Nederlaget vid Poltava var början på slutet för Sverige som stormakt. När den svenska och den ryska armén drabbade samman den 28 juni 1709 hade det stora nordiska kriget pågått i nio år. Fram till dess hade de svenskarna varit framgångsrika. Men vid Poltava, i nuvarande Ukraina, gick allt fel: de ryska styrkorna var överlägsna, överraskningsmomentet gick om intet och ordergivningen var oklar. Över hälften av de svenska ryttarna och fotsoldaterna förlorades. Resten av den svenska fältarmén hamnade i rysk fångenskap, och en stor del av dem skulle aldrig återvända hem. Snart låg den svenska stormakten i dödsryckningar.
Historikern Olle Larsson berättar om upptakten till det avgörande fältslaget som skulle bli ett av Sveriges värsta militära nederlag. Katastrofen vid Poltava skulle bli en vändpunkt med långtgående konsekvenser.
Jag gillar att boken skildrar det vardagliga livet hos soldaterna, kombinerat med de stora händelserna förstås. Dessutom har boken humor också, saker som att ”kungen var för hård för kulorna” var en liten rolig föreställning som soldaterna beskrivs ha haft om Karl XII.
Men boken skildrar också den brutalitet som krig medför. Men också hur endast ett fåtal soldater överlevde av den nära 50 000 starka armé som Karl XII hade samlat för att föra sitt försvars-och anfallskrig mot Danmark, Polen och Ryssland.
Lättsmält och intressant skildring av slaget vid Poltava, som även fångar in upptakten till och konsekvenserna av det historiska slaget och slutet på den svenska stormaktstiden.