Majken minröjare

by Karin Brunk Holmqvist, Tomas Bolme (Narrator)

Medan Ossian ger sig ut på sin livs resa till Bornholm fortsätter det lugna livet i den lilla byn Skillinge på Österlen. Tills Majken går på stranden och hittar en fin dekoration till rabatten och hela samhället får evakueras. Majken skäms och blir lättad när allas uppmärksamhet istället riktas mot Ossians hus som står mörkt och övergivet. Ossian lämnar nästan aldrig Skillinge och alla undrar vart han tagit vägen. Sara, som går i nian, är mycket god vän med den äldre mannen och bestämmer sig för att ta reda på vad som hänt.

Karin Brunk Holmqvists varmhjärtade och underhållande romaner tillhör Sveriges mest lästa. Detta är hennes elfte roman sedan debuten med Potensgivarna.

Audiobook

First published January 1, 2017

Reviews

[Emma L.B. · Rating 1 out of 5]

Det är sällan jag blir så frustrerad av en bok som jag blev av denna.

Alla karaktärer är 2-dimensionella och låter snarare som stereotyper än som verkliga människor. Titeln på boken handlar om enbart en oerhört minimal sidostory i boken som är över på ett ögonblick och - om jag minns rätt - inte ens tillför resten av boken någonting. Det känns snarare som ett happening för att kunna skriva på baksidan och locka läsare samt göra titeln på boken intressant, för hade den delen av boken tagits bort hade boken blivit oerhört svårare att sälja. "Deprimerad nervös man rymmer hemifrån och folk bryr sig, typ". På tal om: Ossians historia var den jag var mest intresserad av, han kändes mer som en person med ett förflutet. Men även han var riktigt irriterande i början, då författaren gav honom ticks och annat han höll på med för att visa hur han var en nervös person med psykiska problem. Det kunde lika gärna stått "här är en nervös person med psykiska problem". Det kändes dessutom ö.h.t. inte logiskt att han bara blev bättre från sina psykiska besvär få fort han åkt iväg och på ren slump hittar vänner i Danmark. Någon passage nämnde att han inte hade behövt ta sina tabletter och t.o.m. glömt ha dem på sig i nödfall. Om din medicin inte är så viktig att du måste ta den varje dag, då har Ossians inte så stora problem som vi blivit ledda att tro, och är det nödvändig medicin ska den tas varje dag annars blir det biverkningar. Får vi biverkningar? Nope. Ossian blir botad av vänskap och genom att hitta en flamma att förälska sig i. Han blir dessutom botad genom att han börjar gräva i sin fars förflutna, så PTSD var uppenbart inte något av hans issues antar jag?

Vi får inte heller se honom lida innan han blir bättre. Kanske låter konstigt att jag vill se en karaktär lida, men vad jag menar är att för att uppskatta hur han blir bättre och se hans förvandling måste vi först se hur dåligt det är. Men boken tar aldrig ut svängarna ordentligt med honom. Han går från ultra-nervös kindbitare och det är allt. Ingen panikångest, inget sammanbrott, inget som berättar mer ingående hur han faktiskt mår och vilken oro han bär på. Det gör det otroligt svårt att relatera till hans issues. Ett tag trodde jag han planerade sin egen begravning och gjorde saker i ordning för att han planerade att ta livet av sig, och plötsligt blev boken spännande! En kamp om tiden för Sara och resten att hitta honom och ta reda på varför han givit sig iväg och varför innan han gör det otänkbara. Oavsett om detta var medvetet och något som författaren tänkte på så är det hur som helst inget som tas upp ordentligt, och när Ossian börjar bli förälskad och får vänner är det som han överger sina självmords-planer ganska snabbt. Där rök den spänningen.

Men det jag störde mig mest på i den här boken var Majkens jädra gubbe. Fy i fan vilken gubbstrutt. Han är verkligen en ultra-boomer av den sort jag gillar allra minst. Konstant sarkastisk på det sättet att det går över i nedvärderande kommentarer, det låter precis som han vill att hans kommentarer ska göra ont. Han klagar på Majken och han klagar på Sara och han klagar på dem som personer, trycker ned deras idéer och bagatelliserar deras oro. Det är helt ofattbart att Sara - en tonåring med skinn på näsan som uppenbart går sin egna väg och är modig - skulle låta honom agera som han gör mot henne och Majken. Han klagar på henne och hon reagerar knappt, mer än ett fniss och "du är tokig du"-attityd. Nej! Ingen tonåring skulle låta ens farföräldrar hålla på sådär utan att säga ifrån eller göra revolt. Majken är lika mesig hon, allt hennes oro får aldrig rum och han är aldrig där för att stötta henne när hon behöver det som mest. Däremot har hon mage att gotta sig i sin väninnas kärleksbeskymmer och kallar hennes vänsterprasslande karl för all möjlig röta. Sopa framför egen dörr, och stå upp för dig kvinna!

Nä den här boken gjorde mig bara irriterad. En faktiskt intressant handling som blir fördärvad och dränkt av otroligt irriterande och platta karaktärer. Jag har länge undrat om jag ibland höjer böcker lite extra bara för att jag gillar inläsaren. Den här boken bekräftar äntligen för mig att det gör jag definitivt inte. Jag blev också lite fundersam varför just Bolme fick uppdraget att läsa in den här? Den utspelar sig i Skillinge - varför inte ha en skånsk inläsare?

[Victoria Lassander-Sandin · Rating 3 out of 5]

En snabbläst och rätt så lättsam bok. Inget större djup, men många mysiga karaktärer. Tycker dock att titeln känns lite påklistrad, eftersom minröjarhistorien endast känns som en liten parentes. Det jag gillar mest är relationen mellan den unga Sara och den äldre Ossian, alltid mysigt när folk hittar vänner över generationsgränserna. Dock finns många små "sidohistorier" som inte ger så mycket. En bok som hamnar riktigt i mittengänget.

[Jessica · Rating 2 out of 5]

Varm feelgood. Trevlig men inte lika gripande som flera av Karins andra böcker (ex. Potensgivarna och Rapsbaggarna - sök på Brunk Holmqvist utan bindestreck så hittar du de)

[Anna Björklund · Rating 2 out of 5]

En ny lite underfundig berättelse av Brunk-Holmqvist. Luftig underhållning för stunden som inte lämnar någon eftersmak.. Känns inte som om tonårsresearchen är riktigt bra gjord.

[Heidi Holtan · Rating 3 out of 5]

jeg har kost meg!

[SantaM · Rating 3 out of 5]

3-

[Linda Dahlhöjd · Rating 4 out of 5]

Perfekt sommarläsning!

[Tofflan · Rating 4 out of 5]

https://tofflandel2.wordpress.com/202...

[Anna Karin · Rating 3 out of 5]

Härlig feelgood

[Gergana Karabelyova · Rating 5 out of 5]

Изключително мила книга. Докато четях ми ставаше уютно на душата. Имаше и забавни моменти, човешки. Имаше и красота, душевна. Книгата много ми хареса.

[Lena Foster · Rating 3 out of 5]

Ljudbok
Kanske inte den bästa denna författaren skrivit. Men ändå bra feelgood