Med sina träffande, tröstande och tänkvärda texter vill Pia Eriksson uppmana dig att sätta ord på dina känslor och våga vara nyfiken på dig själv.
Hon skriver om det svåra som varit för att det ska släppa taget och för att trösta och skapa ordning i sin aldrig sinande oreda. Hon har ramlat in i och ut ur psykiatrins väntrum och terapistolar, sökande efter svar på hur man bör leva för att få rum i sig själv. Svaret var aldrig att tygla sig för att passa in, utan att verkligen våga släppa sig själv fri.
Hon skriver med en önskan om att få människor att börja kommunicera från hjärtat snarare än huvudet. Hon målar sina drömmar och fantasier i ord i hopp om att finna modet att förändras.
Pia skriver för sin egen skull men delar med sig med en förhoppning om att nå fram till den som behöver hennes ord.
Åh, mitt hjärta värker när jag läser den här boken. Det är en välskriven, sorglig och nära berättelse. Alla orden är så väl valda. Det tuffa varvas också med vacker poesi. Inget kunde förbereda mig på de tårar, insikter och värme som boken skulle ge mig. Bonus var de mycket vackra illustrationerna i boken!
Årets bästa bok hittills. Den är som en present för hjärtat med bilderna av Stina Wollter till varje nytt kapitel; de lite längre biografiska texterna och sedan poesin som jag läst på Instagramkontot och älskat för sin knapphet och storhet blandad med mänsklighet. Köp ett par stycken; en till dig själv och ett par att ge bort! 💕
Jag visste redan att jag tyckte om poesin, men de längre personliga styckena emellan höjer boken ännu mer. Personligt, naket, utlämnande och stor igenkänning. Utan att bli smetigt.
Mycket fin bok. Många upplyftande ord och tankar som träffar en rakt i hjärtat. Även om den också är sorglig och har ett otroligt djup. Jag ska försöka ta åt mig av orden hon skänker.