Shit, bror.” Han spärrade upp ögonen. ”Vem ska du gå i krig med?”
Jag hade inte hunnit förbereda ett svar på frågan. Men jag såg på honom. Visste att jag behövde shunos hjälp för att lösa detta. Så jag sa som det var.
”Alla. Jag ska gå i krig mot alla.”
Försommarkvällarna är varma i Stockholmsförorten Alby. Fjortonårige Hussein och hans bästa vänner Charbel och Bilal spelar fotboll, kämpar med läxorna, stjäl cyklar och snattar energidryck och chips i närbutiken. Ett ganska vanligt tonårsliv. Samtidigt trappas gängkriget upp runtomkring dem. På torget diskuterar man vem som tagits av polisen, vem som skjutits till döds under natten. Och Hussein har ingen aning om att även hans liv snart kommer att ta en ny vändning. För när man väl klivit över gränsen finns ingen återvändo – eller?
Bror är en unik och brännande aktuell roman om att växa upp under svåra förhållanden och tvingas göra saker man inte vill. Men också om broderskap, lojalitet och mod. Författaren Alex Khourie (pseudonym) har under många år arbetat med ungdomar i kriminalitet och boken är inspirerad av verkligheten.
Detta är en rå, drabbande och inte speciellt angenäm bok att läsa. Ändå hade jag svårt att lägga den ifrån mig, och trots att den följde den förväntade banan - att det kommer att gå rejält illa för samtliga karaktärer - så tycker jag att boken väl fyller sin plats i samtidslitteraturen.
Boken beskriver väl den fadda och krassa verkligheten för huvudpersonen Hussein. Här finns många av de inslag som vi känner igen sedan tidigare - en frånvarande fadersgestalt, en bror som befinner sig utomlands och en mamma som stretar på och som Hussein älskar. Ändå dras han till gänget och vad det har att erbjuda. Han reflekterar inte över vad de gör, och växlar över sin lojalitet till gänget med sina ganska ytliga men befintliga band. Att de kallar varandra för bror när de närsomhelst kan växla över i våld mot varandra är både fasansfullt och förväntat. Mest gillar Hussein pengarna som dras in. Att kunna köpa sig fina kläder, äta ute och ha en tydlig plats i strukturen som gängets verksamhet ger.
Men vi vet att det kommer gå åt helvete. När ledaren M mördas och ledarskapet byts ut hamnar Hussein i onåd och med en massiv skuld han behöver betala av. Att han söker sig bort från gänget och till synes verkar vara på väg att få styrsel på tillvaron med hjälp av personalen på det HVB-hem han kommer till är bara en tillfällig respit. För såklart hotar den nya gängledningen med att mörda Husseins mamma om han inte skjuter en rivaliserande gängmedlem. Det går såklart grundligt fel, och Hussein skjuter visserligen ihjäl gängets nye ledare, men träffar också en av sina vänner som hamnar i koma.
Språket är bra och grovt. Att Hussein och hans gängkompisar pratar grovt nedsättande om andra gängs medlemmar ser jag som en del i avhumaniseringen av andra och ett förskjutande av ansvar för vad de själva håller på med. Att Hussein försöker vara en utövande muslim med tanke på vad han håller på med och kommer med nedsättande kommentarer och tankar om hur tjejer klär sig skaver, men är inte helt osannolikt. Jag kämpar verkligen med vad jag känner för Hussein, samtidigt som han betalar ett högt pris för vad han håller på med, så begår han ändå oerhört svekfulla och fruktansvärda handlingar. Han sviker framför allt sin mamma något så fruktansvärt.
Att författaren jobbar med gängkriminella förstärker skildringen något oerhört.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Nattsvart. Känns sant. Skriven under pseudonym. Väldigt hårt språk och en del slang jag inte förstår. Brutal på ett sätt som Yani och Abow inte är. Vill inte läsa den här med elever, men vill att elever ska läsa den.
Boktips (från författaren, indirekt, i sista citatet)
”Trettio ungar från trettio olika länder som förolämpade varandra på lika många språk - och en stackars farbror som försökte hålla ordning på oss. Klart att det inte skulle hålla. Nu hade vi nya vikarier varje vecka.”
