Anna Alemo bor i Lund med man, barn och hundar. Hon är utbildad sjuksköterska men arbetar numera som IT-samordnare på Lunds universitet.
Anna har jämförts med Marian Keyes och boken ”Emmas nya liv” har kallats för en ny Bridget Jones dagbok.
Feelgoodgenren ligger Anna varmt om hjärtat och hon vill bjuda läsarna på en lättsam, mysig, härlig och rolig stund – lite verklighetsflykt från vardagens alla måsten. Hennes texter är lättlästa och enkla att ta till sig.
I juli 2020 kommer "Ljusblåa dagar" som ljudbok hos Lind & co.
Under 2020 kommer "Emmas nya liv" samt uppföljaren "Emmas livspussel" som ljudböcker hos Lind & co.
Vi är några år fram i tiden, och Wilhelm har vuxit upp och blivit en man (eller ja, kanske inte riktigt än 😅) och Westerbergs hembiträde Marianne börjar, till sin egen förtret, se honom i ett helt annat ljus. En lättsammare enemies to lovers, där de spelar olika spratt på varandra, och vägrar erkänna att de tycker om varandra. Sen är det såklart svårigheterna med deras olika positioner i samhället, Marianne, hembiträdet, och Wilhelm, rikemanssonen. Gillar verkligen hela handlingen med sjuksköterskeutbildningen, att Wilhelm som man, vill utbilda sig till sjuksköterska och inte läkare. Var ju verkligen inget som gjordes 1954, vilket visar hur framåt tänkande han egentligen är. En bok som hyllar de kvinnor som slitit hela livet, och format Sverige till det är idag, och de män som banat vägen för andra att våga följa sina drömmar och jobba i ett kvinnodominerande yrke. Vilket verkligen är det jag gillar med Westerbergs, det är en sanningsenlig och äkta skildring av Sverige på 50-talet, men det lyfter också den feministiska andan och jämställdheten som sakteligen börjar växa fram. Bryta de traditionella normerna 👏🏼 Gillar också hur varje bok slutar, det är både öppna med också avslutande slut. Som såklart ger lite fjärilar i magen 🦋
Jag har läst alla tidigare böcker i serien och tycker att den här boken är en av de starkare. Det är intressant att huvudpersonen är hembiträde, vilket ger en annan infallsvinkel om klasskillnader och kvinnors villkor på 1950-talet. Dessutom finns det både vänskap och romantik i en lättillgänglig blandning.
Vet ni vem Gardar Sahlberg är? Inte? Jag lovar att ni hört hans svenska text till en viss sång... "- Knappt har hon en stund att vila, - Ropar dom och hon får ila - Kom genast hit, kom genast hit"
Marianne, så ung och redan trött. I alla fall trött på sitt arbete som hembiträde hos grosshandlarfamiljen Westerberg.
"Hela dan får, hon arbeta, hon får jobba, hon får streta, putsa, diska, tvätta, damma, varje dag är det detsamma Här hon putsar, där hon sopar, så snart dom inte ropar, Det är ju hon som knogar tills hon blir alldeles virrig, darrig, stirrig. Raska på nu, dumma flicka"
Ja det är så hon upplever det, Marianne. En oändlig historia. Ny vecka, samma gamla sysslor. Hon drömmer om ett annat liv. Hon är inte rädd för att slita och arbeta hårt. Hon drömmer bara om ett varierat, tillfredsställande och spännande yrke. Ett yrke där hon kan göra skillnad. Tänk om hon kunde bli sjuksköterska. Fast hur skulle det gå till? Hon hade det tufft i skolan och något läshuvud har hon då rakt inte. Nyss hemkommen efter en påtvingad flytt till släktingar i Dalarna stormar Wilhelm Westerberg in i familjen igen. Full av energi och med en vilja att röra på sig och leva sunt blir han en frisk fläkt för alla och envar, förutom för Marianne. För av den gamla lekkamraten från barndomen har det blivit en ung, stilig man. En irriterande ung, stilig man. Speciellt irriterande gentemot Marianne. En styrkemätning i kiv uppstår och inte förrän Marianne uppdagar att de bär på samma dröm kan de begrava stridsyxan och börja dra åt samma håll. Åt Lundahållet till...
Marianne är den femte fristående delen i serien om Westerbergs. Även om böckerna är fristående rekommenderar jag er att läsa dem i ordning. De är lättlästa, rara och romantiska, utan att bli larviga. Serien handlar om tjejer som vågar satsa på sina drömmar och utmana både förväntningar och invanda mönster i en tid då det sker mycket på jämlikhetsfronten. Alemo speglar tidsandan väl och det är spännande att öppna porten på Stora Östergatan och kliva bakåt i tiden. Till en tid då håret onduleras, televisionen är ny, kavaljererna drar ut stolar åt damerna och hembiträden börjar bli allt mer sällsynta. Välkomna till femtiotalet!
Citaten är från Gardar Sahlbergs svenska text till Mössens arbetssång ur Askungen skriven av Al Hoffman, Jerry Livingston och Mack David.
Marianne är det nya hembiträdet och snart kommer William hem från Dalarna.
Det är seg läsning. Marianne klagar lite över sin nuvarande livssituation, jag förstår, det är rätt tråkigt arbete att ta hand om en popmös familj, även om de är snälla så kan de ju faktiskt bädda sängen åtminstone eller inte lägga täcket på golvet....
Det blir en katt-och-råtta lek mellan Marianne och William, de retar och skojar med varandra. Att gå från barndomsvänner till vänner, till kärlekspartner är då inte lätt så det är en seg stund. Men det är fint att läsa hur Marianne handskar med att vara pedagogisk mot Arne, William och de andra barnen. Dessutom får man se lite andra sidor av Gustav och hans systers sida. Lite hur sjuksköterska sidan även ser ut.
Men för mig så hamnade den inte på samma nivå som de andra böckerna. Kanske för att Marianne inte var så unik eller intressant, i jämförelse med de andra flickorna. Dessutom var William lite för barnslig för min smak.