I Finlandiaprisade Ulla Donners Den naturliga komedin rör sig ett vilset löv och en dryg svamp genom helvetets olika kretsar av ödsliga kalhyggen.
Höstlövet Björk svävar nöjd och harmonisk i skyarna med miljontals andra löv när hen av en slump kraschlandar på skogsgolvet. Här bor Candy, en nyligen dumpad blandsvamp, som går med på att ledsaga Björk genom den dunkla skogen till en blåsig kulle där hen kan återförenas med sina kamrater.
På ett kalhygge möter de Gun, en uråldrig, senil varelse, som räddat ett litet frö från förstörelsen omkring dem. Gun och Fröet slår följe med Björk och Candy. Deras vandring går genom olika helveteslandskap skapade av människan: kalhyggen, granodlingar, lundar där det bor sexiga trumpetsvampar, förvildad människobebyggelse och exklusiva enklaver dit bara nyttoväxter har tillträde.
Den naturliga komedin är en klassisk road trip, där vad som är helvete och vad som är paradis beror på hur väl varje liten art har anpassat sig till människornas skövling av jorden och skogen. Bildspråket är utsökt organiskt och sneglar åt såväl Tove Jansson som Hans Arnold och gamla träsnitt.
Luontotuhon keskellä keltainen koivunlehti ja sekasieni löytävät toisensa. Matkalla mukaan tarttuu suuri Gun-niminen olento sekä pieni siemen. Yhteiskuntakritiikkiä, koko luonnon monimuotoisuuden pohdintaa ja arvostusta. Danten Jumalainen näytelmä tuo oman kierteensä tarinaan. Upeasti piirretty, hienosti suomennettu.
Ulla Donnerin Luonnollinen näytelmä oli todella ilahduttava tapaus! Teksti yhdistelee suoria lainoja Danten Jumalaisesta näytelmästä, elämäntaito-oppaiden korulauseita sekä netin älämölöä. Siis kliseistä tsemppipuhetta, paranna itsesi -nonsenseä, Vitun huora! -välihuutoja sekä ylevää runoutta! Tarinassa sapeleita kalistelevat luonto ja talous sekä elämän rajallisuus ja ikuiset bileet. Kuvat ja värimaailma ovat voimakkaita ja muodot venyvät niin, että välillä täytyy katsoa oikein tarkkaan nähdäkseen, mitä kuvassa on. Vaivan näki mielellään, kun kuvasta paljastui vaikka mitä hauskaa ja kaunista.
Tarina alkaa, kun koivunlehti syksyn tullen putoaa puusta, ja lähtee etsimään niitä isoja bileitä, joista on kuullut puhuttavan. Oppaakseen hän saa hyvin verkostoituneen sekasienen, joka on tullut juuri jätetyksi hemaisevan kanttarellin vuoksi. Matkalta tarjoaa monenlaisia yllätyksiä ja järkytyksiä molemmille. Erityisesti höpsö koivunlehti, joka kuvittelee olevansa tarinan päähenkilö, oppii matkalla monia elämän tosiasioita, mutta se ei ole hänelle haitaksi. Päinvastoin.
Tämä oli heittämällä vuoden paras ja hauskin sarjakuva! Kaikki lukemaan, hop!
En sagolikt bra bok. Omöjlig att inte gilla denna - den tar avstamp i Dantes "Den gudomliga komedin" men skruvar skickligt och oerhört skrämmande men också humoristiskt till det. Bildkonsten är magiskt bra och pendlar från det episka till det diminutiva. Genialt att ha ett löv och en svamp som huvudpersoner. Förtjänar alla läsare den får.
W teorii to bardzo intrygująca pozycja. Zaczyna się bajkowo, by z czasem ujawnić bardziej filozoficzne, ale również ponure oblicze. Pomagają w tym nawiązania do „Boskiej komedii” zarówno w kompozycji jak i dosłownych cytatach oraz niejednoznaczna, bo przechodząca z bajkowej w bardziej spektakularną, działającą na czytelnika barokowym przepychem stronę graficzną. Jakby było mało, wędrówce bohaterów towarzyszą elementy groteski m.in. w formie tekstów żywcem wyjętych z poradników dotyczących samodoskonaleniu.
Tyle w teorii, a jak w praktyce? Po początkowej dezorientacji, a nawet powtórnej lekturze, doszedłem do wniosku, że chyba nie do końca mi po drodze z rytmem tej historii. Być może nagromadzenie cytatów, które koniecznie miały wybrzmieć, nie zawsze służyło opowieści, a może infantylność baśniowych relacji bohaterów nie grała mi do końca z całą otoczką. W każdym razie rzadko jestem aż tak niepewny oceny, więc chyba najlepiej sprawdzić samemu
PS. Całostronicowe grafiki przedstawiające boginię Gun - wspaniałe
Mycket underhållande, ironiskt speglande vår samtid i mikroformat. Citaten och parafraserandet från Den gudomliga komedin gör det hela ännu mera bitande och ja, komiskt. Diggar Gun. Uppskattade samtalet på Littfest med Rasmus Daugbjerg, om att gestalta klimatkrisen genom naturen, sagans element etc.