”Charbel var några månader äldre än jag. Mer kalkylerande. Han visste redan att allt snack om brödraskap inom nätverket var en illusion. Det handlade bara om överlevnad. Inte om vänskap.”
”Det handlade om att skämma bort dem. Bygga lojalitet så att juniorerna inte kunde tacka nej när det blev dags att släcka en opp. Fånga upp de vilsna, de slagna och de sjuka. Översålla dem med den kärlek de aldrig fått hemma. Visa att man fanns där för dem när föräldrarna var frånvarande, fast i drömmar om hemlandet eller insnärjda i rusets dimslöjor.”
”Jag såg upp mot himlen. Stjärnorna strålade över Flemingsberg, visade färdriktningen åt de som fått vilse under landets och himlens mörker.”
”När hon presenterade böcker vi skulle läsa i studiegruppen hade jag i många fall redan plöjt dem i skolan. Men istället för att låta mig chilla började hon kasta på mig andra grejer. Som Malin Persson Giolitos Störst av allt, Jens Lapidus Paradis city (den bästa fantasy jag någonsin läst), Diamant Salihus Tills alla dör. Och Anders Roslunds och Stefan Thunbergs Björndansen.”
Bror av Alex Khourie kommer vara guld värd på ungdomsavdelningen. Förutom att det är en väldigt spännande bok om ett glödande hett ämne är framsidan också lockande. A plus på designen och titeln!
Det är också så bra att det börjat komma böcker som är skrivna med mycket slang, det låter exakt som många unga pratar. Det gör väl dock tyvärr att språket kommer åldras väldigt fort.
Definitivt något att rekommendera till tex tonårsgrabbar som är intresserade av hur det kan vara i en utsatt förort och livet som gängkriminell.
Högt tempo, inga onödiga detaljer. Driv i handlingen hela tiden. Genomsyras av slang som behöver översättas för att det ska bli flyt i läsningen. Gripande.
Det här skulle nog kunna vara precis hur sant som helst, eller, det känns att det är så. Kanske borde vara obligatorisk läsning för alla med politiska ambitioner (läs ffa t i d ö). Skrämmande, men absolut inte ett enda dugg förvånande.
Jag brukar vara skeptisk mot böcker som jag uppfattar som "böcker som kan få killar att läsa", dvs böcker som handlar om precis sånt som Bror handlar om – våld, kriminalitet och skavig manlig vänskap – men blev positivt överraskad! Bror är en något ojämn men rörande berättelse om familj, tillhörighet och islam. Tycker att Khourie lyckas väl med balansgången att beskriva det oerhörda våld som är en del av Husseins vardag utan att fastna i effektsökande detaljer. Det finns definitivt en tydlig dramaturgi i berättelsen men den är på många sätt vardaglig, det finns inga hjältar och det finns inga mirakel, vilket jag uppskattar mycket med boken.
"Vi var verksamma inom ett vakuum. Var en del av området men samtidigt inte. Om någon av oss hade mejats ner av automateld skulle ingen ha sett något, hört något eller ens känt till vår existens – trots att de sett oss leka på gården sedan vi var små. Tanken var både skrämmande och stärkande. Vi var som osynliga andar. Djinner."
I denna ungdomsbok får vi följa Hussein som hamnar snett i livet och in i gängkriminalitet i så ung ålder som 14 år i en förort till Stockholm. Här finns allt som kan fånga en ung manlig läsare: våld, spänning, manlig vänskap och högt tempo. Relationen till både mamman och religionen (islam) tyckte jag var intressanta. Bokens språk är speciellt eftersom slangorden haglar och inget förklaras. Boken kändes realistisk och väldigt brutal och sorglig. Snabbläst.
En relativt trovärdig skildring av livet som gängkriminell ungdom. Inte min favoritgenre och ett språk som jag inte uppskattar. Men genuin känsla för Alby-hoodsen förmedlas och slutet gillar jag faktiskt.
