USA, 1921. Första världskriget är slut och världen sörjer sina döda. Spiritisten Thomas Bradford annonserar efter en assistent. Svarar gör Ruth Doran, en medelålders änka med en bortglömd utbildning. Tillsammans börjar de utforska möjligheten att kontakta den andra sidan, men allt ska få oanade konsekvenser. Ett liv till handlar om när människor faller handlöst - in i varandra och ut i det okända.
Åsa Avdic is a journalist whose career also included various TV hosting jobs. She currently hosts Sweden’s biggest morning current events program. The Dying Game is her first novel.
Påminner såklart om Mary Wollstonecraft. Men bara i nyfikenheten kring livet och det okända. De är underdogs, med ena foten i akademin andra utanför. Jag älskade miljön som författaren målar vilken är väldigt övertygande och verklig.
Hade velat ha mer vetenskaplig anda, mer utforskande när det efteråt 'bara' känns som ett kärleksdrama.
Oj, vad det var långtråkigt! Själva handlingen och strukturen hade jag ingenting emot, kanske hade den kunnat vara något kortare, men jag irriterade mig rätt mycket på Thomas som presenteras som forskare även om det framgår från historien att han egentligen inte kan något utan bara beter sig som en löjlig viktigpetter. Jag undrar om det var författarens avsikt att skildra honom så?
Berättarens anmärkningar eller paralleller till nutiden som Avdic kryddar historien med då och då var onödiga eller rentav störiga.
Dessutom medger författaren att hon använde sig av saker och fenomen som inte fanns på den tid då historien utspelar sig, och jag skulle nog tillägga att även dialoger och språket i Ruths dagbok verkade väldigt moderna. Samtidigt anser Avdic att det inte spelar någon roll för hon är ju författare och ingen historiker. Men det hade nog inte varit så svårt att läsa på lite mer så att resultatet skulle bli mer professionellt?
I was surprised that I actually enjoyed this book, even though it is not the style I usually read. It managed to surprise me both when it came to characters and the plot. Not the BEST book ever, and the non-chronological style of writing was a bit confusing at times, but still a surprisingly good book.
Perfekt, mysig höstläsning om spiritister för hundra år sedan. En delvis sann historia om två i grunden vetenskapspersoner som byter bana. Mest av allt är det dock en kärlekshistoria, om än inte alltid en sund sådan.