”Var föddes jag mamma?” frågar jag från ingenstans. Orden halkar ur mig som en våt tvål."
Azad växer upp ensam med sin mamma, i en orolig närhet där vissa frågor aldrig får ställas, vissa ämnen aldrig beröras. Då stänger mamma sovrumsdörren och lämnar sin pojke ensam.
Som 19-åring flyttar Azad till Östersund, så långt bort från sin mamma som möjligt. Samtidigt som han festar, blir förälskad och lever studentliv i en ny stad börjar han ställa de förbjudna frågorna till henne. De svar han äntligen får blir början på en vindlande historia om kvinnorna i världens vackraste by i Kurdistan, om deras kamp för överlevnad och ett litet barn som rör sig mellan deras famnar.
Zhiwar Rashids debutroman Under mullbärsträdet är en berättelse om ursprung som fantasi och verklighet, öde och möjlighet. Om att bli någon som kommer någonstans ifrån. Om att skapa band till det förflutna som gör framtiden möjlig. Och om tystnadens och berättandets kraft i en människas liv.
Den här romanen behandlar ett intressant ämne som dessutom känns närmast högaktuellt just nu med tanke omvälvningarna i Syrien. Men efter att ha läst i den ett par kvällar lade jag undan den oavslutad eftersom jag inte längre kände mig lockad att läsa vidare. Det är något med Zhiwar Rashids språk och berättande som helt enkelt inte fungerar för mig och jag har så oändligt många andra böcker som jag också vill hinna läsa.
Mycket läsvärd och viktig bok i dagens galna migrationspolitiska landskap. Om mellanförskap, flykt, trauma och språkets/historians betydelse. Så fin! Blev besviken på att Azad tappades bort på slutet så det drar ner helhetsintrycket lite.