Bror av Alex Khourie handlar om den fjortonårige Hussein. Hussein och hans bästa vänner Charbel och Bilal bor i Stockholmsförorten Alby där de spenderar de varma försommarkvällarna med att spela fotboll, kämpa med läxorna, stjäla cyklar och snatta. Samtidigt som vännerna lever ett ganska vanligt ungdomsliv så trappas gängkriget upp runt omkring dem. När en äldre gängmedlem börjar ta kontakt med Hussein har han ingen aning om att hans liv snart kommer ta en ny vändning, och snart är han själv fast i gängkriget. Går det att ta sig ur när en väl klivit över gränsen?
Bror är en aktuell roman om gängkriminalitet, lojalitet och om broderskap som har blivit väldigt hyllad av många. Dock måste jag säga att jag inte riktigt håller med hyllningskören då denna ungdomsbok inte riktigt nådde fram till mig. Bror är brutalare än vad många av böckerna inom samma kategori är, och kanske är det där det skär sig lite för mig, det blir lite för grovt vilket gör att jag inte riktigt kan sympatisera med huvudkaraktären alls. Dock är detta ändå säkerligen en roman som kommer hitta sina läsare och fortsätta bli hyllad av många då den som sagt ändå är väldigt högaktuell, även fast den inte var något för mig.
Den här läste jag med syfte att utöka min repertoar med böcker att rekommendera och prata om med mina högstadiebarn på jobbet. Ca 30 sidor in kände jag mig mycket osäker på om jag ens skulle vilja rekommendera den för någon av mina elever. Inte pga det råa våldet eller alla hemska handlingar utan för att jag tyckte att den glorifierade det kriminella livet. Men ytterligare lite längre in i boken vänder handlingen och huvudkaraktären inser vilken förkastlig situation han befinner sig i. Dessutom omöjlig att bryta.
Boken är spännande, rå och har ett högt tempo som jag tror att eleverna fångas av. Jag gillar också att boken inte har en positiv lösning då jag tror att det är exakt så för de allra flesta som upplever detta på riktigt. Ett tag var jag orolig att det skulle ni en solskenshistoria och det kändes tyvärr rätt orealistiskt. Men det ”ordnade” till sig.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Detta är ingen lycklig bok. Det finns en stund mot slutet som man känner att det kanske kommer bli väl ändå, men sedan krossas det hoppet. Och jag antar att det är en ärlig sanning om hur det är att lockas in i ett kriminellt liv som ung och inte veta hur man tar sig ur det.
Boken är rå, brutal och innehåller långt mer svordomar än t.ex. den harang jag undslipper när jag slår huvudet i en skåpslucka. Blir man lätt stött av kränkande ord skulle jag inte rekommendera denna. I övrigt tycker jag absolut att den borde plockas upp, av folk i allmänhet - ungdomar, föräldrar, lärare, bibliotekarier. Hoppas på fler böcker av Khourie.
"Tack för att ni gör det här för min son." Mamma hade suttit tyst fram tills nu. Observerat. Analyserat informationen som framkommit. "Tack för att ni ger honom en chans att bli en bra människa." "Er son är redan en bra människa", sa Peter. "Han behöver bara hamna på rätt väg så kommer ni se att ..." "Nej, Peter" sa mamma men såg på mig. Stilla tårar rann utmed kinderna. "Min son är ingen bra människa. Jag älskar honom. Men han gör inget gott. Och det vet han själv också." (s.102-103).
All in all, it’s a gripping and immersive story with well-written, believable characters. The pacing is tight, the atmosphere draws you in from the very first pages, and the emotional depth keeps you invested throughout. The ending may be a bit overly dramatic, but it’s exciting nonetheless and left me wanting to read more about Hussein. It’s a shame the other two books in the series are standalones, but I’ll definitely give them a try.
Bra ungdomsbok men mörk. Lättläst och skulle kunna funka i klassrummet men den är som sagt också ganska mörk så kanske ändå beror på vad man har för klass. Men viktigt och aktuellt ämne som absolut kan väcka intresse hos ungdomar i en bok! Mycket slang och ortenspråk i den vilket också gör att den känns ganska ”ungdomlig”
Vardagen som vi får se den via nyheterna idag. Vänskap som slår fel, jakten på snabba pengar och heder, föräldrar som har nog med sitt, religion när det passar och jakten på ett fungerande liv. Små, snabba beslut som kan avgöra allt. Mycket bra.