En mäktig läsupplevelse som väckte starka känslor, särskilt i dessa tider när kvinnors rättigheter dras tillbaka på flera ställen i världen. I USA blir abort belagt med dödsstraff och i Irak sker riktade attacker mot flickskolor. Hur kan det fortfarande vara så? Hur har mänskligheten inte kommit längre?
I efterdyningarna av metoo är Sophie Sager en kvinna från historien som förtjänar att lyftas, men som så många andra kvinnor är hon förhållandevis okänd. Jag hade inte hört talas om henne förut, men är glad över att ha läst boken och få ta del av hennes livsöde. Tyvärr är det svårt att skilja sanning från författarens tillägg i historien. Mer synd är det dock att det som författaren hittat på lyckas ge en sorgligare bild av Sager än vad historiska artiklar gör. Laestadius Larssons Sophie Sager blir lurad, försmådd och förnekad av sin tids andra kvinnor, fast att det inte verkar finnas historiska belägg för detta. Hon har en relation med en gift äldre man och hennes hårda ord driver hennes enda vän över kanten till självmord. Vännen var en ung homosexuell man som bidrog till de tunga känslor boken väckte hos mig. Såklart var den här tiden hård både för kvinnor och för homosexuella, men det gör ändå alltid ont att se. I frågor som förlaget ställt till författaren svarade hon så här: "(...) jag ändrar ingenting av det som faktiskt hände. Däremot diktar jag fritt och skamlöst om sådant vi inte vet, som till exempel hur personerna tänkte och vem som var far till ett barn som registrerats med ”fader okänd”. Min ledstjärna är att det skulle kunna ha hänt, inte att det nödvändigtvis hände just så – för in min romanvärld är det jag som är gud, det är jag som bestämmer."
Med dessa friheter fanns väl inte tvånget att göra Sophie Sager till en så ensam och övergiven människa? Att hennes älskare trodde på lögnerna om henne, att de andra kvinnorna - de som är framstående i historien - var elaka mot henne och att hon inte ens fick älska varken sina barn eller den man som redan prologen presenterar oss för. Sophie Sager levde i en tid då kvinnor som hon blev förlöjliga och förnedrade, det är synd att inte boken ger henne den upprättelse hon förtjänar, inte ens när författaren säger sig ta de gudomliga rättigheterna att kunna göra det.