Aya Kanbars andra diktsamling är ett nattligt, illojalt bokslut över ungdom och tonår. Protagonisten och antagonisten byter roller, kärlek och förtvivlan blir ett och samma, allt kan förvandlas.
jag vill skära upp dina handleder jag vill göra dig andlöst beroende jag vill att ditt liv tar slut jag vill att ditt liv ska handla om mig jag vill inte minnas dig jag vill ta mig under ditt skinn
Aya Kanbar, född i Örebro 2004, succédebuterade år 2021 med poesiboken Hyperverklighet, som bland annat nominerades till Sveriges Radios lyrikpris, Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset.
En stor förbättring jämfört med hennes första, mindre spretig och stilfigurer som används mer varsamt och medvetet. Hade önskat att hela hade varit del 1 bara - en stark och vacker skildring av utplånande kärlek som var mer universell fast med en ungdomlig allt eller inget-känsla. Sista delen kändes så abrupt och som ett försök att tydligt peka på hennes ålder med "studenten 2023" vilket jag tycker gör henne en otjänst.
Visst finns fina passager och visst är det imponerande att Kanbar är så ung. Men rent krasst känns språket orimligt avancerat och pretentiöst. Läsningen blir ett översättningsarbete istället för diktläsning.
Det är sällan jag sträckläser en diktsamling men här kunde jag inte låta bli när jag kommit halvvägs. Blod, död och änglar. Magiskt är ett ord som missbrukas idag men här passar det verkligen.
Inga dikter jag kommer minnas. Dock tycker jag poesin urskiljer sig från annat jag läst av svenska moderna poeter, där Aftongata i alla fall har några intressanta inslag.