Ledoborec

Strindberg #2

by Kristina Ohlsson, Vendula Nováková (Translator)

Z ledových hlubin se dere temnota. Druhý díl atmosférické detektivní série.

Do ospalé přímořské vesničky Hovenäset přišla bílá zima. August Strindberg je šťastnější než kdy dřív: jeho vetešnictví si vede skvěle, a navíc je čerstvě zamilovaný. Během mrazivé lednové noci však jeho idylou otřese požár, který zničí dvě chatky u moře. Jedna patřila Augustovi a druhá místnímu starousedlíkovi Axelovi.

Inspektorka Maria Martinssonová se pouští do vyšetřování, které se záhy rozšíří o vraždu. Někdo skrývá smrtící tajemství… a nebezpečí hrozí Augustovi i Marii.

Genres: Crime, Thriller, Audiobook, Fiction, Swedish Literature, Mystery, Contemporary

520 pages, Hardcover

First published November 2, 2021

About the author

Kristina Ohlsson is a political scientist and until recently held the position of Counter-Terrorism Officer at OSCE (the Organization for Security and Co-operation in Europe). She has previously worked at the Swedish Security Service, the Ministry for Foreign Affairs and the Swedish National Defense College, where she was a junior expert on the Middle East conflict and the foreign policy of the European Union. Kristina lives in Stockholm.

Reviews

[Eline Van Der Meulen · Rating 4 out of 5]

Ijsbreker is het tweede deel in de reeks rond August Strindberg. Doordat er verder gebouwd wordt op de gebeurtenissen die plaatsgrepen in het eerste deel, is het wel aan te raden om eerst daarin te beginnen. We beginnen het boek met een brand in twee boothuizen, waaronder dat van August. Het is echter niet zijn boothuisje dat de aandacht getrokken moet hebben, maar het andere dat verwoest werd. Het is het begin van enkele geheimen die bloot komen te liggen in het dorpje. Dit boek is geschreven vanuit verschillende standpunten, maar het bevat ook net teveel bladzijden vond ik om echt altijd spannend te blijven. Na verloop van tijd worden bepaalde passages te langdradig en denk je als lezer wel eens ‘ja, ja, nu weet ik het intussen wel al’. Het boek had dus gericht wel enkele hoofdstukken minder kunnen bevatten als Ohlsson zich meer op de essentie had gefocust. Bepaalde acties zijn ook niet altijd even doordacht en komen in mijn ogen nogal roekeloos over. Toch heeft Ijsbreker me enkele aangename leesuren bezorgd. Ik zag dat er intussen ook een derde deel aangekondigd is dat zal verschijnen op 8 april 2025. Dat zet ik opnieuw op mijn wenslijst want de serie blijft me voldoende boeien om er verder mee te gaan. Voor ijsbreker geef ik 3.5⭐️
https://elinevandm.wordpress.com/2025...

[Zygintas · Rating 5 out of 5]

Pirmas sakinys: Pirmasis sniegas iškrito prieš antrąjį advento sekmadienį.

Antroji knyga apie 45-erių metų buvusį finansininką, iš Stokholmo atsikrausčiusį į Huvenesetą Augustą Strinbergą – vienišą, niekinantį mirtį, mėgstantį kepti pyragus ir daug skaitantį vyriškį (20 p.). Nors ne – antroje dalyje jau nebe vienišas – su policijos detektyve Marija Martinson "yra pora jau gerą šimtą dienų. Neproporcingai didelę laiko dalį sudarė vakarienės, vakarai su vynu ir beprotiškai geras seksas." (24 p.)

Kadangi detektyvinė linija skaitytojui atskleidžiama anksčiau nei tyrėjams, ties knygos viduriu pradėjau labiau sekti Augusto ir Marijos santykių istoriją nei detektyvinę mįslę. Tačiau autorė siužetą kelis kartus gerai pasuka ir manyje nenuvilia nei smalsuolio (gal tik šiek nesąžininga, kad skaitytojams atkleidžiama tikroji žmogžudystės priežastis, o policininkams jos atskleisti neleidžiama), nei romantiko (šioje srityje visos pabaigos laimingos: ir Paulio problema galutinai išsprendžiama, ir kaminkrėtys Ūla nelieka ant ledo).

