När Johan som fjortonåring börjar i hyttan inser han att den är hans liv, men drömmen om att bli glasblåsare möter motstånd från alla håll. Då den karismatiske mäster Gottfried anländer tänds dock hoppet, om bara inte mästers trumpne son stod i vägen. Och så är där ju den vackra men oåtkomliga dottern som gör Johan alltför knäsvag.
För den överkänsliga och kunskapstörstande Elisabeth är Kosta ett misströstans träsk. Oförmögen att leva upp till kraven som dygdig familjeflicka flyr hon till hemliga möten med glasbrukets intellektuelle bokhållare, medan fadern försöker få henne gift med en viss svensk glasblåsare.
Den slagkraftiga och driftiga Hedvig kämpar för att få tillbaka gästgiveriet Kulla i familjens ägo men kommer ständigt i kläm mellan faderns våldsamheter och ömhetsbetygelser. Jagad av familjens mörka arv ställs hennes liv på ända när hon drabbas av förälskelsen i den unge glasblåsaren Johan.
Skörgossen gjuter nytt liv i tre personer runt Kosta glasbruk på 1700-talet, men också i miljön och tiden de levde i. I gränslandet mellan saga och realism möter vi människor som i glasbrukets hägn ser nya möjligheter att själva skapa sina liv. Men gamla seder och normer lever kvar, klasshierarkier och könsroller kan vara svåra att överbrygga för den som vill något mer än att foga sig i sitt öde. Det är också en berättelse om trilskande glasblåsare, om obändig kärlek, familjeband, synd, skam och sexualitet, om lycka och sorg. Inte minst är det en berättelse om glaset, starkt och skört som livet självt.
Vill man ha drama så ryms här både glädje och sorg, förbjuden kärlek, hat, våld, obesvarade känslor, drömmar, sex och ett och annat skratt. Livet förr kan i våra moderna ögon ibland te sig nästan lite romantiskt, men här får man läsa om de umbäranden som vardagen runt 1750 bjöd sina invånare på. Och det var banne mig ingen dans på rosor.
Ida Andersen har med sin unika stil och språk fångat den småländska glasindustrins födelse och låter läsarna ta del av det fantastiska arvet som fortlever i trakterna än idag.
Också ett STORT PLUS för inläsaren Cecilia Nilsson som med sin småländska berättarröst placerar lyssnaren i såväl tid som rum.
En vän tyckte det var jobbigt att komma in i texten eftersom dialogerna står på dialekt, och jag var lite förvånad över förlaget släppte igenom det så rejält - men positivt förvånad! Skickligt gjort och det satte miljön, tiden och karaktärerna.
Överlag är det ett gediget hantverk, och perspektiven funkar väldigt bra. Jag känner för alla tre huvudpersonerna och liksom resten av romanen känns de äkta (baserade på verkliga öden!). Jag undrade dock väldigt länge hur de hörde ihop, och det gjorde boken lite spretig för mig.
En kompakt roman som ger insikt om 1700-talet i stort och dessutom specifikt om vår glasblåsarhistoria och hur ett brukssamhälle växte fram. Vill du läsa 1700-tal - skippa Niklas Natt och Dag och gå på denna serie.
Mysig läsning! Ger en verkligen en skjuts tillbaks i tiden, rätt in vad vardagen innebar då, med arbetet, försörjningen, sjukdom och kärlek. Att boken är baserad på verkliga berättelser från personer runtom glasbruket gör den väldigt mycket mer intressant! Lite trög till en början, men det tycker jag att det tilltagande dramat mellan Johan, Hedvig och Elisabeth väger upp för :)