Denna tilltalade mig så ofantligt. Älskade, älskade. Den gudomliga komedin av Dante som ett sorts skelett för berättlesen, eller kanske mer att det är en utgånspunkt. En resa ner i helvetet men karaktärerna är ett björklöv, en blandsvamp och GUN. Naturens lovsång, människans dumhet och girighet. ÄLSKADE också delen med den förkastliga wellness-svampen som har något spa där svamparna först ska späka sig och inte dricka vatten....sätter verkligen fingret på vad stora delar av hela "light warrior" och new ageiga hälsonazis ändå håller på med.
Ulla Donners tecknarstil och OTROLIGA färgsättning imponerar på mig, det är så sjukt snyggt. Nu ska jag läsa allt av henne.
4,5. Jag älskar underliga och lite högtravande konceptalbum. Det här är andra gången i år som jag insuper en analogi av Dantes Gudomliga komedi, den första är Hoziers senaste album som spelas på repeat. Intressant att komedin har ett uppsving i zeitgeisten just nu såpass att två paralleller publiceras inom samma månad.
Förutom en ytlig genomgång och en djupdykning i några strofer i engelskaundervisningen är Dantes klassiker totalt okänd för mig, men jag ser fram emot att hitta ett eget exemplar på loppis som jag kan analysera och anteckna i. Då ska jag läsa om Donners verk, med nyckeln och facit i hand.
Bildspråket är psykedeliskt och lössläppt, rentav svampigt och fuktigt och bllääähh. Färgvärlden är mörk men med klar kontrast.
En fin allegori om naturvärde och en påminnelse om människans futtighet inför tiden och livet. Dessutom är den finurlig och rolig. Helt klart Donners starkaste uttryck hittills.
Sieni ja koivunlehti taivaltavat läpi ihmisten luoman helvetin: hakkuuaukean, viljelymetsän ja villiintyneen pihapiirin. Ulla Donner on löytänyt Danten Jumalaisesta näytelmästä sanat kuvaamaan tätä koivunlehden viimeistä matkaa, jolla sekasieni opastaa ja sekoilee, ja koivunlehti etsii myös elämänsä merkitystä.
Gun, maaemomainen olento, voi huonosti ihmisen tuhoamassa ympäristöissä, mutta tokenee monimuotoisuudessa. Donner onnistuu luomaan myös toivoa, jota ilman ei jää muuta kuin - helvetti.
Olipa taas upeaa Donneria, heittämällä parhaita suomalaisia sarjakuvataiteilijoita ja yhteiskuntakriitikoita. Luonnollinen näytelmä on valloittava satiiri ja nykyajan kritiikki Koivun lehden, Sienen, Gunin ja pienen siemenen näkökulmasta esitettynä. Huumori ja terävyys tukevat toisiaan täydellisesti, tämä on Donnerin parhaimmistoa.
Bardzo sympatyczny szwedzki komiks oparty o taki "Shrekopodobny" schemat. Bajka, ale z żartami zrozumiałymi bardziej dla dorosłych niż dla dzieci. Z kolei dzieciom mogą się spodobać ładne obrazki i (pozornie) prosta historia dziejąca się w lesie między różnymi ożywionymi i gadającymi jak osioł jego elementami. Współczesna baśń proekologiczna z jednej strony napisana zadziwiająco współczesnym językiem, z drugiej przemycająca w niektórych miejscach cytaty z "Boskiej komedii" Dantego (stąd i tytuł będący do niej nawiązaniem). Autorka wymyśliła sobie dość ambitny pomysł, dużo różnych różności tu zakopała i w rezultacie powstał taki dość szalony miszmasz. Zapewne ze względu na swoją oryginalność zdobył tytuł najlepszego szwedzkiego komiksu 2023 roku (chociaż to mnie trochę zdziwiło ;-) )
Historia o wewnętrznym życiu (i nieuchronności śmierci oraz koniecznym pogodzeniem się z tym również naturalnym etapem istnienia, i taki filozoficzny przekaz tu jest xD) różnych istot leśnych, "mówiącej natury". Poznajemy ją z perspektywy wędrujących razem przez las pewnego liścia i pewnego grzyba. Idą i rozmawiają, a ich problemy zadziwiająco przypominają te wzięte z życia młodych ludzi, powiedzmy młodych dorosłych. Bywają tu naprawdę zabawne scenki parodiujące tego typu sytuacje, z bardzo specyficznym znanym nam z codzienności słownictwem. Czasem parsknęłam śmiechem jak młode źrebię z alergią na słomę xD Bo autorka kręci tu bekę i z poprawności politycznej, i ze współczesnych związków. I ze zmonetyzowanej kultury typu wellness i innych pozornie kreujących się na inkluzywne, a naprawdę szalenie wykluczających i snobistycznych grup wzajemnej adoracji. Można powiedzieć, że to w sumie porośnięta mchem i grzybami subtelnie zakamuflowana krytyka klasizmu.