Galėčiau lažintis, kad trečioji dalis bus skirta galutinai išspręsti Lidijos Broman bylą. Nes "didvyris ir galvos skausmas viename" (595 p.) Gunaras Vidė pasieks savo. Ir kad trečioji dalis bus tokia pat stora (pirma knyga buvo 520 p., antroji – 608 p.), tačiau puslapiai taip pat greitai ir pagauliai bus verčiami.

Knygoje vėl griaunami stereotipai apie Švediją: jeigu pirmoje knygoje nustebimo, kad šioje šalyje vis dar aktuali smurto šeimoje problema, tai antroje keliama vaikų (ne)priežiūros: Patricijos nesugebėjimas pasirūpinti Hilevi ir Samu, nenoras kreiptis pagalbos ir atsakomybės permetimas ant vyresnio vaiko pečių.

P. S. Bus įdomu pasižiūrėti, kaip autorei trečioje dalyje seksis išsisukti iš to, kad mažame miestelyje visi viską žino, tačiau vis tiek yra didelių paslapčių, kurių niekas nežino...

[Britt-Marie Kullin · Rating 4 out of 5]

Betyg: 4,5 av 5 - Jag har läst det mesta som Kristina Ohlsson har gett ut, i alla fall alla hennes böcker för vuxna, och även några av hennes ungdomsböcker. Jag tycker jättemycket om hennes sätt att skriva, och har verkligen tyckt om alla hennes böcker som jag har läst. Den här boken, Isbrytare, är en fortsättning på boken Stormvakt, som jag läste för drygt ett år sedan. Jag tyckte mycket om den, och jag tyckte lika mycket om den här. Härliga miljöer, intressanta karaktärer, spännande fall, absolut inte förutsägbar, välskriven och lättläst. Jag kan verkligen rekommendera båda böckerna, och jag ser mycket fram emot att följa den här bokserien.

[Airina · Rating 4 out of 5]

NUOTAIKA perskaičius knygą – teks skaityti ir trečiąją knygą, kuri, tikėtina, išsklaidys visus šešėlius, kilusius pirmose dvejose knygose.

Po susitikimo su švedų autore Knygų mugėje (2024 m. https://www.15min.lt/kultura/naujiena...), suprantu iš kur toks geras policinis detektyvas (nors ir ne tyrėja, bet autorė pati dirbo žvalgyboje ir tik laiko trūkumas privertė pasirinkti vieną darbą): tyrimas, klaidingos versijos, užuominos, trupinėliai informacijos sudėlioja visą mozaiką.

[Ingie · Rating 4 out of 5]

4 Stars - Captivatingly told and I really enjoyed

Book part #2 ❄️❄️❄️❄️

Isbrytare is the second crime novel about the antiques dealer August Strindberg. A attractive man who moves from the capital city Stockholm, and a well-paid job in the financial market, to a tiny small archipelago (summer) village on the Swedish west coast. There he becomes involved in mysteries and begins a relationship with the local female police officer Maria (with whom he first became acquainted through a local book club).

I truly enjoyed the first book and this one starts a few months after we left them in the first part. — It's a chilly and snowy winter… and it's burning in the boathouses. — Interesting and nice second characters, a engaging crime plot about family, children and mothers, love, slips and more. Much told with some humor and our hero August seems to be a gem. Looking forward to more books.

Read December 6, 2021

[Efwa · Rating 3 out of 5]

Sådär, är mitt betyg. Störande med poliser som inte själva räknar ut självklara saker.
Så mycket som de borde haft koll på tidigt i utredningen.

Gillar Ohlssons böcker med Fredrika Bergman mycket mer.

[Kovaxka · Rating 4 out of 5]

Elfogult híve vagyok Kristina Ohlssonnak, ahogy Bohuslän is nagy kedvencem, szóval nem meglepő, hogy ez a rész is tetszett. Megvan a maga komótos tempója, aminek következtében egyáltalán nem felületes, bár kétségtelenül nem pörgős. Remek tájleírásokat kapunk viszont, de a dialógusok is kidolgozottak. A gyerekszemszög bemutatása akár a szerző védjegye is lehetne, megint egész elképesztően kifinomult és pontos. Augustot nagyon kedvelem. Várom a folytatást!

