna är ju att vissa växter nämns som man inte känner till, och att lägga tid på att googla skulle förstöra känslan. Men bilder i boken hade varit trevligt.
Slutligen har jag ingen förkärlek till just trädgårdar specifikt, och det är svårt att ibland se hur författaren kan uppskatta naturen så mycket, men samtidigt vill kontrollera den: "Nej nej, jag ansar inte träd, jag hjälper ju den att växa och att de andra grenarna ska få mer solljus". Ja fast trädet kan nog bestämma det själv ska du se, ansandet är endast till för dig själv. Antingen vill du ha ett "finare" träd, eller att du vill att äpplena ska växa bättre. I båda fallen är det högst egoistiskt, och tycker det är intressant hur författaren försöker intala sig att han gör det för trädets skull.
"Men jag låter en liten del av min gigantiska trädgård växa naturligt, är jag inte duktig?" säger författaren i en annan dikt. Jo det är du väl, grattis.
Men vi delar i alla fall båda kärleken till naturen, och han har ett bra grepp på att skriva vackra dikter. Så även om jag inte alltid håller med om hans syn på vad trädgårdar innebär, så är jag glad att han har sitt paradis som inspirerar honom att skriva dessa dikter.
Om eg ska lesa dikt kjennes d som at eg må analysere d og gå mer i dybden for å forstå mer, gjorde ikke d her, så forstod ikke alle diktene, men det va noen av de som eg likte bedre.
Greider, tack för den här fina lilla boken<3 två favoriter:
Skvattram, skvattram, uråldriga ord. Du kommer nog aldrig att växa i någons trädgård, Men den som älskar trädgårdens blommor kommer att älska dig Skogsstigar där stjärnhopar av skogsstjärna lyser ur skuggorna Leder mig ut till ljungmarker, myrmarker, kalkfattiga sankmarker Där du plötsligt svävar över ljung och blåbärsris Du är vacker och lite giftig Din doft väcker alla mina sinnen
Den som vill tukta och beskära sitt äppelträd måste börja redan i språket: Säg inte tukta och beskära säg att du ska öppna trädet, ge det ljus och rymd Så att själva solnedgången kan kittla de innersta grenarna och få det att skratta i kvällen