Vem har inte fått höra att ”vår släkt härstammar från vallonerna”? Detta är den vanligaste släktmyten som florerar och den finns i nästan alla familjer med rötter i Sverige. Men få vet varför äldre släktingar – ofta inte utan en viss stolthet – berättar om vallonblodet som ska finnas i släkten. Mytbildningen tog fart i början av förra seklet och hade en mörk orsak i rasbiologernas kategoriska indelning av människor.
Dna-släktforskaren Peter Sjölund skriver i den här boken om hur och varför släktmyter uppstått. Det blir nedslag i norra Sveriges glamourösa Buresläkt, Drottningätten på Tjörn och jämtländska Skankeätten, med påstådda kopplingar till vikingakungar på Isle of Man. I många av dessa släkter finns de som hårdnackat håller fast vid sedan länge motbevisade släkthistorier, allt för att inte förlora länken till en ”fin släkt”.
Flera av de stora släktmyterna undersöks idag av sanningsjagande medborgarforskare, utrustade med ett mycket kraftfullt verktyg – dna.
Det här är en bok för dig som är delvis intresserad av vallonernas historia och hur de kom att ha en betydelsefull roll för Sveriges ekonomi och inte minst järnhandel under 1600 - 1700-talet . Men också om du är intresserad av släktforskning. För den här bokens andra hälft tar genom en rad berättelser upp olika släktforsknings metoder för att nå det mål du kan tänkas vilja nå med släktforskningen.
Boken behandlar också en rad myter kring bure-släkten . Ni får själva läsa denna bok för att förstå vad jag pratar om . Avslutningsvis skulle jag nog vilja säga att den komik som till och från utspelar sig i boken i kombination med att den är välskriven är det som till slut avgör mitt 5 stjärniga omdöme av boken .
This entire review has been hidden because of spoilers.
Intressant essäsamling med utgångspunkt från släktforskning. Roligast är de delar där han tar upp olika spridda släktmyter (vallonblod i släkten, fader okänd? Då var det minsann Oscar II som var där!). Andra halvan av boken inte lika sammanhängande och kanske mest av intresse för släktforskare.
Titeln utlovar mer än vad den levererar. Tyvärr önskar jag mer om varför just vallonsläkten användes, medvetet eller omedvetet, för att förklara mörkt hår och mörka ögon i tider av rashygien. Istället läggs mycket sista halvan av boken åt "roliga historier" ur vår folkliga historia.
Mycket underhållande och intressant beskrivning av släktmyter och äldre tiders skäl för släktförfalskning. Rekommenderas både till vallonättlingar och andra!
“Alla” som, till skillnad från sina syskon, har lite lättare för att bli solbrända och kanske har en lite mörkare färgskala på hår och ögon, menar att det beror på att de är vallonättlingar. Varför är detta något att stå efter? Och varför berättar man gärna familjelegenden om att mormors morfar var oäkta son till Kungen? För att inte tala om det faktum att anorna fullkomligt kryllar av riddare och adelsmän vartefter ens släktträd kryper längre bak genom århundradena.
Den här boken börjar på ett bra sätt med att förklara dels varför “fina anor” är något att stå i, dels vilka vallonerna var och varför de är att föredra i släktträdet framför andra orsaker till att man har mörkare hår än ens blonda syster.
I den andra halvan av boken verkar dock författaren ha tappat den röda tråden och blir mer anekdotisk med hopp både hit och dit i varje kapitel, där det enda gemensamma egentligen är att “du måste definitivt släktforska - och det på riktigt”.
Kan man rekommendera en halv bok? I så fall tycker jag att du ska läsa första halvan av den här - resten kan du skippa, såvida du inte tycker släktforskning via dna är himla intressant. 😉