[Lotten · Rating 4 out of 5]

Isbrytare är en välskriven och lättläst deckare. Läsningen bara flög fram för mig, jag började läsa den en ledig fredag och på lördagen hade jag plöjt alla 548 sidor. Kristina Ohlsson är en skicklig författare med ett språk som flyter helt obehindrat.

Jag gillar att det här är en deckarserie som inte är överlupen av en massa mord, och att det brutala hålls borta, även om det finns flera dramatiska händelser. Mysteriet är väl uppbyggt, och bygger på människornas önskan att ha hemligheter för varandra. Kopplingen till mysteriet i förra boken är jag inte så förtjust i.

Det är karaktärerna som är i fokus i Isbrytare, ingen är helt ond eller helt god, de är mänskliga helt enkelt. Även de som man efterhand inser har gått över gränsen på många sätt. Jag gillar August som huvudperson, men jag har av någon anledning svårt att få ihop min bild av honom med den bild som beskrivs i boken, när det handlar om det yttre. På något sätt har jag en annan person framför mig. Maria och Ray-Ray är de som jag känner mest för, och som man i Isbrytare får lära känna mer.

Miljön som Kristina Ohlsson beskriver från Västkusten är fantastisk. Jag har aldrig varit i de trakterna, men kan mycket väl tänka mig att besöka dem. Tillsvidare så ser jag fram mot att läsa nästa del i den här serien och resa i fantasin.

Betyg: 4

https://lottensbokblogg.wordpress.com...

[Anna H · Rating 4 out of 5]

Bra fortsättning med sympatiske August. Relationerna och persongalleriet är bättre än själva mordgåtan, som inte är alltför avancerad att lista ut.

[the reading cat · Rating 3 out of 5]

3,5 ⭐️

[Kristina Monika · Rating 5 out of 5]

Antroji serijos apie Augustrą Strindbergą dalis - tokia pat gera kaip ir pirmoji "Audrų stebėtojas".

Man jau nuo pirmos dalies patiko detektyvo vieta - mažas miestelis su iš pirmo žvilgsnio paprastais savo gyventojais, kurie, pasirodo, turi daugybę paslapčių (visada įdomu, kaip autorius, rašydamas ne vieną knygą, o seriją, logiškai suriš visus riboto skaičiaus veikėjų tarpusavio ryšius ir paslaptis). Taip pat labai patiko ir serijos veikėjai - Augustas (kuris kaip ir pirmoje dalyje sugeba visur įsipainioti) bei detektyvė Marija ir jos porininkas. Kaip ir priklausytų mažam miesteliui, policininkai čia nėra kažkokie super detektyvai, o kartais klysta, bet galų gale savo darbą padaro. Šioje dalyje dar atsirado smagus Gunaro personažas - visus erzinantis, bet norintis padėti (ir kontroliuoti) senolis, sau prisiskyręs "miesto šerifo" vaidmenį.  

Šioje dalyje be naujos žmogžudystės tuo pačiu toliau tęsiamos dvi pasakojimo linijos: Augusto ir Marijos santykių bei miestelyje prieš daug metų įvykdytos jaunos moters Lidijos Broman žmogžudystės (tiek dėl vienos, tiek dėl kitos nekantrauju į rankas paimti ir kitą serijos dalį). Taip pat kaip ir pirmojoje dalyje autorė nepasiriboja vien detektyvine (ir, žinoma, meilės) linija, ji čia paliečia dar vieną socialinę problemą - apleistus vaikus (pirmoje - smurtą prieš moteris). Įdomu, apie ką bus kalbama 3 - ioje serijos dalyje.

Dar viena puiki puikios serijos dalis.

