Enslingen på Brunnsgatan

by Lena Ackebo

Det är den varma sommaren 2018. Författaren Frank Bergman försöker dränka sin livsleda och ensamhet med alkohol och lindrar sin skrivkramp genom att skriva av stycken ur På spaning efter den tid som flytt. Hans människoförakt och självhat blir allt starkare och när hans ende vän vänder honom ryggen ställs han iför valet att släppa taget om livet eller öppna dörren till det förflutna.

297 pages, Hardcover

Published January 1, 2023

Reviews

[Mister Squishy · Rating 5 out of 5]

Jag har varit ett stort fan av Lena Ackebo sedan jag började läsa hennes seriealbum nån gång på 90-talet. Fångades just av hennes träffsäkra karaktärsskildringar som är så på pricken, trots att det handlar om tecknad serie, förvisso med generöst ordrika dialoger. Av en ren slump fick jag syn på en av hennes romaner på biblioteket och upptäckte på detta sätt att hon börjat skriva prosa. I de första böckerna (Världens vackraste..., Kära..., Darling...) återfann jag samma träffsäkra personskildringar och sträckläste alla tre romaner eftersom de hänger ihop till stor del.

Enslingen... tycker jag tar detta ett steg längre. Samma träffsäkra person- och situationsbeskrivningar, t ex scenen där de beställer paella på restaurang hade ju kunna platsa var som helst i Ackebos tidigare verk, men det finns också ett mörker som gör allting så mycket tätare och griper tag i en på ett otroligt sätt.

[Erika · Rating 1 out of 5]

Det här var inte alls bra. Boken handlade verkligen inte om någonting annat än en äldre man som tycker synd om sig själv? Karaktären engagerar mig inte överhuvudtaget. Egentligen så är ingen karaktär i boken särskilt intressant. Den enda som eventuellt skulle kunna vara något intressant är Julia Vinter, men henne får vi inte lära känna alls.

Rekommenderar verkligen inte denna boken.

[Johanna Lidfors · Rating 4 out of 5]

Detta är berättelsen om Frank, en författare i medelåldern. I första halvan av boken får vi följa honom under den varma sommaren 2018. Han dricker för mycket, tar varken hand om sig själv eller sitt hem och driver runt svettig och bakfull på Stockholms gator. Han föraktar alla utom sin förläggare, Fabian, som är hans ende vän.
Den första halvan flyter på i mycket lugnt tempo. Franks föraktfulla beskrivningar av sina medmänniskor är humoristiska, men trots det överväger jag flera gånger att sluta läsa. Jag vet helt enkelt inte vart vi är på väg. Sedan hamnar Frank plötsligt i en öppen konflikt med sin ende vän, och då bränner det till. Han återvänder stukad från vännens sommarhus i Simrishamn till ett regnigt Stockholm och kort efter det, i bokens andra halva, får vi följa Frank genom hans uppväxt. Här kommer drivet som saknades i bokens första halva och jag är glad över att jag inte gav upp i mitten. I Franks historia får vi en förklaring till varför han beter sig som han gör. Det låter kanske klyschigt, men det är der faktiskt inte. Detta är en berättelse om vad det är att vara människa, att kämpa mot sin bakgrund och ändå finna sig precis där man lovat sig själv att inte hamna. Lena Ackebo beskriver sina karaktärer med varsam hand och det går att hitta något litet försonande även hos den känslokalla fadern.

[Isabelle · Rating 2 out of 5]

Näe. Vilken tid det tog att ta sig igenom den här tungrodda sorgliga romanen. Verkligen ett exempel på hur ett trasigt förflutet kan förstöra en människa inför alla andra så till den grad att han till och med möter vänlighet med ilska. Även ett exempel på hur ovetande omvärlden kan vara om en persons smärtor. Fy fasen.

Huvudpersonen Frank känns förbittrad, och har fog för det. Vän av ordning missade nog varför han inte kunde skriva av sig all denna ilska à la Bergman.

Jag påbörjade samtidigt Nina Lykkes bok "Vi är inte här för att ha roligt" vars handling är nästan komiskt nära den här boken (avdankad manlig författare har skrivkramp, behöver hjälp.) Men läsupplevelsen fläckades något av den här boken.

[Ola Hansson · Rating 4 out of 5]

Som fan av Ackebos serier var det här inte vad jag hade väntat mig. Inte heller utvecklade sig boken i den riktning jag hade väntat mig, eller för den del, önskat mig. Den sista delen där Frank blickar tillbaka (eller är det som han skriver?) på sin barndom är nattsvart, men trots det ökar den inte min sympati för honom. Jag gillade honom faktiskt bara i början.

Men samtidigt är det i denna återblick som Ackebo imponerar mest som författare.

[Karl · Rating 2 out of 5]

Jag lockades av baksidestexten som utlovade en livstrött författare som skriver av stycken av Proust, men beskrivningen visade sig mer intressant än boken som är en ganska tråkig berättelse som efter drygt halva boken övergår i en ganska tråkig uppväxtskildring. Det är inte direkt dåligt, vissa passager är lite intressanta, men det hela känns oinspirerat och lite trött. Inte helt olikt huvudpersonen själv.

[Anki Johansson · Rating 3 out of 5]

Det tog tid att komma in i boken men väl där så blev den bättre och bättre. Helt klart en läsvärd bok.