Hanne Wilhelmsen, #12.
Så var man ikapp. Det är 2022, Pandemin är slut, o Henrik Holme, Hanne samt Ebba från #11 umgås då o då. Hanne blir surare o surare, Henrik känner sig ensam o Ebba mår illa - plötsligt hungrig, illamående ibland o då o då kräkningar…
Historien rivstartar lite med ett in medias res , en utskällning där både Ida o Nefis tar sitt pick o pack o lämnar Hanne helt sonika själv.
Baklänges, pusslar Anne Holt sen ihop ett par nya karaktärer inom Oslo-polisen, en yngling som är noggrann o inte släpper detaljer, o en gammal räv som plötsligt kommer på att han åkt hoj o varit beundrare av Hanne o Billy T när det begav sig. Ett antal kvinnor har blivit oförklarligt gravida i sömnen, o Hanne som forskat på all möjlig skit på internet utreder nu fenomenet Incels….
Kopplingar dyker upp, o när en central karaktär tragiskt försvinner, sätts jakten på sin spets.
Inte sedan Inger Johanne Vik trillade på ett trappsteg , eller kanske Billy T hoppade för bron, kom en sån här liten iskall dusch. Ett verktyg när man inte har starkare grundnarrativ kanske - men så är hon väl inte så sentimental, med sina karaktärer tydligen.
Återigen en ok o lite långsam Anne Holt-deckare, betydligt snällare lite mindre grov än Kepler, Dahl o de övriga , även om hon här får offra en karaktär för att chocka lite.
Ror väl återigen i mål med en habil berättelse, men man känner mest att man läser Hanne W för att leta efter små påskägg från tidigare delar.
Antalet nya anställda, åklagare o poliser som hux flux anländer som svampar ur jorden inom Oslo-polisen är lite märkligt, när man läser böckerna i svit. O Hannes funderingar… va tusan, är hon så ensam kan hon väl slå sin kompis ms madam Helen Bentley t.ex, en signal?
Avslutar Anne Holt-året 2024, men Samtiden gör det kanske svårare o svårare för en surmulen , rik , klärvojant förlamad ex-polis i Oslo att hänga med.,
men vem vet, än är nog serien inte avrundad.