En sommarkväll när himlen välver sig rosa över det nybyggda bostadsområdet kommer en man fram till en lägenhet och ringer på. Dexter har rest långt för att komma till Rinkeby och i lägenheten finns en kvinna han längtat efter. Det är Kai. Hon är också glad att se honom, men nästa morgon slår dörren igen bakom honom. Kai vill vara fri. Det är 1971.
Så rullar berättelsen i gång, om den första generationen hyresgäster som tar den nya platsen i besittning. Träden mellan huskropparna är inte mer än buskar, nyplanterade. Här får man bo rymligt, fräscht! Allt är nytt, på gården leker ungarna. Yeliz och Rosanna trevar sig fram till en sorts vänskap. Ingen av dem vill vara hemma men av olika anledningar. Joseph som har levt ett rotlöst liv sedan han lämnade Kenya sitter vips i Rinkeby med fru och bebis. Men det går bra, det funkar.
Levande, varmt, med stor omsorg om detaljerna och sina karaktärer, berättar Karlsson på flödande prosa om ett antal människor vars vägar korsas, i en tid som både formar dem och bär fröet till oss. I första delen är det sjuttiotal, och egna drömmar ställs mot kollektivets krav.
Med Det finns liv här inleder Elise Karlsson Rinkebysviten, ett ambitiöst romanprojekt i flera delar. Det är en brett upplagd kollektivroman som levandegör Rinkeby som plats – hur det var, hur det blev, vad det är nu, hela tiden med människorna i centrum. På så sätt blir det också en berättelse om Sveriges utveckling under femtio år.
En ny bok av Elise Karlsson får mina förväntningars ballong att sväva högt. Linjen, Gränsen, Klass och Smuts – jag älskar dem. Men tyvärr smäller den här ballongen redan innan jag hunnit säga helium.
Det finns liv här är första delen i Rinkebysviten. Det är en kollektivroman som följer olika personer boende i den nya stadsdelen Rinkeby under 70-talet. Alla är unga, från olika kulturer och klasser. Deras liv vävas samman med vad som händer i samhället. Varje kapitel är på ungefär tre till fem sidor.
En kärleksförklaring till Rinkeby – författarens egen uppväxtort – en ljuvlig romanidé.
Prosan flyter fint, den är lättläst och diegesen går stadigt framåt. Men att dyka ner i den här undertexten är att bryta nacken. Här står allt svart på vitt, vad som är rätt och fel och vilka känslorna är. Romanens karaktärer är inte levande människor, de är förkunnare. Jag som läsare vill gärna vara medskapare men den här boken tycks inte behöva någon sådan. Det finns inget utrymme att tolka, inget att diskutera. Den är alltför grund och pedagogisk. Jag känner inget (förutom när Yeliz slår sin lillebror), lär mig inget, inget är nytt eller oväntat. De enda suggestiva inslagen är de obegripliga kursiverade avsnitten som kommer mellan varje årsskifte. Jag gissar att det är platsen som ser människorna utifrån.
Det finns liv här är en roman helt olika Karlssons tidigare som kanske kan få en bredare läsarkrets. Jag är besviken. Men det är jag det. Jag vill placera den i genren populärkultur tillsammans med exempelvis Lektioner av Franzen. Det finns tyvärr inte så värst mycket liv här.
Oh, this sounded so interesting when I read about it. A Swedish writer starts a series of novels about characters in the nowadays infamous Stockholm suburb of Rinkeby. From the 1970s when everything started as a wet socialdemocratic dream of ABC (Arbete Bostäder Centrum = Work Living Center) about affordable housing and expanding the capital with needed workforce by providing them with all they need until the 2020s when gangwars shook Rinkeby and murder and mayhem has made the suburb known even outside of the country. What has happened between 1970 and 2020? This could have been the beginning of history writing with fiction. However, it asks for a talented writer. What England's Jonathan Coe has done so masterfully in novels like Middle England and most recently Bournville is not that easy to copy, especially when your characters are only woodcut figures without beating hearts and souls. Everything is predictable here and while Coe's novels made me feel both joy and sadness, I did not feel anything at all for Karlsson's characters that seem to have been created by chat GPT.
