Lena växer upp i en utåt sett välbärgad och trygg familj på den pittoreska landsbygden i Dalarna. Men när grannar och vänner inte ser eller hör, styr pappan familjen med järnhand. Fysiskt våld varvas med psykningar och trakasserier. Hemma lever Lena som en skugga, ständigt rädd för att någon i familjen ska bli ihjälslagen. När hon är tio år gammal flyr hennes mamma det våldsamma hemmet och Lena blir ensam kvar. Åren som följer eskalerar våldet, och när Lena just fyllt 13 år gör han det värsta en förälder kan göra mot sitt barn. Aldrig kunde han döda mig är en gripande skildring av ett av våra mest tabubelagda ämnen; Hur det är att växa upp med en pappas sexuella våld och vad det gör med en som vuxen. Men den handlar också om hopp: Hur man bryter sig loss, får rätt hjälp och till slut blir hel.
När jag började läsa ”Aldrig kunde han döda mig. En sann berättelse om att överleva incest” av Lena Morin Nilsén och Anna Carsall var jag beredd på stark och kanske obehaglig läsning. Och visst är det här en gripande, stark och väldigt berörande skildring, men det är också en hoppfull berättelse om en överlevare, en fighter som aldrig ger upp.
En både viktig och läsvärd bok som visar att det går att gå vidare och vända livsriktning trots svåra upplevelser. Det är ofattbart att en förälder kan utsätta sitt barn för både psykisk och våldsam misshandel, men jag funderar på hur många som utsätts för detta just i detta nu… Röster som Lenas behövs för att bryta tystnaden och tabun. Det kan hjälpa oss bli mer uppmärksamma på om något liknande sker kring oss.
Gripande biografi! Att läsa om våld i allmänhet och övergrepp på minderåriga i synnerhet kan vara ganska jobbigt.
Bitvis var "Aldrig kunde han döda mig" väldigt jobbig. När en pappa förgriper sig på sitt barn kan det inte bli mycket annat. Men boken är så mycket mer än själva övergreppen, som tack och lov inte är så detaljerat beskrivna, boken visar även hur Lenas liv formades av hennes pappa och alla hans krav och regler.
Anna Carsall skildrar Lena Morin Nilséns historia på ett berörande sätt. Jag skulle vilja säga att boken är intressant, men det låter fel i sammanhanget. Men det är intressant att följa Lenas utveckling och hennes sätt att hantera traumat som hon utsattes för. Hon har har varit oerhört stark men samtidigt och väldigt dum mot sig själv, man skulle kunna säga att hon har gjort våld på sig själv genom att bara blunda och stänga ute allt. Men jag antar att det är en överlevnadsstrategi.
Tycker du om biografier som är gripande och dramatiska livshistoria tror jag att du kommer att uppskatta att läsa "Aldrig kunde han döda mig".
En lättläst bok. Så fruktansvärt att gå igenom ett sådant trauma….. att ingen gjorde något. Samtidigt så är det inte så enkelt att bemöta en psykopat. Ett trauma för en hel familj som drabbats…. Men i allt så går Lena hjälpa människor i liknande situationer. Och det uppmärksammas inom olika utbildningar, bland politiker mm. Jag hoppas denna bok får spridning och kan hjälpa utsatta. Jag har följt Lena från tiden i Stockholm när hon mötte Henric. Jag är bara så fascinerad hur hon tagit sig igenom uppväxt och dessutom blivit änka i sin ungdom. Men den tro hon beskriver har ändå gett drivkraft och styrka mitt i allt. Rekommenderas varmt. En bok som beskriver ett helvete samtidigt som den ger hopp att det finns en utväg mitt i allt.
Den delen som handlar om Lenas barn- och ungdomstid är hemsk att läsa om, det är vidrigt, det hon utsätts för. Det är svårt att ta in att en förälder kan göra så mot sitt barn. Eller ja, att en vuxen kan utsätta något barn alls för sådana vidriga handlingar. När det kommer till Lenas vuxenliv så tycker jag det spårar ur en hel del efter att hennes förste make dör. Visst, även innan blev det lite väl mycket religion för min smak, men det är såklart upp till var och en. Men sedan, efter makens död, då tappar jag intresset rätt rejält för boken.
bestämde mig för att läsa detta eftersom jag hade sex med min egen pappa några gånger när han fortfarande levde. (Det involverade mitt ex, det är en lång historia..)
Det här var hemskt och jag tycker så synd om henne.
2,5 ⭐️ mer. Tyckte terapidelen var intressant att läsa. Efter att hennes man dör tycker jag att det spårar lite och skiftar fokus, men det är ju bara min tolkning. Lite mycket religion för min smak.