Efter 37 år i journalistiken tar Lars Adaktusson i februari 2013 steget över till andra sidan och blir medlem i Kristdemokraterna. Han vill engagera sig politiskt och arbeta för de grundläggande värderingar som han länge burit med sig om personlig frihet, socialt ansvarstagande och familjens betydelse. Samtidigt växer övertygelsen om att kristdemokratins människosyn och historiska idéarv är ovärderliga tillgångar i varje gott samhälle. Värderingarna tillsammans med en nyfikenhet på hur det ser ut bakom politikens fasader, hur de interna processerna fungerar och beslutsfattandet går till blir drivkrafter för spårbytet.
På detta följer en resa in i den politiska maktens centrum och en reell möjlighet att omsätta ideologisk övertygelse i praktisk politik. Först som Europaparlamentariker, sedan som riksdagsledamot och medlem av Kristdemokraternas partiledning. Men berättelsen rymmer mer här finns ett journalistiskt sanningssökande och en öppenhjärtig reflektion kring framgång, egna misstag och ett parti som brottas med sin identitet. Som kompromissar med klassisk kristdemokrati, tar tydliga steg till höger och retoriskt blir en tuffare variant av Moderaterna.
Lars Adaktusson skildrar kristdemokratins utveckling under tio spännande år och gläntar på dörren till en partikultur och ett ledarskap som reser frågetecken. Samtidigt ger han en inblick i vad som sker under ett uppmärksammat mediedrev och beskriver faran med att förtroendevalda och kolleger väljer tystnad framför civilkurage: Att konsekvent stå upp för bärande principer om fri debatt och öppet utbyte av åsikter är i grunden en fråga om demokratins tillämpning. Politiska företrädare som passivt ser på medan åsiktsmässig likriktning breder ut sig är i det perspektivet inte någon avgränsad eller partiintern angelägenhet.
Bättre skriven än många i genren. Välskriven t.o.m. - språket stör inte som så ofta annars. Men en bitter man. Efter lite inledande om det som han tycks brinna för - kristnas utsatthet i världen - så följer en litania syftandes till återupprättelse. Tyvärr slår det över i just bitterhet, med resonemang kring ledarskap, betraktelser kring centrala kristdemokraters karaktär mm. Är man inte själv partist, eller i närheten, så ger den inte så mycket.
Interesting read, but terrible pacing, and the chapters about his work in the European Parliament are seemingly entirely disconnected from the rest of the book.
Det han skriver om kristdemokratisk sakpolitik är riktigt intressant och emellanåt väldigt bra. Men när han skriver om partiledaren och de personliga relationerna är han ute och cyklar på en annan planet.