När den rutinfaste antikhandlaren Casper tvingas resa till Hälsingland istället för sin chef, hamnar han på det lilla pensionatet som kallas Ål-Pärs. Ett rustikt pensionat som borde falla honom i smaken. Men mobiltäckningen är inte den bästa och hönsens kackel bakom husknuten ger honom rysningar.
Millie driver pensionatet tillsammans med sin moster och får utlopp för sin kreativitet både framför målarduken och i köket. Hon finner den torre, men snygge, Caspers konstant rynkade näsa otroligt provocerande. Men kanske har de mer gemensamt än de tror?
Medan höstens färger sprakar runt pensionatet uppstår känslor ingen av dem har räknat med och snart är det inte bara löven som faller i Bergsforsa.
Det är inte bara löven som faller är en romantisk feelgood fylld av humor och motsatser som attraherar. Det är Maria Arells andra roman som utspelar sig Bergsforsa.
Surely falling in love is a wonderful thing? Imagine being able to experience that feeling over and over again, even though you are married and have three children. That's why I write romance.
That it was in the romance genre I ended up is not so strange since I love reading about happy endings. Everything from mother's Harlequin books, via Maria Lang and Maria Gripe, to Jane Austen, Rosamunde Pilcher and more contemporary Simona Ahrnstedt.
Since my family and I moved from Stockholm to Hälsingland, I feel that this is where I belong. In the forest, among the mountains and near the sea. Here I have everything I need to create my characters. No wonder I choose to place most of my stories into this wonderful county.
Of what I've published before, the majority are in the fantasy genre, but all the short stories are romance. Right now it is contemporary romance I am passionate about and I am focusing on Hälsingeromance that takes place in smaller cities and with everything living in a smaller place can bring.
I write about what I think the genre lacked when I was younger: Strong, intelligent women and a more interesting male role. Smart girls who are not afraid to take action when needed, whether it be fixing a flat tire or saving someone from a herd of chickens.
Först en varning: Läs inte denna bok på fastande mage. Det fullkomligen kryllar av mat och ljuvliga doftbeskrivningar som är så målande att jag gång på gång blir förvånad över att det inte står en färdiglagad paj i mitt kök när jag tittar upp.
Det här är bok som har ett lugnt och behagligt tempo, jag tycker verkligen om känslan av hur man sakta lär känna Millie och Casper, utan en massa snabba växlingar och knasiga twister som gör att man kastas hit och dit. Man följer istället med i berättelsen i en lugn färd genom ett kulinariskt matlandskap där man ser små skimmer av begynnande romantik.
Men sen är det såklart små twister, som är helt logiska och väl inplanerade för att hela tiden hålla mig som läsare nyfiken.
Mysig höstläsning! Fin kärlek men härlig feelgood känsla. Bra med aktuellt ämne (återbruk) och fint och inspirerande med prat om att våga drömma. Rekommenderar att inte läsa denna hungrig, är man inte det innan kommer man definitivt bli det under läsningens gång. Skall bli kul att prova receptet längst bak
Åh så glad att få återvända till Bergsforsa, Ål-Pärs och pensionat Skogsbrynet! Jag har nu läst alla tre delarna i denna serie, och miljöerna är så levande och vackra i alla delarna. Under olika årstider! (Fattas vi bara sommaren…☀️🥰) Karaktärerna är personliga och äkta. Författaren räds inte att skriva karaktärer som inte är perfekta, som har sina fel och brister, men som också inser dessa. Erkänner sina fel, och relationerna blir desto starkare tack vare det. Casper och Millie är så fina ihop, vilket jag såklart redan fått se när jag läste tredje delen (läste ju i lite konstigt ordning 😂), men var så kul att få läsa deras ”origin story” så att säga! Hela historien kring sekretären, de gamla kärleksbreven och familjehemligheterna, gav ett bra djup till berättelsen. Mer än ”bara” relationen sinsemellan vårt kärlekspar. Mycket bra bok, och serie! Rekommenderar varmt ♥️
En underbar höstjuvel till feelgood. Arell dukar upp en romantisk kärlekshistoria i pensionatmiljö. Jag älskar den lantliga, mysiga miljön som målas upp på sidorna. Munnen vattnas av all gudomlig mat som dukas fram i pensionat Skogsbrynets matsal.
Casper kom att bli en favorit hos mig (Hans fobi för fäderfjän förstår jag till 110%) Jag gillade att följa hans karaktärsutveckling som även gav mig modet att kasta mig ut i världen och våga utveckla mig själv.
Den här boken bjuder på en och annan hemlighet, små missförstånd, mod, humor och kärlek.
Det självklara som Casper och Millie har gemensamt är tidigare förhållande som slutat i brustna hjärtan och en ovilja att öppna sig på nytt. Där slutar de tydliga likheterna, men de upptäcker fler fina och liknande sidor hos varandra som vid första anblicken är väl dolda under ytan. Den torra antikhandlaren har "mat- och sovklocka" samt hönsfobi och den matlagande konstnären gillar whiskey och hårdrock. Fastän de är historiens självklara kärlekspar är det inte helt säkert hur de ska hitta tillräckligt med gemensamma nämnare för att hålla ihop. . . Äppelkaka med vaniljsås, gud vad sugen jag är nu alltså! Millie har även fått mig att använda min zucchini i år och inte bara låta sniglarna ta över dem! Hela bokens atmosfär får mig att välkomna hösten med alla färger, dofter, smaker och ljuslyktor. Känslorna hos Millie och Casper är hundra procent äkta och missförstånden, ofta pådrivna av en bästa kompis som jag gärna vill ge en smäll ibland, trovärdiga. Älskar den här boken och längtar efter att få sätta mig in i nästa. Maria Arell är på god väg att skapa ett samhälle lika charmigt och välkomnande som Lucy Dillons Longhampton och tidigare karaktärer dyker upp som små fina påskägg på boksidorna. Älskar sådant!
Berättelsen upprepar sig lite med sina förklaringar till vissa saker vilket stör mig väldigt mycket. Det är en orsak till att jag ger upp. En annan är att jag tyvärr känner mig uttråkad av berättelsen. Så jag struntar blankt i hur det går för karaktärerna.