Detta blev en rejäl långkörare. Jag förstår inte hur förlaget kan ha godkänt att Stormare får prata på i all oändlighet kring så många detaljer i sitt liv. Jag gillar dock att hänga med, hans röst är behaglig och lätt att gilla för mig blir berättelsen lite som en lunk i vardagen. Jag stödjer inte den kvinnosyn han bitvis har (och som han inte är medveten om själv) och hans "cirklar, cirklar" ger en bra kunskap om att inte tro på allt man hör. Jag har lärt mig mycket om Stormare och nu förstår jag vilken stor skådespelare han är, för mig har han alltid varit kosmonauten i Armageddon men jag har inte förstått hur mycket han har arbetat inom teatern, på Dramaten och med Ingmar Bergman.