Silencieux, eller Avbildens tillbedjare

by Richard Le Gallienne, Hillevi Norburg (Translator)

Antony har en vacker hustru, ett litet barn och en talang för att skriva poesi. Men inget av det betyder något när han förtrollas av en okänd kvinnas dödsmask. Det är en förälskelse, ett rus. Han ger henne namnet Silencieux och masken talar till honom i månskenet, men helst skulle han ju vilja att hon slog upp sina ögon. Vad är priset att betala när man sätter Konsten före livet och människorna som älskar en? Vad är priset för att skåda Silencieux fruktansvärda ögon?

Richard Le Galliennes mörka saga från 1900 är en dekadent allegori, en skräckhistoria i romantisk språkdräkt, för alla som någon gång hört avbildens förföriska viskningar.

Hillevi Norburg har översatt och även försett boken med en inledande introduktion till Le Galliennes biografi och litteraturhistoriska kontext. Utgåvan innehåller också klargörande noter, även de av översättaren.

Genres: Horror

232 pages, Paperback

First published January 1, 1899

About the author

Richard Le Gallienne was an English author and poet. The American actress Eva Le Gallienne was his daughter, by his second marriage.

Reviews

[Bokdaling Lisso (Lisa-Marie) · Rating 4 out of 5]

Det är ett speciellt språkbruk i den här boken (men så är den skriven 1900) det är målande och nästan åt det poetiska hållet stundtals. I normala fall är det inget som tilltalar mig, men den här har något som gör att man fängslas bland raderna av ord, förtrollande, precis som karaktären i boken är av ansiktet.

Jag trodde inte jag skulle gilla hur berättandet är uppbyggt, som att någon berättar en historia om Antony, ger ibland en kommentar om "som du läste i början av boken". Men jag gör det, det gör det till och med lite mer mystiskt på något vis. Mer trollbindande och samtidigt otäck och vansinnig på ett sätt som får kalla kårar att krypa över ryggraden.

Det är en väldigt liten bok, med inte allt för många sidor. Men oj vad mycket det hinner göra med ens sinne under denna lilla resa, som nästan känns som en fulländad roman.

Med några få ord så skulle jag beskriva den som:
Trollbindande, annorlunda och vansinnig.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

En romantisk berättelse om vådan av gudomlig inspiration, skulle jag sammanfatta det som, med inslag av gotisk skräck. Som den metanörd jag är blir det förstås min första tolkning, masken som Antony tillbedjer, avbilden han förälskar sig i och som bär hans hustrus drag - men han föredrar avbilden - står för skrivandets vansinne i någon mån, och leder också till dödliga konsekvenser. Vackert och rytmiskt språk, säkerligen med hjälp av en god översättning av Hillevi Norburg, som också försett utgåvan med en essä om La Gallienne och utförliga fotnoter som hjälper en nutida läsare att navigera i referenserna som finns med i texten och som mestadels skulle flugit mig förbi utan noteringarna.

[Sheska · Rating 5 out of 5]

For the last couple or so months I've been quite literally plagued by random instances of synchronicity—one weirder than the other. But none, and I mean none, can live up to the one I'd experienced whilst reading this book.

The synchronicity itself is hard to get into, as I'd have to spoil the very last sentence of the book, all I can say is it relates directly to The Silence of the Lambs, a spin off series of which I finished this week. Good thing I'm not superstitious or anything, coz otherwise I'd be making a beeline to the nearest church or lottery machine.

As to the book itself, I was pleasantly blindsided by it, despite figuring out very early on where the plot was going (an unfortunate byproduct of being exposed to far too many suspense and horror tropes). I loved the imagery (ironic given the subject of the book) and the exploration of beauty and addiction. Gallienne's stunning descriptions of nature and the way it was anthropomorphised completely overshadowed the rather melodramatic and forced dialogue. I'm no critic, so I doubt my 5 stars reflect the actual quality of the book, but bloody hell did it hit that magical spot for me.

P.S. Little bit of trivia, coz I can't get my mind off The Silence of the Lambs connection... I looked up Dawn Baillie, who designed that famous poster for the film and turns out she had also worked on Zoolander, Indiana Jones and the Last Crusade, Little Miss Sunshine, The Grand Budapest Hotel, Miss Congeniality, The Truman Show, and Barbie. I kinda love these weird tangents that my brain goes on every now and again.

[Ampersand Inc. · Rating 4 out of 5]

Man falls in love with statue and slowly lights his life on fire because of that love–what’s not to love! The author was primarily a poet, and the writing bears that out, but I would say for that an 125+ year old work, there’s an absurdist energy here that might make it appeal to readers of Miranda July and Alison Espach.

[Farbror the Guru · Rating 4 out of 5]

En släkting till ”Dorian Grays porträtt” som i sitt nätta format blir lite mer pang på rödbetan än den betydligt mer omtalade volymen. Egentligen uteblir alla överraskningar men ett bildande förord och en gedigen notapparat gör det till en bildande läsestund.

[Jonathan Zee · Rating 5 out of 5]

A book for poets.
I read the 1900, 1st edition version. The wording is sublime and I hope that the reproductions do not make any changes to the sentence structure.

[Greg Gbur · Rating 3 out of 5]

I have been arguing for some time that there is much more of a connection between horror and science than is generally appreciated. In fact, I explore this relationship in detail on my Tumblr, Science Chamber of Horrors. Occasionally, however, I find a book like Richard Le Gallienne‘s 1899 The Worshipper of the Image, which dramatically highlights how a macabre event can simultaneously spur tales of horror as well as scientific and medical advances.

The novel is short, only 143 pages long — I read it in its entirety in bed one night. It tells the story of a poet named Antony, who falls in love with a beautiful death mask of an unknown woman. This mask exerts an increasingly negative influence on both Anthony and his family, eventually leading to horrible tragedy.

The novel is a short and enjoyable read, but what makes it really stand out is that the death mask — “Silencieux” — is actually based on a real death mask that became a cultural phenomenon in the early 1900s! This mask went on to become “the most kissed face of all time,” as I explain below.

Read the whole review.