„Nukumaja“ on Tove Janssoni lühijuttude kogumik aastast 1978. Selles on kaksteist lugu. Nimiloos „Nukumaja“ põimuvad kaks teemat: kunst ja armukadedus. Suhte- ja kunstiprobleemid, kinnisideed ja ambitsioonid läbivadki seda novellikogu punase niidina. Vaimukad ja teravad lood uurivad inimloomust ja seda, kuidas arusaamatusel ja ebakindlusel – isegi haigustel ja ohtudel – võib olla positiivne ja maagiline toime.
Tove Janssoni enda kommentaar enne raamatu avaldamist oli: „Loodan väga, et suudan kedagi oma südametu suhtumisega šokeerida.“ Loomulikult on otse vastupidi – Tove Janssoni jutud soojendavad südant, sest ta oskab isegi inimeste varjukülgedest kirjutada inimliku soojusega.
Tove Jansson was born and died in Helsinki, Finland. As a Finnish citizen whose mother tongue was Swedish, she was part of the Swedish-speaking Finns minority. Thus, all her books were originally written in Swedish.
Although known first and foremost as an author, Tove Jansson considered her careers as author and painter to be of equal importance.
Tove Jansson wrote and illustrated her first Moomin book, The Moomins and the Great Flood (1945), during World War II. She said later that the war had depressed her, and she had wanted to write something naive and innocent. Besides the Moomin novels and short stories, Tove Jansson also wrote and illustrated four original and highly popular picture books.
Jansson's Moomin books have been translated into 33 languages.
Tove Jansson always describes her characters in such a way that after a few pages (or after a few lines in some of these short stories) I felt like I had known them for years. Each story is different from the rest, but each one displays Tove’s brilliant style.
Janssons noveller är små och fina, och bitvis mörka (lite likt muminsagorna). I stort sett alla kretsar kring delar ur folks liv, människor som sysslar med saker och stöter på varandra i olika situationer. Jag tycker att hon lyckas sätta fingret på hur det kan vara att vara människa – eller tänkande varelse överlag – och hur de små konflikterna och stunderna i livet kan kännas viktigare än något annat just där och då. Hon lyckas ofta skapa personporträtt på några enstaka sidor och varje novell går att begrunda länge. Eftersom det är hela tre novellsamlingar i en och samma bok så kan jag tycka att det blir lite mycket att sträckläsa de som jag gjorde nu, ett resultat av att jag är nitisk och knäpp, och jag tror man gör bäst i att någon gång då och då ta upp boken och bara välja en novell på måfå. Lite som en godisskål. Känner man sig rådvill och inte vet vad man är sugen på så kan jag rekommendera "Brev från Klara" (brevnovell!! kul!), "Stormen" eller "Ekorren" (fick mig att tänka mycket på Sommarboken). Är ju generellt emot att koppla författare allt för mycket till verket, men många av dessa noveller tror jag är rätt så självbiografiska. Till exempel den om serietecknaren. Mumintrollet föddes ju i en satirtidning, och jag kan inte låta bli att fundera på om hon kanske hade samma upplevelser i sitt tecknande som personen i novellen. Dessutom innehåller flera av novellerna vad jag tolkar som homosexuell kärlek.
Allt som allt; mycket fin samling. Mååånga noveller. Vissa tänkvärda vissa mindre intressanta. Trevlig läsning!
Kylläpäs luin tätä kauan:/ Kokonaisuutena 3,5✌🏻 lemppariksi nousi Nukkekaappi ja muita kertomuksia, sille tirskahtelin ääneen. Siitä antaisin yksinään 5/5!😆
Ei, mina ja Tove ei saagi sõpradeks. Vähemalt mitte raamatutes. Tema elulugu on mu jaoks lummav, see film, mis paar aastat tagasi me kinodes jooksis, oli võrratu. Sõnaga, ta ise tundus olevat nii äge inimene, aga tema looming minu pähe ei mahu. Ei istunud mulle muumid, ei istu ka need novellid/lood. Jah, ma olen nõrkemiseni kuulnud, kui sügavalt filosoofilised need on ja milline otsatu maailmatarkus neis on...
Oli jälle selline hambad ristis lugemine, sest "kõik ju loevad ja kiidavad".
Novellerna är vackert skrivna, ibland lite melankoliska men mest helt underbara. Tove Janssons "vuxenböcker" har definitivt inte fått den uppmärksamhet dom förtjänar och är super läsvärda!! Var svårt att läsa den under värmebölja dock, skulle rekommendera för fina höst- och vårkvällar eller regniga dagar.
Tove Jansson writes the best prose. I haven't read her short stories for adults before and I really loved them, they were so varied and so sharp eyed and sometimes very queer which especially delighted me. This volume contains three different short story collections so obviously not all of them made equally strong impressions, but there's a good ten or twelve that swept me away completely and I know I'll return to again and again.
ENG: Somewhat lackluster. Pick up "The Summer Book" instead.