[Liselotte Howard · Rating 2 out of 5]

Kristina Ohlsson är en sådana där jag tipsar min barn om (japp, numera är jag en som inkluderar "mina elever" i det uttrycket *stjärnögon*).
Jag gillade hennes första deckarserie och har läst lite diverse under åren därefter - bland annat den första delen i serien om Strindberg, som jag (tydligen) tyckte om.
Men nu? Nja. Det är egentligen inget som sticker ut som sämre än något annat (mer än en sån där obehaglig grej som avslöjas i slutet, som jag tycker blivit lite väl vanlig i böcker nuförtiden - en "trend" jag är starkt emot).
Men huvudpersonen är så... menlös? Och det blir rätt torrt, och fyrkantigt, allting.
Jag vet att jag inte kommer sluta läsa den här typen av böcker, för jag kopplar dem fortfarande så starkt till avkoppling och underhållning... Men det här var nog bara det förstnämnda, och inte i så väldigt positiv mening.

[Justė · Rating 2 out of 5]

prastas tęsinys

Pirmai serijos daliai palikus neblogą įspūdį ir dabar tikėjausi tokio paprasto, bet neblogai susukto detektyvo, pagardinto mažo miestelio savitumais. Deja, bet man pasirodė kad mažai ką bendro su ‘Audrų stebėtoju’ ši knyga turi, o gal aš tiesiog anąkart pražiūrėjau tai, kas šį kartą varė iš proto.

Neįtikėtinai lėta pradžia, daug pakartojimų, policija nesugebėjo susieti akivaizdžių užuominų, asmeniniai santykiai grojo vos ne pirmu smuiku ir buvo labai ištempti, neįdomūs. Kursyvu surašyti vidiniai mintijimai - dirbtini ir pasikartojantys. Galiausiai paaiškėjus visai muilo operai visiškai nesuprantami liko motyvai. Jokio subtilumo, jokios harmonijos ir praktiškai nulis policijos tyrimo, vien dūsavimai ir siužeto šunkeliai.

[Anke · Rating 2 out of 5]

This was my first book by this author and it was an 'OK' read that took me quite some time to finish. The writing style of this author isn't really working for me. After reading some pages I lost interest and moved on to some other book. Nevertheless I returned every time to read on.

This is a really long book and the whole story just meandered along with no real highs or lows. Yes there were some surprising twists but overall it felt rather boring.

2 stars because I finished reading the whole thing.
Will I read something else by this author - nope.

[Max Madsick · Rating 3 out of 5]

Scheinbar ein bisschen beliebter als Teil 1 der Strindberg Reihe. Bei mir allerdings nicht. Die Story ist diesmal recht unrealistisch und insbesondere ein Nebenplot ist geradezu absurd.

Vielleicht auch ein Fehler, August Strindberg eine Reihe zu geben. In wieviele Fälle soll so ein Second-Hand-Händler auch reingeraten, ohne dass es unrealistisch wird? Richtig: einen.

Kein schlechtes Buch per se. Ich bin trotzdem raus.

[Jan-Philipp · Rating 4 out of 5]