Ma to trochę dla mnie taki klimat uświadamiających ekologicznie pogaduszek tolkienowskich Entów. A największym niszczycielem natury - suprise! xD - okazuje się człowiek...
Mimo wszystko podnosząca na duchu opowieść z przekazem, że każdy element natury jest istotny. Nie tylko "globalna sieć grzybów", ale też najmniejszy listek, drobne żyjątko czy ziarenko. Każdy element łączy się z innymi, współpracuje, dzięki czemu natura może się rozrastać i trwać... pochłaniając nawet te szkody, które wyrządził człowiek. Potrzeba tylko czasu...
Piękne rysunki i prosta, ale efektowna paleta kolorów dopełniają dzieła.
Luonnollinen näytelmä -sarjakuva muistutti minua siitä ikävästä faktasta, että tartun liian harvoin sarjakuviin. Ilman työkaverin suosittelua tämäkin helmi olisi jäänyt lukematta.
Luonnollinen näytelmä -sarjakuvassa seurataan koivunlehden, statement-aurinkolaseja käyttävän sienen ja mystisen Gun-hahmon matkaa läpi metsän, läpi Danten helvetin eri tasojen. Sarjakuvassa on vakava, ekokriittinen perussävy, mutta teksti ei missään vaiheessa sorru saarnaamaan. Tarinan edetessä sarjakuva irvaillee myös nykymaailman menolle. Lempeitä piikkejä saavat sekä hyväosaiset haihattelijat että maailmantuskaa potevat "hörhöt", jotka hurahtavat milloin mihinkin new age -hömppään. Ilkeilyä sarjakuvassa ei ole: maailmaa ja sen asukkaita tarkastellaan lempeän ymmärtävästi, mikä tuntuu ihanalta.
Piirrosjälki on vaikuttavaa, virtaviivaista ja tummaa. Myönnän, että minulla meni hetki tottua tekstin kirjakieltä ja puhekieltä yhdistelevään tyyliin, mutta lopulta sekin alkoi maistua suussa juuri oikealta. Jumalaisesta näytelmästä lainatut sitaatit toivat kokonaisuuteen kauniin, ikiaikaisen sävyn.
Den här har legat på mitt nattduksbord jag vet inte hur länge. Stundom har jag funderat på att skänka den vidare, men nu tog jag tag i att läsa den, vilket jag är fruktansvärt glad över! Här har vi en perfekt blandning av humor och filosofi, en kombination jag inte visste att jag behövde. Bara några sidor in fann jag mig själv skratta högt och det fortsatte genom boken. Citaten från Dantes Inferno är briljant applicerade i kontexten och boken synliggör naturens förgänglighet såväl som dess uthållighet. Samtidigt lyfter den klimatkrisen och människans påverkan. Den här boken ska inte doneras till någon second hand, den ska ingenstans mer än att bli utlånad och läst av flertalet vänner!
Efter att ha börjat läsa Dante förra året blev jag förtjust när jag hörde om Ulla Donners nya seriebok. Vi får följ det naiva höstlövet Björk på sin färd genom hela ekosystem, i sällskap med en svamp, ett frö och en varelse som kanske mest kunde beskrivas som en slags Moder Jord. De möter allt från döende höstlöv till vattenvägrande svampar, i en natur som försvinner och förändras i allt snabbare takt. Människor syns inte till, men nämns, de som förstör. Men, som Dr. Ian Malcolm säger i Jurassic Park: life, uh, finds a way. Så även pyttesmå organismer. Otroligt roligt, lärorikt och - trots all sorg - hoppfullt.
En trevlig seriebok! Tramsig men ändå allvarlig. Fina illustrationer. Fnissade till flera gånger åt vissa formuleringar. Säger något väldigt bra om hur vi människor tar för oss av skog och mark, och hur det ofta görs utan hänsyn till djur och natur.
Ai olipas osuvaa uusliberalismin kritiikkiä metsän olioiden maailmassa (jossa on kuitenkin kaikuja suomalaisesta nyky-yhteiskunnasta) :) täs on kans paljon lainauksia Danten jumalaisesta näytelmästä, pitääpä sivistää itseä ja lukea se
Tomasz Samoilik na grzybach (nomen omen). reteling Dantego z perspektywy zagrożonego ekosystemu. plus dowcipne żarty z dzisiejszej kultury. plus piękne wysunki w dwóch kolorach (plus czarny). śmierć i rozkład nigdy nie były tak naturalnie piękne (tzn. potrzebne). kocham tę książkę, bo jest