EST: See on imeliste "Suveraamatu" ja "Puhta mängu" järel mu kolmas "täiskasvanute" Tove. Seekord siis novellikogumik. Ja kuigi ka siin leidub täiesti super lugusid (nt "Koomiksite joonistaja" tüdimus, "Peaosa" tõeline kalkus ja "Nukumaja" katarsis), siis paljuski meenub mulle kusagilt silma jäänud lause, et kui lugude kohta märkmeid ei tee, siis kipuvad need meelest ära minema. Pealegi näiteks "Lokomotiiv" ja võib-olla veel mõni pole eriti head. Seega, kuigi Tove on ka siin kohati täiesti imeline, ei saa ma seda täie südamega kahjuks soovitada.
Inimestes lasuv tühjus, teatava tähenduslikkuse ja Mõtte kaotamine on hirmutav. Novellikogu täis kurioosseid karaktereid, üks iseäralikum kui teine. Tegelased tihtilugu elust võõrandunud ja mullegi võõrad, ometigi täiesti reaalsete murede-rõõmudega. Iga novelli põhiobjekt oli omanäoline kinnismõte, millest peategelane väljapääsmatult haaratud oli, viies enamikul juhtudel stagneerumiseni. Ent mõnel õnnestus soikeseisundile vaatamata üks hetk kelleski või milleski sära leida.
Kustantajan ratkaisu koota neljä Janssonin novellikokoelmaa yksiin kansiin, ei minusta ole hyvä. En oikein usko, että minkäänlaisille novelleille on eduksi että niitä lukee satakunta peräkkäin, ei ainakaan näille. Takakannen mukaan novellit ovat lempeän ironian sävyttämiä, mutta minusta monet olivat piikikkäitä, suorastaan julmia. Onneksi lempeys lisääntyy loppua kohden, kun kirjailija ja hänen henkilönsä vanhenevat. Novelleissa on tarkkaa ihmistuntemusta ja teräviä oivalluksia. Ehkä eniten pidin kahden taiteiljanaisen suhdetta ja elämää käsittelevistä novelleista, samoin ensimmäisen kokoelman tarina oravasta ja naisesta saarella oli todellinen helmi.
En novellsamling som borde kortats till hälften minst. Allt en författare skriver är inte bra. Här har man tömt Toves skrivbordslåda och tagit ALLT. Det blev inte bra. Det finns såklart några guldkorn men det drunknar i allt annat. Fick kämpa mig igenom.
Janssonin novellikokoelma on taattua laatua. Kirjailijan omintakeinen tyyli ja kieli saivat tuntemaan samaa, kuin miellyttävä kahvihetki, jossa muistellaan lapsuuden kesiä vanhan ystävän kanssa, tietynlaisen paluun-tunteen. Kaikki tarinat eivät vastanneet yleistä tasoa, mutta henkilöhahmot pysyivät vahvoina.
Väga mõnusad kirjeldused ja lihtne oli tegelastele kaasa elada. Sain aru, et novellikogu lugemine pole päris mulle. Naudin rohkem ühtset teksti. Tegelikkuses päris lõpuni ei lugenud.
Jag har egentligen ingen relation till Tove Jansson sedan tidigare. Min mamma var inget Mumin fan och jag minns att jag tyckte tv serien var lite tråkig som barn så jag fick aldrig riktigt någon anknytning till de historierna. Men av någon anledning kände jag mig dragen till hennes berättelser och jag är så glad att jag gav hennes noveller en chans.
Tove Jansson har en otrolig förmåga att fånga de där små känslorna som alla människor har inom sig. Få av novellerna beskriver särskilt dramatiska händelser, utan snarare det underliggande problemen och konflikterna som vi sällan kanske identifierar men som ändå påverkar våra handlingar. Det är sällan särskilt en tydlig början eller slut i novellerna utan snarare utdrag från väldigt komplexa karaktärers liv. Jag tyckte det var otroligt imponerande och hon lyckats beskriva så mycket på bara ett par få sidor per novell.
Flertal av novellerna skildrar homosexuella karaktärer, vilket var oväntat men gjorde mig positivt överraskad. Många av karaktärerna är också relativt gamla vilket var intressant att läsa eftersom jag själv inte delar den erfarenheten. I och med att detta är en bok med tre av hennes novellsamlingar så varierar självfallet kvalitén och mitt intresse för de olika novellerna men överlag tyckte jag de var riktigt engagerande, intressanta och framför allt en otroligt spännande skildring av människan. Det ska bli så kul att dyka djupare in i Tove Janssons författarskap i framtiden!
Novellsamlingar är alltid lite kluriga. Novellen känns som att den är hit-or-miss på ett annat sätt än romanen är, det känns som att det är rätt slumpmässigt om en novell talar till en eller inte. De flesta gör inte det, de mest flyter förbi och så är texten borta. Men vissa biter sig kvar. För mig, i den här samlingen, är det den om mannen som illustrerar en skräckantologi. Den om kvinnan som ska göra en rollstudie för en tråkig huvudroll. Den om mannen som bygger ett dockskåp. Den om mannen som träffar en flicka som verkar besatt med döden. De säger mig någonting, och kommer kanske fortsätta säga någonting över en tid framöver.
