På sin dödsbädd ber Toms far, sportjournalisten Thomas Malmen Malmquist, sin son att skriva om spelskandalen. Tom, tyngd av sorg över sambons död, ignorerar faderns önskan. Tio år senare är Tom jämngammal med fadern när han avslöjade härvan med uppgjorda matcher och hot och livvakter blev en del av familjens vardag. Tom minns den lovande ishockeykarriären och hur allt smulades sönder i spåren av faderns förfall, och avtäcker med litterär skärpa parallellerna till sin nuvarande roll som författare och familjefar.
Istid navigerar genom fyra decennier i en ocensurerad skildring av en sårig far och son-relation. Det är en naken roman om sökande efter identitet och försoning.
Tom Malmquist (born 1978) is a Swedish poet and writer, and formerly an ice hockey player. Malmquist released his first book of poetry, Sudden Death, in 2007. The book was praised by critics as the first sports-oriented book of poetry in Sweden. The book reflects on Malmquist's youth as a hockey player. His second book of poetry, Fadersmjölken, was released in 2009, and was described by critics as "amazingly beautiful." Fadersmjölken was, at the time, the second most reviewed book by Swedish media next to The Journal of Joyce Carol Oates 1973–1982.
Minnen, livskval och känslostormar, så vackert och verkligt skrivet. Som vanligt i ett perfekt tempo och med stråk av poesi. Vet inte vad det är med Tom som alltid gör mig begeistrad men han har gjort det igen ❤️ (Blev dessutom så upprymd av att han omtalade sin första bok med principen för TS. Eliots objektiva korrelat, det var ju det jag tyckte mig se när jag skrev uppsats om den!)
Kan inte riktigt bestämma mig. Tröttnar på greppet mellan nutid och dåtid. Men det är stundtals gripande och viktigt. Sonens uppgörelse med fadern. För tredje boken i höst.
Fin bok. Knausgård möter nån annan pappa-uppgörelse… kanske lite En man som heter Ove? Och Pappaklausulen? Känns både som en naturlig uppföljare till ”I varje ögonblick….” samt ganska realistisk skildring….Tillräckligt många intressanta ingredienser: med-beroende, uppväxt i södra Stockholm, nittiotals / sportnostalgi, sportjournalistik, medieetablissemanget, ekonomisk osäkerhet…begåvning men hett temperament…. Man börjar ställa frågor om sig själv, relationen till sina barn, sina föräldrar…. Författaren skriver bra, ofta roligt och ibland vackert, men framstår också som en rätt aggressiv typ med dålig impulskontroll…. Samtidigt som allt han gör blir så maximerat… är han bortskämd som får åka med på resor och hotell, med den mest framgångsrika pappan, träffar de vackraste kvinnorna, det ska tävlas i allt, de tär upp o det är ner, de största sjukdomstragedierna, sen största värstingen i Huddinge, den bästa hockeytalangen, den mest intensiva partyprissen…. Man både känner igen mycket från herr Malmquist Sr o Jr, men samtidigt inte. Nice guys finish last , inser man. Eller?
This entire review has been hidden because of spoilers.
Hade hoppats att ingen skulle plocka upp stafettpinnen efter Alex Schulman; är oerhört less på gränslöst utlämnande skildringar av dåliga föräldraskap som leder till lika gränslöst utlämnande skildringar av totalt orimliga beteenden i författarens vuxenliv. Gillar Tom Malmquists tidigare böcker - mycket, till och med - och respekterar såklart det terapeutiska i att skriva så här, men kommer omgående att lägga ifrån mig nästa bok som utvecklar sig i den här riktningen. Oavsett vem som skrivit den.
Tog ett tag att komma in i boken och länge irriterades jag av den egocentriska Tom och hans hopplösa raseriutbrott. Väx upp!! Men någonstans in i berättelsen fångades jag av historien, av de båda. De parallella som förklarar och fördjupar. Funderar och läser på nätet om spelskandalen. Sträckläste sista halvan inatt.
Tillbakablickarna är fina och roliga men jag klarar inte av nutidsberättelsen. Jag ville läsa om pappan och relationen till denne, inte om i-landsproblem i nutid och hånet mot mitt hemland Island var inte alls angenämt.