Mit „Isbrytare“ (auf Deutsch hat man den Titel wieder geändert, aber dieses Mal auf einen Spoiler verzichtet) geht es weiter in der Krimireihe um Second-Hand-Händler August Strindberg. Dieser wohnt nun seit fünf Monaten an der Westküste, fährt mit seinem gelben Leichenwagen umher, ist daher bekannt wie ein bunter Hund und wird von den Einheimischen gerne als „Stockholmer“ bezeichnet. Als sein Nachbar Gunnar ihn in einer kalten Nacht Ende Januar darüber informiert, dass sein Bootshaus brennt, landet Strindberg erneut wider Willen im Wirbel um ein Verbrechen im beschaulichen Hovenäset. Dabei möchte er am liebsten nur sein Leben zusammen mit seiner neuen Freundin Maria (genau, die Kommissarin Maria Martinsson), die noch immer von ihren eigenen Dämonen verfolgt wird, genießen. Maria versucht, den Brand aufzuklären und stellt bald fest, dass mehr dahintersteckt. Wie schon in „Stormvakt“ schildert Ohlsson das Geschehen aus der Perspektive mehrerer Personen und minutiös, sodass die Handlung alles andere als rasant ist. Man verfolgt vielmehr mit, wann wer erfährt, was jemand anderes schon wusste und wie sich langsam, aber sicher alles zusammenfügt. Obendrein gibt es wieder nach jedem Kapitel (also jedem Tag) einen kurzen Text – in diesem Fall Briefe – der exklusive Informationen und Hinweise liefert. Das fertige Bild erweist sich als eines nordischen Krimis durchaus würdig (anders als in „Stormvakt“) und nicht völlig vorhersehbar.
Viele der entscheidenden Figuren spielten im ersten Band höchstens eine winzige Nebenrolle oder wurden gleich passend neu erdacht. Es wäre schön, wenn in Zukunft der eine oder die andere ein Comeback geben könnte.
Positiv ist, dass viele der kleinen Details und Nebenhandlungen aufgenommen und weitergeführt wurden. Besonders die Telefonate mit Strindbergs Freund Henrik in Stockholm liefern willkommene Auflockerung.
Wer „Stormvakt“ nicht gelesen hat, kann trotzdem problemlos mit „Isbrytare“ einsteigen, weil es Ohlsson gelingt, all die kleinen Details und Hintergründe erneut zu erzählen, ohne dabei die Haupthandlung des ersten Falls offensichtlich zu spoilern. Für diejenigen, die sich noch an alle Details erinnern, hingegen kann das etwas zäh werden. Wer es nicht mag, den Figuren beim Denken jedes einzelnen Gedanken zusehen zu können, sollte vielleicht auch besser eine andere Lektüre auswählen.
Während die Vorgehensweise, das ganze Bild langsam zusammenzusetzen, grundsätzlich legitim ist, wird etwa im letzten Viertel etwas sehr auf Cliffhanger gesetzt, wenn bei jeder Entwicklung erstmal zu einer anderen Figur gewechselt wird.
Durch diese Langatmigkeit kommt das Buch auf 500 (oder je nach Ausgabe sogar 550) Seiten für vergleichsweise wenig Handlung. Das wird nicht jedem gefallen, wenn man sich darauf einlässt, ist „Isbrytare“ aber eine gelungene, vermutlich sogar bessere, Fortsetzung von „Stormvakt“ und man darf gespannt sein, was als nächstes Hovenäset erschüttert (dann wohl im Sommer) und August Strindberg davon abhält, einfach nur seinen Second-Hand-Laden zu betreiben.

[Jelena Jusis · Rating 4 out of 5]

Įdomu stebėti, kaip Kristina Ohlsson Strindbergo serijoje laužo detektyvų žanro kanonus ir kas iš to išeina. Pavizdžiui, šioje serijoje nėra kieto charizmatiško detektyvo ar detektyvo ir padėjėjo komandos. Žmogžudystes tiria eiliniai policininkai iš mažo provincijos miestelio. Serijoje nėra ir žmogžudystę tiriančio aistringo mėgėjo. Sendaikčių krautuvėlės savininkas Augustas Strindbergas net bando nuo tyrimo laikytis kuo atokiau, tik pasirodo, kad su senais daiktais iš paliepių, rūsių ir sandėliukų į jo rankas vis patenka ir buvusių šeimininkų paslaptys, kurios ir įtrauką Augistą į patį tyrimo sukūrį. Vienas iš ryškesnių personažų šioje dalyje yra energingas senjoras Gunaras Vidė. Va jis tai bando padaryti visą darbą už policiją ir dėl savo užsispyrimo ir nestandartinių sprendimų sukuria įvairias potencialiai juokingas situacijas. Gunaras savo karingumu man net šiek tiek priminė kitą skaitytojų pamėgtą švedų literatūros personažą - garsųjį Backmano Uvę.

Pati detektyvinę mįslė supinta gan išradingai. Įdomu stebėti, kaip iš pradžių neaišku kaip tarpusavyje susijusios pasakojimo detalės pabaigoje susijungia į visumą. Skaitydama detektyvą visadą bandau atspėti žudiką. Skaitant šį per vidurį padarytas spėjimas dėl žudiko tapatybės pasitvirtino, tačiau autorė tikrai paserviravo netikėtų posukių, privertusių iki galo abejoti dėl spejimo teisingumo. Atspėti padėjo ir tai, kad K. Ohlsson detektyvose skaitytojas žino daugiau nei bylos tyrėjai, įvykius mato iš kelių personažų perspektyvos, taip pat į pagalbą gauną papildomų dokumentų. Pirmoje knygoje tai buvo dingusios moters dienoraštis, antroje - herojų laiškai.