Gemensamt för novellerna är att ganska många personer arbetar med konst eller kultur på något sätt, och har ett yrke som går in i deras personligheter, deras identitet. De är alla, oftast, lite egna, och vilka osäkerheter de än har så är de oftast ganska trygga i just sin egenhet. Det stör dem inte att de är annorlunda. Och visst är det skönt hur hon skriver samkönade par, liksom utan några omsvävningar, bara som någonting som är precis lika normalt som hetero-par. Det är trevligt. Det flyter in i det vardagliga.
En trevlig novellsamling, om det är noveller man vill läsa.
Vähän hämmentynyt fiilis. Olen ennenkin lukenut Tove Janssonin novelleja ja romaaneja myös, ja käsitykseni oli että kaikki on kultaa. No ei olekaan.
Näissä kertomuksissa oli henkilöhahmoja ja tuokiokuvia, mutta monessa jäi arvoitukseksi, että mitä nyt haluttiin sanoa. Mistä tämä tarina kertoi ja mihin se on menossa. Kehittyikö joku hahmo? Ratkaistiinko joku tilanne? Ei. Oliko joku tilanne edes dramaattinen? Ei. Tuntui kuin nämä olisivat luonnoksia.
Tässä kokoelmassa on yhteensä 60 novellia, neljän kokoelman sisältö kokonaisuudessaan. Niistä kolmessa oli joku idea, josta sain kiinni. 3/60. Orava oli selvästi paras. Muisto uudesta maasta oli hyvä, ja Päärooli oli mielenkiintoinen. Siinä ne. Eivät muut varsinaisen huonoja olleet, mutta yhdentekeviä. Niissä ei tapahtunut mitään, eikä niistä loputtuaan jäänyt mitään mieleen.
Jotkut kohdat hymyilyttivät, kun ”Jonna” ja ”Mari” tekivät useammassakin kertomuksessa asioita, joita Tove ja Tuulikki tunnetusti tekivät.
Första delen består av korta noveller där man inte kommer människorna inpå livet.
Andra och tredje delen är längre noveller, vilket jag tycker bättre om.
Generellt är det kreativa personer som det handlar om. Konstnärer, författare, illustratörer och grafiker. Många av dem med komplicerade relationer till omvärlden och människorna i den.
Mina favoriter är Ekorren, Apan, Dockskåpet och Lokomotiv, även om den sistnämnda är irriterande skriven med ursäkter och tidshopp…
Tove Janssons Noveller är läsvärda, men jag tycker mer om hennes romaner, där jag som läsare får landa i historien och relationerna.
Det finns guldstunder i Janssons korta (oftast alltför korta!) prosastycken (är det verkligen noveller alla gånger?), det finns stor potential i både historierna och karaktärerna, men det liksom blir aldrig något riktigt av det i de flesta. Ofta rumphuggs berättelsen av typen Snipp snapp snut och jag kan inte låta bli att tänka, är det såhär en Författare gör? Är Jansson en författare eller är hon en konstnär som skriver? Förutom! Förutom i novellen Ekorren! Den ger jag mitt hjärta. Den har allt det som de flesta av de andra styckena saknar.
det här är jättebra noveller, älskar tove jansson. jag tror bara att jag har kommit underfund med att jag inte gillar novellsamlingar, eller i alla fall inte lärt mig hur jag ska få som mest ut av dem. känns som att jag rycks in och ut för snabbt och hinner glömma när jag läser flera i samma sittning. vill sjunka in i något och tillåts inte göra det helt och fullt.
Janssonin novelleissa pääsee mielestäni voimakkaammin esiin 'helsinkiläinen taidesnobius', mikä on aivan ihanaa. Jostain syystä rakastan koko fiilistä, joka nousee, kun lukee Janssonin novelleja. Kokoelmassa on yksi lempi novelleistani 'Orava', joka kertoo erakon ja oravan kohtaamisesta ja myrskyilevästä ystävyydestä. Ihailen Janssonia meren kuvaajana ja tuntijana.
Hassuja tarinoita, ajankuvaa, taiteilijan elämän pieniä välähdyksiä. Ei mitään helposti analysoitavia, koska tapahtumien kehys itselleni tuntematon, samoin Janssonin kirjalliset "motiivit". Mutta ihan hauskoja, sain kahlattua läpi iltalukemisena. Minna Canthin selkeästi kantaaottavat novellit ovat ehkä enemmän mun mieleen.
De flesta av dessa historier har mindre fokus på handlingen och mer fokus på själva författandet. Olyckligtvis så kände jag inte så mycket för stilen detta skrevs med. Det fanns dock några få noveller i samlingen som jag gillade mer.
A wonderful book, superbly human. However it also triggers my depression, not surprisingly if you know the style she usually writes. Hence it took a long while to finish. But they’re all incomparably human stories. Small and petty and wonderful.