”Det finns liv här”. VART??? Visa mig!!!!! Kämpade mig verkligen igenom denna and for what?? Måste sluta köpa böcker på bokrean utan att kolla upp dem innan…
3,5. Boken har ett språk som gör den lättläst. Är imponerad av personporträtten och författaren har lyckats fånga vardagsrealism tycker jag. Kommer nog läsa fortsättningen, är särskilt nyfiken på hur livet fortsätter för Rosanna. För min personliga smak blir det skönt att i nästa bok slippa läsa om 70-talets politiska anda som tyvärr inte intresserar mig alls - även om jag såklart förstår att jag idag har mycket att tacka den kamp som fördes då.
Bokcirkelbok. Väldigt härliga karaktärer, som är mänskliga. ett levande språk, mycket lättsamt. Ständigt skiftande perspektiv, man blir aldrig uttråkad fast det inte är så mycket som händer, folk lever och tänker. Man blir nyfiken på del 2! Väcker mycket tankar om vår samtid.
När jag hörde talas om den här boken under ett monterprogram på Bokmässan blev jag så nyfiken på den att jag genast köpte den. Första delen i en svit som ska beskriva Rinkeby från 1970-talet till våra dagar. Skönlitterärt och fiktivt. Det här är något för mig tänkte jag! Men …
För min del föll boken platt. Bokstavligen platt. Der blev mest tidsmarkörer med schablonartade karaktärer. Allt är rätt från kläder och mat till samtalsämnen och samhällsfrågor och relationerna är inte helt konventionella. Till det lägger vi en samling karaktärer som också passar in i ett nybyggt miljonprojekt som t ex tjej med mamma som sliter i låglöneyrke och styvpappa som dricker och är lite för närgången och kvinna som är vänster och medlem i en lesbisk förening. Problemet är att allt är så platt. Vi möter karaktärerna under en period varje år och även om det händer saker så blir det ingen egentlig utveckling. Allt känns lite som att författaren bockar av två checklistor - en för miljö och en för karaktärer - och det blir inte en roman som lyfter eller ens känns hel. Tyvärr måste jag säga, för det här bokprojektet lät annars som en så bra idé.
Skildring av människorna på en plats och deras relation till varandra, sig själva och platsen. Lite Lågmäld och inte direkt en spännande bok. Jag tycker att Elise karlsson skrivit fint om de olika männsikornas tankar och känslor, deras inre värld. Men som någon anan skrivit så blir karaktärerna ganska snabbt förutsägbara. Framför allt intressant koncept, i följande böcker ska vi komma närmare och närmare nutid, vill läsa resten av serien när den kommer ut.
En berättelse om några unga människor i och omkring Rinkeby på 70-talet. Handlingen går lite fram och tillbaka, man får veta lite om hur de har det, hur de är tidstypiskt klädda. Mycket röka och kröka, en del homosexualitet och racism som krydda för att få romanen lite mer tidskritisk och modern känns det som. Jag hade förväntat mig mycket mer av den här boken.
jag känner mig helt delulu när jag läser recensionerna här? jag tyckte inte karaktärerna var förutsägbara 🥺 jag tyckte mycket om dem!! kanske inte världens absolut bästa bok men ger 5/5 för jag blev så glad av att känna läslust!
Denna bok om Rinkeby talade inte alls till mig. Platta karaktärer utan djup trots den inre monolog som lades i deras munnar. Sorry - inget jag kan rek.
Mysig men ganska händelselös roman. Man får ta del av ett antal olika personers liv som korsar varandra på olika sätt. Väldigt monotont tidsfördriv överlag dock.
Jag vet knappt vad jag tyckte om den. Jag var ändå underhållen genom hela boken, men den var lite för lätt kanske. Förutsägbar, som nån annan beskrev det.