Kaip ir galima tikėtis iš tokios apimties knygos (608 psl.), joje visko yra labai daug, įskaitant šalutines linijas, personažų asmeninį gyvenimą, senos žmogžudystės bylos detales. Pasakojimas yra gan lėto tempo vis grįžtantis prie probleminių taškų, todėl kartais atrodo kad trypčiojama vietoje. Tik pačioje pabaigoje greičio netrūksta.

Be jokių abejonių skaitysiu ir trečią į lietuvių kalbą jau išverstą serijos dalį. Nes pirmose knygose autorė sužadino apetitą dėl senos mįslingos neišspręstos bylos, kurios detalės vis iškyla į paviršių pirmose knygose. Atrodo, kad trečioje knygoje ši paslaptis bus atskleista.

[Sara · Rating 4 out of 5]

Bra klassisk deckare

[Lucie Aran · Rating 3 out of 5]

Do této série jsem se pustila, protože mě nalákala už anotace prvního dílu. A protože jsem poměrně nepoučitelná, neodolala jsem ani té z dílu druhého. Naivně jsem si říkala, že třeba ten bude zlomový a překvapí mě. Nestalo se tak, i tento díl pokračuje ve stejném duchu, jako ten předchozí.

Ano, příběh je to zajímavý, zápletka zaujme a nebudu zastírat, že mě lákalo dozvědět se, jakže se to věci vlastně mají. Vzhledem k tomu, že preferuji e-knihy, mnohdy si před tím, než knihu rozečtu, ani neuvědomím, jak moc je rozsáhlá. A stejně bych to s největší pravděpodobností ani neřešila. U této knihy, by však polovina stran bohatě stačila. Ale postupně...
V případě Ledoborce - ano, vím, že se tak tato kniha jmenuje i v originále, ale tušíte někdo proč? - mám tak trochu problém srovnat se s naprostou neschopností obou hlavních vyšetřovatelů. Nebýt samozvaného "místního šerifa", celý příběh by s největší pravděpodobností řešili ještě dnes. A hodně podobně bojuji i s oním podivným vztahem mezi Augustem a Marií. Vážně to "nic", co se mezi nimi odehrávalo, potřebovalo být rozmáznuté na tolika stránkách?
A jsme vlastně u jádra celé věci. Začátek i konec příběhu mají myšlenku, zápletku a poměrně i spád, problémem je však rozsáhlý a velice vláčný střed příběhu, kde se povětšinou nic neděje. Dny plynou, situace se opakují, děj se nikam výrazně neposouvá. Přichází celkový a absolutní útlum, kdy čtenář, respektive já rozhodně, ztrácí celkově zájem a příběh místo aby ho bavil, stává se neskutečně zdlouhavým a únavným. A i když závěr opět nabírá druhý dech, nadšení, které postupně vyprchalo, už zpět přinést nedokáže. Díky tomu se tak ze zajímavého příběhu, stává spíše průměrný.
Vzhledem k tomu, že se, alespoň jak se zatím zdá, bude jednat o trilogii, poslední díl, pokud vyjde v češtině, s největší pravděpodobností dočtu. Důvodem však bude převážně to, že nerada nechávám série nedočtené, spíš než, že bych si jednotlivé aktéry a příběh, nějak zamilovala.

[Lolita iš Kauno · Rating 5 out of 5]

Nežinau,kodėl goodreads mažokai žvaigždučių-puikus klasikinis detektyvas. Nors ir didelės apimties,lengvai įveikiamas per savaitgalį,nes negali atsitraukti.

[Hellena · Rating 5 out of 5]

2026-ra azt tervezem, hogy a megkezdett sorozatokat folytatok, adott esetben be is fejezem. Ha pedig 2025 utolsó könyve egy sorozat első része volt, adja magát, hogy 2026 első könyve a folytatás legyen.

