En hopplös liga utan pengar och stjärnor? Eller hela sportens sista själfyllda utpost på vägen mot avgrunden?
För Noa Bachner är svaret självklart: Vi kanske förlorade ute på planen, men vi utklassade alla i konsten att skapa en meningsfull fotboll.
Den sista utposten är berättelsen om hur Sverige överlevde den moderna fotbollens fasor. Om en folkrörelse som stod emot. Om medlemsdemokrati och en känsla av äkthet som resten av världen sörjer att den har förlorat.
Ja vad ska man säga. Idrott är en mörk plats, ur vissa aspekter (ur andra aspekter: det finaste vi har). En gedigen redogörelse för kommersialiseringen av den vidriga sporten fotboll. Runt om i Europa och världen köps klubbar upp av stora investeringsbolag eller diktaturstater :) so fresh and nice :). I Sverige har vi dock något som kallas för 51%-regeln, vilket innebär att en majoritet av föreningen måste ägas av medlemmarna, vilket i sin tur innebär FÖRENINGSDEMOKRATI. Detta vackra fenomen. Men vad innebär det för den svenska fotbollens konkurrenskraft och förmåga att mäta sig med andra lag ute i Europa? Den kan ni ta och klura lite på. Även; vad är vi beredda att offra för att nå sportslig framgång? Och för vem finns fotbollen?
Jag säger en sak och det är: hedra föreningslivet! Låt idrotten vara den samlande och förenande kraft som den har potential till att vara.
Inspirerande och med tydliga kontraster. Lämnar läsningen med en skön känsla att vi har rätt och alla andra har fel. Rekommenderar till ungdomar med intresse för fotboll, samhälle, politik, ekonomi
Den sista utposten är en bra reportagebok om varför Sverige är vad det är i fotbollsvärlden. Vi är ett litet land som fortfarande håller stenhårt vid idén om "föreningen", att den ska vara medlemsstyrd och inte såld till diverse oligarker, företagare eller till och med stater. Boken visar också på hur vissa försöker hålla isär sport och politik, samtidigt som fotbollen (och hela sportvärlden) oundvikligen blir mer politiserad.
Inom svensk fotboll förs en lång diskussion om föreningslivets villkor och regeln om att medlemmarna ska äga större delen av klubbarna, den så kallade 51%-regeln. Ska regeln avskaffas till förmån för privata ägare, eller behållas? Likadant med VAR-systemet som ska hjälpa domaren att via video avgöra om något regelbrott föregått ett mål eller en straffsituation: svensk fotboll väljer vägen att VAR inte ska införas, eftersom medlemmarna röstat igenom i klubbarna att klubbarna ska motsätta sig just införandet av systemet. Svensk fotboll skiljer sig mycket för övrigt europeisk fotboll i sin struktur, vilket Noa Bachner belyser på det här och fler sätt boken igenom.
Även internationell fotboll och dess ägarstruktur diskuteras. Bachner är, precis som jag själv, Newcastle-supporter, och illustrerar med den klubben som utgångspunkt väl hur den moderna fotbollen ter sig. Newcastle hade affärsmannen Mike Ashley som ägare; han brydde sig inte om klubben mycket mer än som reklampelare för sitt eget företag. När han till slut säljer klubben hamnar ägandet hos den statliga saudiska investeringsfonden, vilket i princip innebär att ägaren är den saudiska staten, med allt vad det innebär. Plötsligt kommer större spelarinköp, fler investeringar och sportsliga framgångar. Men till vilket pris? Och kan man fortsätta vara supporter i det läget? Sådana resonemang stöts och blöts med säker stil genom hela boken.
Hur ska man beskriva det här? Samtiden är en mörk plats - inte minst fotbollen. När den internationella fotbollen säljer sig till diktatoriska stater och amerikanska riskkapitalbolag där ägarna använder världens toppklubbar som varumärke för exponering av sina företag så cementerar sig den svenska fotbollen allt tydligare i en demokratisk rörelse. Och samtidigt som andra svenska områden i välfärdssystemet (tex skolan och vården) blir privatägda så blir den svenska fotbollsrörelsen bara mer och mer demokratiskt.
På ytan kan det låta ljuvligt och idealiskt men det kommer till ett pris. Vad är priset för en stark folkrörelse? Varför tappar de svenska landslagen i konkurrens? Hur ska framtiden egentligen se ut? Det är en fantastisk bok som redogör, problematiserar och granskar ett faktiskt allvarligt problem i den svenska idrottsrörelsen. En mycket läsvärd bok!
En väldigt intressant bok om den moderna fotbollen och den svenska fotbollen. Man blir lite smått stolt över att vi är typ den enda ligan i världen som stått emot just den moderna fotbollen. Priset som det har kostat är såklart att andra länder omkring oss springer ifrån oss rent resultat mässigt (bara kolla när Köpenhamn körde över Malmö med 5-0). Men när man ser på helheten tycker jag att det är jävligt fint det vi har, vi kan fira mål utan att det blir VAR-check i flera minuter, vi kan kritisera våra klubbar och det ger ofta resultat.
Det finns såklart mycket mer att önska av den svenska fotbollen, den är verkligen inte perfekt. Men vi har något fint som vi verkligen ska hålla hårt i.
Mycket intressanta anekdoter från fotbollsvärlden, både från historien och mer I nutid. Det märktes att boken skrevs av en journalist med mycket att komma med.
Den sista utposten är en berättelse om svensk fotboll, som kontrasteras med den "moderna fotbollen". I boken redogörs för vilka vägskäl svensk fotboll har stått inför, och vad som har lett till att vi står där vi är idag. Mycket intressant om föreningsdemokrati. Möjligen inte fullt lika bra som Simon Banks bok, "Vem dödade min fotboll", som i flera avseenden liknar denna bok, men helt klart läsvärd för den som intresserar sig för fotboll.
Välskrivet. Och ställer nödvändiga frågor om vem fotbollen är till för. Han fokuserar väldigt på medlemmar och organiserade fans, men det är där det lite skaver för mig. För kommer framtidens fans bry sig på samma sätt? Kommer inte framgångar i sig få en betydligt större betydelse och därmed gradera ner värden som mer bygger på gemenskap, historia och kultur?
En sympatisk och kritisk skräckhistoria om den moderna fotbollen. Om en sport som överallt, förutom i vårt land, finner sig i kapitalets och diktaturernas klor. Det är både rörande, upprörande och fint berättat. Noa Bachner är Sveriges tveklöst bästa fotbollsskribent.
Älskar den bondskurkska scenen med Sepp Blatter och karamellglassen.
Bachner beskriver hur svensk fotboll valde sin egen väg när resten av världen tog en annan och varför det är värt att ha det så trots att vår konkurrenskraft tar skada. Perfekt bok för alla som följer Allsvenskan.
En bra genomgång, lättläst men kanske lite tunn. Hade gärna kunnat gräva lite djupare och vågat vara lite mer politiskt eller teoretisk. Kunde skippat villkorstrappan och fokuserat mer.
Innehållet är riktigt bra, gud vad jag älskar svensk fotboll. Lite problem med bokens disposition och ibland även grammatik, skulle gynnas av några välbehövliga kommatecken vid sina tillfällen.