En 400 sidor lång roman om arbetet i en tändsticksfabrik i Tidaholm 1909 låter inte som det mest upplyftande. Snarare fick jag för mig att det skulle bli en rätt seg läsupplevelse, fylld av misär och fattigdom. Nog för att Mick bjuder läsaren på en stadig dos mörker och elände, men här finns också kärlek, passion och kampvilja för ett drägligt liv. Epicentrum för bokens skeenden är Vulcan, den stora och på den tiden kända tändsticksfabriken. 35 år tidigare brann en av byggnaderna ner till grunden, när en av arbetarna begick ett misstag. Ett 40-tal kvinnor, många barn, brann inne och lämnade ett outplånligt ärr i Tidaholmsbornas minne. I bokens presens, 1909, är Vulcan i full gång och tillverkar tändstickor som skeppas ut över hela världen. Lönen är låg, arbetet slitsamt och rättigheterna få. Men det bubblar bland arbetarna, det tisslas och tasslas om strejk och stämningen trissas stadigt uppåt. Handlingen förs framåt genom ett digert karaktärsgalleri, som alla på olika vis påverkas av Vulcans dominans på orten. Ett imponerande stycke arbetarhistoria, småstadsskildring och därtill debutroman från Mick. Bonuspoäng för dialektala inslag.