Egyáltalán nem bántam meg ezt a döntést; tetszett már a Viharjelzés is, és úgy gondolom, méltó folytatást kapott. Egyáltalán nincs középsőkönyv-effektus.
A sztori teljesen más, mint az előző, de nem sokkal az előző esetet követően vesszük fel a fonalat. Ismét több szálon indul el a cselekmény: a leégett csónakházak (Axel Ehnbom), August és Maria (Paul árnyékában), August egyedül a boltjával (nem mentesen Gunnar zaklatásától), Hillevi és Sam (és Patricia), valamint Ola és az ő családja.

Apró, elejtett infók, amelyek sokszor ellentmondani látszanak egymásnak, és amelyekkel a rendőrség egy lépést se tud haladni, az olvasó meg az arcát kaparja le, hogy miért nem látják már a nyilvánvalót. Igen, megint így jártam; Axel nagy titkára hamar rájöttem, Eliasszal viszont egy kicsit meg tudott lepni az írónő.

Ahogy az előző kötetben érintettük a családon belüli erőszak témáját, itt is van egy hasonló: az alkoholista, gyerekeit elhanyagoló szülő és a korán felnőni kényszerülő kislány esete. Szívbemarkoló és egyúttal dühítő is volt a Hillevi-fejezeteket olvasni.
Paul jeleneteit találtam egy kissé túlzásnak, illetve a végén a vele való konfliktus túl egyszerűen oldódott meg. Az írónő helyében ezt ugyanúgy elhúztam volna még a harmadik kötetre, ahogy a fagyasztós gyilkosságot is.

Nem is kérdés, hogy ezután a harmadik kötettel fogom folytatni; most már szeretném tudni, mi lesz ennek a vége.

[Alice · Rating 5 out of 5]

Sånn skal en god krim være!
Kristina Ohlson vever sammen historier på en glimrende måte. Hver gang du tror du har løsningen, så kommer hun med nok ei runde med gjettelek for leseren.
Boka er spennende uten blod og gørr, og inneholder akkurat passe mengder humor og romantikk i tillegg til spenningen. Dette er bok nummer to i serien om August Strindberg, og jeg gleder meg allerede til å lese nummer tre og fire

[Maja Nero · Rating 5 out of 5]

Wow, jag väntade mig inte att denna skulle vara så bra. Var jag fast från början till slut. Hela tiden något nytt att tänka på. Tror att anledningen till att jag blev så fäst var att alla karaktärer var olika och intressanta att följa. Man fick följa både barn och vuxna, satt på helspänn hela boken.

[Eva-Maria · Rating 3 out of 5]

Meine Lieblingskrimiautorin! In diesem Buch sind mir die parallelen Handlungen zu plakativ und abgedroschen. Ohlsson ist und bleibt eine Krimiautorin, und sentimentale Liebesgeschichten sind nicht ihr Ding. Trotzdem immer gerne wieder. Es wird einem gute Unterhaltung geboten.

[Lisa Persson · Rating 4 out of 5]

Spännande, välskriven och många spännande karaktärer. Ser fram emot mer!

[Yvonne Jarl · Rating 5 out of 5]

Mycket bra språk och genomtänkt historia

[Inger Alice · Rating 4 out of 5]

3,5 runda opp, litt langdryg i nokre parti

[Lina Ra · Rating 5 out of 5]

Fastnade från första kapitlet till sista. Gillar hur denna serie är händelserik, aldrig en tråkig stund! Gunnar, vilken hatkärlek till dessa gubbar🥹

[Erika Beumer · Rating 3 out of 5]

Ik vond dit een minder boek van deze schrijfster. Il heb ze allemaal gelezen,maar het duurde erg lang voor het verhaal op gang kwam.

[Janni Zoorella · Rating 4 out of 5]

Klare Leseempfehlung mit vielen Gefühlen von Mitleid, Trauer, Spannung und Witz. Allerdings ist die ganze Geschichte im Nachhinein nicht immer plausibel und ein bisschen vorhersehbar, aber erst nach 3/4 des Textes. Das Innenleben der Personen wird sehr eindrücklich beschrieben und man wünscht sich an diesen kargen, kalten Ort mit wunderbaren Menschen.